>såhär i juletider har min kära farsgubbe tagit sitt förnuft till fånga och för en gångs skull lyssnat på sin dotter. min pappa har snaggat av sig sitt krull. och eftersom det är jul, och detta är er favoritblogg om onödiga ting, lägger jag upp en bild på min nysnaggade pappa som rättar kvitto på city gross. oh yes, i wrote about that here.

när han hälsar på nya människor introducerar han sig nu som ”den tredje rongedal-brodern”. helt fantastiskt. jag älskar min pappa!

>eftersom jag är världens bästa vän, och kanske den mest överambitiösa tjejen alive, har jag precis mass-smsat en god-jul-hälsning till i princip alla i min kontaktlista. eftersom sms står för SHORT message service så kör jag här på bloggen en extended version…

jag vill önska alla mina bästa vänner, festivalkompisar, ragg, stockholmare, de jag nobbat, de jag blivit nobbad av, 3 alfor, half-a-pals, de jag ljugit för, de jag ljugit om, skäggiga män, hockeyspelare, de jag delat badrum med, de jag utbytt kroppsvätskor med, sjömän, de jag faktiskt aldrig träffat men på något vänster fått tag på deras nummer ändå, de jag hållt tal till, pojkvänner, frisörer, de som bor i kollektiv, de som är mig skyldiga 350 kronor för en håkan hellström-spelning år 2003, skånefederalister, de som alltid uppdaterar mig med nya datorprogram, bitterfittor, de som alltid pratar om sin mamma som är sjuksköterska, de jag tycker om men aldrig spenderar tid med, snickare, de som delar min humor, amerikanare, de vars ansikte jag kletat in i ben&jerry’s, de som visst var snyggare på bild än i verkligheten, de jag saknar mest i världen, judarna, de jag ska fixa ligg åt i sinom tid, de som sitter med mig på barnbordet på balen, de som jag umgåtts med i två veckor men aldrig sett nyktra, de som säger ETT choklad, vikt väktare, scooby doo-hatare, de som har samma efternamn som en whisky, the one and only ryssen med vodka i kranen, piercade människor, mytomaner, flickvänner, de jag tävlat om louise med, musikanter, surfare, de som spytt på min balkong och pajat min säng för att sedan betala mig hundra kronor, ärliga människor, träningsnarkomaner, de som nu bekänt er kärlek för mig som svar på ett mass-sms, modeller, mammor, de som just nu har salmonella i sydamerika, de som mött mig vid arvikas tågstation för att vinka av mig, ft-peeps, de som heter samma sak som jag, landskronabor, de som får hjärtat att göra jävligt ont när man är utan dem, long lost friends, storbröstade brudar, blonda brudar, dumma brudar, de som ”råkade” glömma att de hade flickvän, syskon, de jag uppfunnit nya språk med, semestersällskap, de som delat tält med mig och ravioliburken, gymnaster, ex, gamla internet-kärlekar, drogmissbrukare och alkoholister, de som fått allt för många sms mitt i natten, alla norrlänningar och allt annat lösaktigt patrask… en riktigt god jul! puss och slask, er isabel, with love.

där finns något för alla, jag lovar.
GOD JUL!

>jag var och julhandlade med antonia igår och fick det bekräftat för mig att pappor faktiskt VILL ha animerade filmer i julklapp. inte nog med de tidigare nämnda kung fu panda och rattatouille, antonias pappa vill även ha…

bam bam baaaam… spänningen stiger….

WALL-E!

>eftersom denna blogg är min dagbok (jättehemlig är den…) skriver jag ut varje inlägg. antgligen för att minnas olika personer, händelser och citat. OCH DÄRFÖR vill jag nu (för min egen skull) presentera vad annica kläckte ur sig för smartheter under campeons julavslutning.

vår klass hade julmys med klassföreståndaren i torsdags, och det bjöds på pepparkakor, lussebullar och VITA RUSSIN. anna (som satt mittemellan mig och annica) bad om att få en påse vita russin och annica utbrister: HAHA, EN WHITE RUSSIAN!

ehrm… det var kul om man var där.

>i onsdags var jag i danmark med skolan, och när vi åkte båt såg jag något som slog mig med häpnad. julia hade köpt ett choklad, och när hon ätit halva rullade hon ihop resterande hälft och lade den i fickan. en tystnad spred sig över bordet… det är fantastiskt att man han ha sån självdiciplin som julia.

om man är en normal människa som har ett choklad äter man tills det är slut, och i värsta fall slickar man pappret för att inte gå miste om något. men julia… hon kunde efter halva chokladet hejda sig och spara resten till bättre tillfälle.

jag vill vara som julia ibland.