>mja, detta hände ju för ett tag sedan men eftersom jag varit ockuperad med två amerikanare i en vecka fick jag inte tid att skriva detta förens nu. på alla hjärtans dag fick jag blommor av peter, och min pappa (som aldrig kommit ihåg eller brytt sig det minsta om att ge presenter eller annat trevligt) fick lite skuldkänslor… han och mamma är idag skilda, men de hade trots allt spenderat över 20 alla-hjärtans-dagar tillsammans. under dessa 20 åren hade pappa ALDRIG köpt en bukett blommor till henne, inte ens på födelsedagar eller när hon födde hans barn. härligt sätt att visa omtanke, i know!

nu är det år 2009, och mina päron styrde kosan åt olika håll för 10 år sedan. när pappa såg peters blombukett till mig fick han dock FETA skuldkänslor och beslutade sig för att revolutionera och chokera världen. mina vänner… min pappa köpte blommor till min mamma för första gången i världshistorien.

jag var tvungen att berömma honom och påpeka att mamma blev så sjutusans glad över gesten, men när jag gjorde detta svarade han som bara min pappa kan göra:

”ja, de var ju inte billiga precis, det ska gudarna veta! jag borde egentligen köpt några tulpander på netto för 9:90 kr… de vissnar ju ändå så fort!”

fast det bästa i kråksången är ändå att han inte bara är snål mot andra, men även mot sig själv. jag åkte bort efter alla hjärtans dag, så pappa tyckte att peters blommor inte gjorde någon nytta inne på mitt rum. han sa att han egentligen ville ställa de i vardagsrummet, för om det kom gäster skullde de se hur omtänksam han var som gav sin dotter rosor på alla hjärtans dag. aaah, min pappa är så jäkla härlig! snacka som att ta äran för någon annans goda gärningar.

nu ska jag på resturang och avskedsfest för amerikanarna (som förövrigt pratar om att de vill se ”svenska ut” hela tiden). att se svensk ut betyder att man inte har utsvängda jeans och klättrarkängor, förresten.

ps. nu kom min styvpappa hem från jobbet, med en bukett blommor till min mamma. det är skillnad på män och män!