>den senaste månaden har min mobil inte fått en lugn natt. den har blivit brutalt våldtagen av fyllesms, men… jag gillar det! det är fantastiskt att vakna mitt i natten av ett gäng osammanhängande sms med finfin innebörd, och inatt hoppas jag på en hel drös. det är trots allt fyllesmsens afton…

”nu har jag absolut inga kalsonger på mig.” – oskar 00:47
”vi träffade kaj på vägen hem! man får ligga mycket i skåne! love u <3” – sara 04:05
”min moneymaker är fan fortfarande babylen, haha!” – antonia 06:03

det bästa är att oskar antagligen inte ens var full, han är bara sådär…

uppdatering:
det mest meningslösa fyllesmset kom en dag från herr alex-ballen-holm-norling:
”jag och lucas”
ja, det var allt.

>det finns ju faktiskt en och annan fördel med att vara kort, till exempel :

1. om man är kort som jag kan man ligga raklång på alla håll och kanter i min säng. HA! det är fantastiskt att kunna snurra runt i sömnen när man sover ensam. se så mycket ni långa går miste om… it’s like a rollercoaster!
2. man slår inte i huvudet i dörröppningar. (=vi behåller våra hjärnceller intakta)
3. eftersom man ser yngre ut kan man åka buss på barnpris tills man är i 35-årsåldern.
4. om man ligger och sover med någon som är längre är det sjukt mysigt att bli omhållen. det finns inget bättre än att ha långa armar runt sig.
5. man kan ofta handla alla kläder man vill ha eftersom ingen annan är så liten som en själv.
6. man är bra på… limbo.

>det tar lång tid att vänja sig vid något nytt, speciellt pappas lockiga hårsvall som var legendariskt då det flög runt i blåsten… för att peppa lite hockey inför morgondagen lägger jag därför upp en bild på pappa och hans nya tvillingbror leif boork, den gamla räven… likheten är slående.

HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!

>när man träffar långa människor kommer man, som 162 cm lång, till insikt. det finns så mycket man går miste om som kort!

1. om man är för kort får man inte åka alla karuseller på liseberg. förvisso är den gränsen 140 cm, men när jag var liten hade jag jätteproblem med att jag inte fick åka… mina spice girls-platåskor hjälpte inte ens.
2. man ser ut att vara tio. (=blir alltid leggad på vad man än gör)
3. om man ska krama en lång kille gör det ont i nacken/ryggen, men sen blir det också en obehaglig situation för andra att titta på. det blir liksom ”åh pappa, lyft upp mig”-syndromet.
4. man ser konstant tjock ut. ihoptryckt och mullig. när man är lång blir allt fett liksom utdraget och jämt fördelat.
5. man får alltid sitta på skolfotot (!!!), och alla som gått i skolan vet att det suger att sitta på skolfotot för man automatiskt ser ut som en dvärg.
6. om man är kort blir man aldrig tagen seriöst. korta personer måste alltid skämta för att höras uppe bland de höga träden. se på johan glans tillexempel!
7. när man är på konsert ser man INGET, absolut inte ett smack. det värsta jag dock varit med om i min karriär som kort var när jag var på lars winnerbäck-spelningen på peace and love förra året. jag stod då bakom FEM i 190 centimetersklassen, och det värsta är inte att man får se ryggtavlor hela konsterten, utan att näsan kommer precis i deras armhålehöjd… imagine that.

>varje år får jag en ytterst spännande men ack-så-förtjusande-och-hemmagjord julklapp av min kusin tilda. nu är hon elva år, och ni vet hur det är… när man går i mellanstadiet är det väldigt mycket på sy- och träslöjden som man tror att andra uppskattar. man är själv stolt att man kan hålla koll på vad som är avigsidan, och man är stolt att man hade sin sömsmån på en centimeter.

förra året fick jag den ultimata julklappen. det var en hello kitty-vagga som tilda gjort i träslöjden! för att ge alla ett gott skratt kommer här… tildas vagga!

tja.. vad som egentligen är roligast kan jag inte bestämma. det känns som om allt är lika förbaskat roligt, så jag börjar med utsmyckningen. på kortsidan ser ni något som ser ut som en vält palm, och det är alltså nosen och morrhåren på hello kittyn som tilda själv målat. på långsidan har vi ett smått felstavat ”hello”. well… hallo kitty. hallo. hallo!

ni kanske undrar varför spektaklet ligger ner? jo, det är för att den inte kan stå. om ni tittar på det vackra handarbetet som utgör ”skenorna” som den så fint ska vagga på, ser ni att det är lite… kantigt och spetsigt. men tanken var fin. när hon gav den till mig sa hon ”denna kan du lägga dina smycken i!”. två frågor:

1. vilka smycken? mina femton ringar som sitter som tatuerade på mina fingrar?
2. hur ska de kunna ligga i vaggan när den själv ligger?

detta året hade tilda trots allt slagit på stort och gjort mig en ny julklapp, men nu något mer fashion. på syslöjden hade hon virkat ett pannband med matchande mössa till mig. problemet är att hon gjort mössan till en docka ungefär, så den satt som en jude-kippa på mitt stora huvud. pannbandet satt däremot som ett smäck! såhär ser det det matchande spektaklet ut:

se upp i skidbacken!

