>nu är jag (efter glömda mobiler och missade tåg) hemma i skåne igen. jag hatar att sakna någon 24 timmar efter att man senast pussat hans hals och insupit den sista känslan av närhet. det är så frustrerande att inte kunna somna med kroppen omslingrad av långa mansarmar och känna den där lättnadssucken i nacken. det är fruktansvärt att inte veta när man nästa gång får vakna av en underbar hård kram och en hand som smeker ens hår…

…och det är sjukt tråkigt att inte vakna mitt i natten och asgarva för att man blivit snarkad i örat eller nerdreglad på axeln.

- peter, dreglade du precis på mig?
- japp…

>jag har haft en sjukt bra dag idag, med inställda lektioner och sweet sweet pictures på mobilen att dregla över, men allt slutade klockan cirkus 16.35. vad hände då?

JO, jag satt hemma hos mamma och spelade spel när telefonen ringde, och i andra änden av luren var det en bitterkärring. ordvalet är grovt, men så RIGHT ON. hon var inget annat än en bitterfitta som jobbat i blomsterhandeln 34 år för länge.

jag började samtalet med att hälsa vänligt, som man brukar göra i telefon, och möttes av ett surt och snäsigt ”är jan hemma?”. jag sa att han tyvärr var på jobbet, och undrade om jag kunde ta ett meddelande. då visade det sig att janne har en blombukett som väntar på honom, och anledningen att blomsterkärringen var sur (rätt så jäkla obefogat) på mig var alltså:

”vi ringde HELA dagen igår och försökte få tag i er, men vi gav upp klockan 7 när vi stängde. det tycker vi är dålig stil när vi håller blommor åt er!”

men kära lilla du, tycker du att det är konstigt att ingen svarar PÅ HEMTELEFONEN under DAGTID en TISDAG när vanligt folk har ETT JOBB och slutar KLOCKAN SJU precis som du?

byt jobb, skaffa ett lamkött till KK eller flytta till bahamas. du behöver en förändring i ditt liv om du kan skälla ut en 17åring för att hennes föräldrar jobbar på tisdagar.

>det är helt fantastiskt hur elak jag kan vara. efter att huset var färdigbyggt, familjen skrikit ”move that bus” och ”oh my god” sa en kille på extreme home makeover:

”i really want to take a look inside now!”

det enda problemet var att han är blind.

jag skrattade så jäkla länge. förlåt buddha. gör mig inte till en gräshoppa i nästa liv, tack.

>nu är jag äntligen hemkommen och sitter i ett cigarrluktande vardagsrum med min käre far. utanför hörs rådhusklockorna som spelar en melodi, och pappa konstaterade precis att det är ”sov du lilla videung”. jag som alltid trott att klockspel spelade psalmer fick mig en knäpp på näsan när jag i juletid hörde de spela ”mitt vinterland” och ”frosty the snowman”.

påtal om klockspel… borde man kastrera en hanhund för att han är speedad? nä! don’t think so! tänk så gjorde man det mot människor? ”nejdu, jacob. nu har du dragit lisa liiiite för mycket i håret denna vecka, så nu är det chop-chop som gäller”! jävligt humant.

jag minns när jag gick i mellanstadiet och klassen skulle åka på klassresa. vi satt fyra tjejer runt ett bord och fyra killar runt ett annat, och vi tjejer började prata om klockspel. fast vårt kodord för pung var inte klockspel denna gång, utan kulpåse, för ja… man spelade kula på skolgården när man gick i mellanstadiet. det hela urartade som fasen och vi garvade så vi grät när vi frågade killarna om de hade sverigekulor eller järndankar i sina kulpåsar.

hysteriskt kul när man är tolv år och nermensad.

>kyparen: what do you want for main course?
jag: oh, shit…
kyparen: sushi?

att han dessutom såg ut som min brors kompis fast i asiatisk version gjorde allt så jäkla mycket roligare.