>jag ska ägna ytterligare ett inlägg åt min kära fader, som man praktiskt taget inte kan tröttna på. tro det eller ej, men min pappa har en gång i tiden varit liten. här har ni ett av hans gamla pass som ni kan skratta åt ifall mitt inlägg inte blir så roligt som jag förväntat mig.

pappa hade en väldigt spännande barndom. med 5 syskon gick det rätt vilt till i de skånska skogarna, och pappa som är yngst var såklart den vildaste. han har en gång berättat för mig om när han och hans bästa vän skrämde bort en efterhängsen tjej. såhär gick proceduren till:
tjejen kom till gården där pappa och hans vän hängde, och hon var allmänt jobbig som småbrudar alltid är. pappa och hans vän blev sjukt trötta på henne, och kom på en underbar plan för att få iväg henne för alltid, nämligen:
de lurade ut henne i en bod, låste in henne där och kom sedan på den grym plan… de öppnade fönsterna till boden och kissade på den stackars tjejen som satt bland vedklabbarna och grät förtvivlat. (här har ni förklaringen till 60-talets golden shower) när de inte hade mycket mer att ge släppte de ut henne, och tösabiten sprang för livet bort från gården. MEN, icke var de klara med henne! neeejdå, då kom killarna på den briljanta idén att kasta prick med potatisar mot henne.
när den lilla nedkissade flickan då sprang för livet med gråten och kisset i ögonen tar pappa och hans vän upp två råa potatisar och kastar med all sin kraft. en av potatisarna missade, MEN! en träffade. den träffade så perfekt i bakhuvudet att tösen stupade framlänges med ansiktet före, RAKT ner i gruset.
man kan rätt och slätt säga att min pappa var en riktig kvinnoförnedrare när han var ung, men det är han än idag. när vi idag kom hem från hockeyn sa min bror att han skulle ta fram musen till datorn, och då kommer pappa med den sisådär halvfräcka kommentaren:
”hehe, du kan ju be mamma ta fram sin mus också!”
mina föräldrar har varit skilda i nio år, och jag undrar fan inte varför.