>såhär i juletider har min kära farsgubbe tagit sitt förnuft till fånga och för en gångs skull lyssnat på sin dotter. min pappa har snaggat av sig sitt krull. och eftersom det är jul, och detta är er favoritblogg om onödiga ting, lägger jag upp en bild på min nysnaggade pappa som rättar kvitto på city gross. oh yes, i wrote about that here.

när han hälsar på nya människor introducerar han sig nu som ”den tredje rongedal-brodern”. helt fantastiskt. jag älskar min pappa!

>eftersom jag är världens bästa vän, och kanske den mest överambitiösa tjejen alive, har jag precis mass-smsat en god-jul-hälsning till i princip alla i min kontaktlista. eftersom sms står för SHORT message service så kör jag här på bloggen en extended version…

jag vill önska alla mina bästa vänner, festivalkompisar, ragg, stockholmare, de jag nobbat, de jag blivit nobbad av, 3 alfor, half-a-pals, de jag ljugit för, de jag ljugit om, skäggiga män, hockeyspelare, de jag delat badrum med, de jag utbytt kroppsvätskor med, sjömän, de jag faktiskt aldrig träffat men på något vänster fått tag på deras nummer ändå, de jag hållt tal till, pojkvänner, frisörer, de som bor i kollektiv, de som är mig skyldiga 350 kronor för en håkan hellström-spelning år 2003, skånefederalister, de som alltid uppdaterar mig med nya datorprogram, bitterfittor, de som alltid pratar om sin mamma som är sjuksköterska, de jag tycker om men aldrig spenderar tid med, snickare, de som delar min humor, amerikanare, de vars ansikte jag kletat in i ben&jerry’s, de som visst var snyggare på bild än i verkligheten, de jag saknar mest i världen, judarna, de jag ska fixa ligg åt i sinom tid, de som sitter med mig på barnbordet på balen, de som jag umgåtts med i två veckor men aldrig sett nyktra, de som säger ETT choklad, vikt väktare, scooby doo-hatare, de som har samma efternamn som en whisky, the one and only ryssen med vodka i kranen, piercade människor, mytomaner, flickvänner, de jag tävlat om louise med, musikanter, surfare, de som spytt på min balkong och pajat min säng för att sedan betala mig hundra kronor, ärliga människor, träningsnarkomaner, de som nu bekänt er kärlek för mig som svar på ett mass-sms, modeller, mammor, de som just nu har salmonella i sydamerika, de som mött mig vid arvikas tågstation för att vinka av mig, ft-peeps, de som heter samma sak som jag, landskronabor, de som får hjärtat att göra jävligt ont när man är utan dem, long lost friends, storbröstade brudar, blonda brudar, dumma brudar, de som ”råkade” glömma att de hade flickvän, syskon, de jag uppfunnit nya språk med, semestersällskap, de som delat tält med mig och ravioliburken, gymnaster, ex, gamla internet-kärlekar, drogmissbrukare och alkoholister, de som fått allt för många sms mitt i natten, alla norrlänningar och allt annat lösaktigt patrask… en riktigt god jul! puss och slask, er isabel, with love.

där finns något för alla, jag lovar.
GOD JUL!

>jag var och julhandlade med antonia igår och fick det bekräftat för mig att pappor faktiskt VILL ha animerade filmer i julklapp. inte nog med de tidigare nämnda kung fu panda och rattatouille, antonias pappa vill även ha…

bam bam baaaam… spänningen stiger….

WALL-E!

>eftersom denna blogg är min dagbok (jättehemlig är den…) skriver jag ut varje inlägg. antgligen för att minnas olika personer, händelser och citat. OCH DÄRFÖR vill jag nu (för min egen skull) presentera vad annica kläckte ur sig för smartheter under campeons julavslutning.

vår klass hade julmys med klassföreståndaren i torsdags, och det bjöds på pepparkakor, lussebullar och VITA RUSSIN. anna (som satt mittemellan mig och annica) bad om att få en påse vita russin och annica utbrister: HAHA, EN WHITE RUSSIAN!

ehrm… det var kul om man var där.

>i onsdags var jag i danmark med skolan, och när vi åkte båt såg jag något som slog mig med häpnad. julia hade köpt ett choklad, och när hon ätit halva rullade hon ihop resterande hälft och lade den i fickan. en tystnad spred sig över bordet… det är fantastiskt att man han ha sån självdiciplin som julia.

om man är en normal människa som har ett choklad äter man tills det är slut, och i värsta fall slickar man pappret för att inte gå miste om något. men julia… hon kunde efter halva chokladet hejda sig och spara resten till bättre tillfälle.

jag vill vara som julia ibland.