>varje år får jag en ytterst spännande men ack-så-förtjusande-och-hemmagjord julklapp av min kusin tilda. nu är hon elva år, och ni vet hur det är… när man går i mellanstadiet är det väldigt mycket på sy- och träslöjden som man tror att andra uppskattar. man är själv stolt att man kan hålla koll på vad som är avigsidan, och man är stolt att man hade sin sömsmån på en centimeter.
förra året fick jag den ultimata julklappen. det var en hello kitty-vagga som tilda gjort i träslöjden! för att ge alla ett gott skratt kommer här… tildas vagga!
tja.. vad som egentligen är roligast kan jag inte bestämma. det känns som om allt är lika förbaskat roligt, så jag börjar med utsmyckningen. på kortsidan ser ni något som ser ut som en vält palm, och det är alltså nosen och morrhåren på hello kittyn som tilda själv målat. på långsidan har vi ett smått felstavat ”hello”. well… hallo kitty. hallo. hallo!
ni kanske undrar varför spektaklet ligger ner? jo, det är för att den inte kan stå. om ni tittar på det vackra handarbetet som utgör ”skenorna” som den så fint ska vagga på, ser ni att det är lite… kantigt och spetsigt. men tanken var fin. när hon gav den till mig sa hon ”denna kan du lägga dina smycken i!”. två frågor:
1. vilka smycken? mina femton ringar som sitter som tatuerade på mina fingrar?
2. hur ska de kunna ligga i vaggan när den själv ligger?
detta året hade tilda trots allt slagit på stort och gjort mig en ny julklapp, men nu något mer fashion. på syslöjden hade hon virkat ett pannband med matchande mössa till mig. problemet är att hon gjort mössan till en docka ungefär, så den satt som en jude-kippa på mitt stora huvud. pannbandet satt däremot som ett smäck! såhär ser det det matchande spektaklet ut:
se upp i skidbacken!
