>min farmor ringde precis och gjorde min dag! hon sa att hon verkligen ville träffa mig på julafton, och att hon saknat mig! WOAH! förstår ni hur stort detta är?

enda sedan jag och min bror var små har jag känt mig rätt nedvärderad av min kära farmor. ett exempel; när farmor kom och hämtade oss på dagis fick hon först syn på min bror och utbrast ”hej min lilla prins!” och sedan kom jag springandes i full fart och blev bemött av ett ”hej kråkan!”. så ja, prinsen och kråkan… man känner sig jäkligt betydelsefull ska ni veta!

uppväxten med kära farmor var inte alltid den lättaste… när jag kom in i trettonårsåldern färgade jag håret svart, och ja… det var fult, men det ville man liksom inte höra! finkänsliga farmor kom däremot fram till mig och vräkte ur sig något i stil med ”men hur fan ser du ut, barn?!”… tack, jag älskar dig också även om du har grått hår.

senaste spektaklet var när jag fyllde 17, och hon gav mig en present… det var en blommig 50-talsväska med matchande plånbok (precis min stil, ska ni veta…). det bästa var ändå att hon inte köpt presenten, hon hade hittat den i soprummet!

men nu har farmor iallafall blivit snäll! kanske för att jag ser ut som en tjej igen, med blont långt hår… MEN, jag älskar henne iallafall. den lilla kråkan.

>till dig som ville se min musiksmak:
KLICKA HÄR!

ZER U GO!

det är en finfin blandning av gammalt och nytt, och ja… metallica fanns inte med, men shuffla och njut!

>jag vet inte vad som händer med våra kära pappor, men de verkar ha totalflippat när de skulle skriva sina önskelistor i år… igår berättade matilda att hennes pappa ville ha kung fu panda i julklapp och idag sa min styvpappa att han ville ha ratatouille. det känns som om animerade filmer passar män i 50-årsåldern…

och nu berättade ludvig att han köpt carolina gynnings biografi ”ego girl” till sin pappa. herrebuddha, årets julklappsutdelning kommer toppa allas förväntningar!

min pappa önskade sig däremot bara en sak. en jordad förlängningssladd till micron. heja pappa!

>igår var det den omtalade och oj-så-hypade glumslövsfesten för oss kära campeonelever, och eftersom jag vet hur det brukar bli gick jag dit med förväntningar som var en tvärhand höga ungefär. man hånglar alltid med fel person (ofta ett gammalt ex som man egentligen vill klubba ner med en köttyxa), börjar bråka med sina vänner och får känslor för sina killkompisar, men igår slapp jag allt det där! istället gick jag och melissa in med inställningen ”nu jävlar ska det festas” och så blev det också.

fram mot slutet (efter att jag ovetande torkat bort daniels spya från ellas mobil) kom en tjej i ettan fram till mig lite förläget och sa: ”är det verkligen du som är kitty på bilddagboken?” vilket ledde till att jag svarade ja, och så sa hon det sötaste jag hört på länge.

”kan jag få en kram?”

haha, en gulligare brud får man leta efter. detta gjorde min redan fantastiska kväll ännu bättre! telefonsamtal, desperat misstagshångel och lite smsande ledde till fyra nya vänner på facebook och 18 nya notefikationer. HEJA FEST!

som avslutning lägger jag in denna ashärliga bild på mig och min bästa pojk-vän (killkompis låter så jävla töntigt) gustav mitt i en puss på halsen eller något… dessutom vaknade jag upp med texten ”kitty och jag ska ha sex idag” på min mage á la festival. något du känner till, gustav?

foto: charlotta nornemark

>är det någon annan än jag som funderat på hur många olika galor vinterhalvåret innehåller? det är räddabarnen-gala, oscarsgala, rosa-bandet-gala, fotbollsgala, dn-gala, blå-bandet-gala, p3-gala, grammisgala, rockbjörnengalan och en hel del andra meningslösa galor.

de galor jag gillar sämst är rädda-barnen-galorna och alla andra som baseras på att ge oss i välfärdsstaten sverige sjuk ångest. ”här visar vi bilder på svältande barn i somalia medans du sitter och kränger i dig en tacotallrik för mycket, hur känns det?” det är klart som fan att man ringer in och skänker bort någon slant, men det ska ju inte behövas. det finns bara en gång om året mamma påpekar att ”vi faktiskt borde skaffa ett fadderbarn”, och det är när galan kommer på tv. hon känner sig så jäkla illa till mods att vi har fler tv-apparater än de har riskorn, men har vi skaffat ett fadderbarn? nej.

det jag ville få sagt var iallafall att det finns så jäkla många galor. snart kommer det säkerligen komma en gala som korar årets bästa gala. det är galet!