>matilda ”basketspelaren” lindeberg visade prov på sina briljanta kunskaper inom bollsporter när hon ätit klart sitt äpple. scenariot utspelade sig på detroits flygplats klockan 10 på kvällen. matilda och jag hade väntat på planet i en timme och var så uttråkade att vi skrattade åt allt, och när följande hände dog vi inombords av asgarv:

1. matilda skulle kasta äppleskrallan i papperskorgen som stod tre meter bort. resultatet blev koppsnurr och sedan äpplemos på detroits marmorgolv.
2. efter en lång skrattpaus (för ja, det var jättekul när man var trött) var det dags för det andra försöket. matilda stod då precis bredvid papperskorgen och skulle göra en så kallad dunk. hon höjde armen samtidigt som hon ställde sig på ett ben och gjorde en grym jag-ska-döda-dig-min.
3. matilda dunkar. PÅ KANTEN AV PAPPERSKORGEN! summan av kardemumman blir ett äppleregn över övriga deltagare på flygplatsen.
4. jag och matilda skrattade så vi fick ont i magen, och tårarna rullade ner för våra kinder.
5. matilda gav sig inte. efter att ha plockat upp 3098 äpplerester skulle hon ge sig på det tredje försöket, att LÄGGA äppleresterna i papperskorgen. det var en självklar poäng men…
6. matilda missade igen!

såhär mycket har jag inte skrattat på länge. typ inte sedan wenche och jag gjorde en pjäs som hette ”can you see the baby birds” i tredje klass och fick avbryta kalaset på grund av skrattanfall.

ps. jag var tvungen att googla ”briljanta” eftersom jag inte kunde stava det på svenska. jag har blivit americanized…

>jag sitter nu mina sista minuter någonsin i detta hus. det är fan sorjligt… jag vill inte åka hem, men ändå vill jag. åka hem och hämta andan för att komma tillbaka någon gång snart igen, hoppas jag.

nu ska vi käka glass och sedan säga bye bye till våra kära amerikanare som man hatälskar efter att ha levt på varandra för andra veckan. även om allt är rosa-lila-puttinuttigt på caelyns rum är jag så glad att jag bott hos henne. hon är så jäkla söt och behandlar mig som en dotter (fast igårnatt var det bannemig jag som var hennes morsa). nu kom min ride, så nu måste jag gå.

kärlek och tårar.

vi ses när jag kommit ”hem” till göteborg.

>HERREJÄKLAR, jag har glömt skriva vad som hände igår innan festen!! vi spenderade förmiddagen på USA’s näst största high school, och det var riktigt jäkla underhållande. jag, matilda och emelie gick med en asiatisk ASHÄRLIG brud på någon slags rundvandring genom en massa lektionssalar, gymnastikhallar och badhus. efter att ha varit inne och morsat på en spanskaklass hörde vi efter att vi gått ut genom dörren; ”BYE!!! i love you…”. sweet! heja sverige förresten. en av franskaeleverna bad mig säga vad som hellst på svenska, så jag babblade på bäst jag kunde och hela klassen satt med hakan i bänken.

det jag iallafall skulle komma fram till var att jag träffade en idrottslärare och frågade om de hade ett hockeylag på skolan (eftersom de hade alla andra sporter, allt mellan gymnastik och vattenpolo). givetvis hade de ett hockeylag, och inte vilket hockeylag som helst. team america, haha. usa’s ”landslag” för 18åringar skulle ha match på kvällen, och mina ögon började tindra så vackert att idrottsläraren sa att han skulle fixa biljetter. okej, det var krydd. mina ögon tindrade inte.

efter lunch mötte matilda och jag, hockeyfrugorna, upp idrottsläraren som håvade in tre hockeyspelare i konversationen också. kenny, som var stor som ett hus, sa att han skulle greja biljetter till oss till ett pris av hela $0. gratis är gott, och kenny ryan är nu vår nya gud. dessutom snackade kenny och hans kompisar om det enda svenska ordet de kunde; nyköping. på detta spåret ledde det, och efter en kvart kom vi fram till att kenny and the guys har spelat samma 5-nationsturnering som peter. HAHA, världen är äckligt liten… dessutom kommer de möta varandra om tre veckor igen, och de lovade att ta väl hand om min lilla påg. bullshit, haha.

efter att ha käkat kinesarmat ute gick vi på matchen, och ja… team sweden kommer få sina rövar kickade BIG TIME. tyvärr… rögle hade också fått sina rövar kickade. (förlåt michelle, men här kommer nästa pik mot äckel-porseland.) om man ska jämföra amerikanarnas tempo med porselands så är det som att jämföra en porsche med en lådbil som saknar hjul. dels för att porseland är så jävla dålig, men också för att usa är så jäkla bra. det var som att se ett helt lag uppbyggt av ENBART abbotts på speed.

efter att ha bråkat i en halvtimme med en godisautomat, dragit de roligaste skämten och skrattat som en hyena med mateaser och stört mig på popcornpappan och småungar med rabies åkte jag hem. efter den segaste förfesten någonsin blev det tillslut fest, som var så fruktansvärt tråkig. jag, mateaser och chelsea snodde glass och godis för att sedan låsa in oss på caelyns rum och ha privat fest. det var fasen så mycket roligare kan jag lova… jag kastade in handduken vid tvåtiden och fick sedan se till att fulla+höga caelyn kom i säng, men jag vaknade igen klockan halv 5 av en mystisk anledning. det var 85 grader på rummet. någon hade fibblat med termostaten på festen igår så jag vaknade blöt som en wettextrasa… tack idioter!

>i: vad har du i örat?
i: vad har du i örat?
i: vad har du i örat?
m: va?
i: vad har du i örat?
m: öronproppar.

jag och matilda i ett nötskal på fest i usa.

>detta var fanemig en upplevelse. för hela $2 (alltså 18 kronor) fick jag se en hel biofilm i en ”liten skitbiograf” enligt amerikanska mått, men i svenska mått kan man säga att den var större än de största i sverige. på en höft dårå… vi var ungefär de enda i salongen, vilket var fullt förståeligt eftersom filmen var mer sövande än samhällslektioner efter lussevakan. ”doubt” hette filmen, och handlade om någon kristen skola där en påg blev utnyttjad av prästen (wow, innovativt hörru). hela filmen utspelade sig i samma miljö konstant, och den bestod till 90% av dialoger mellan munkar och nunnor. så ja, ni kan själva se hur man INTE satt som på nålar. spänningsfaktorn låg på minus 3 ungefär.

best thing was; själva biobiljetten kostade $2, men en liten popkorn kostade $4.50… klokt.

det känns som om ingen läser min blogg längre eftersom jag kör på den superheliga ”detta-var-min-dag”-temat just nu. vänta ni bara… när jag är hemma igen blir det åka av som vanligt. det enda problemet är att de som slutat läsa inte kan se detta, och därför inte kommer börja läsa igen. det hade varit kul att se vilka som hänger kvar liksom…

(nänä, inte alls en uppmaning till er sötsnokar att kommentera stjärten ur led!!!)