>ibland överträffar jag mig själv. jag ger andra så bra råd som jag själv aldrig tänker på när jag sitter i samma sits. påtal om sits måste jag göra som alexander, citera mig.

”det finns ingen skönare sits än toasitsen”

>hör och häpna, kära bloggläsare. jag, isabel boltenstern, har idag besökt gymmet. när jag sprang där på löpbandet kom jag på skrämmande fakta:

1. jag har inte haft rejäl träningsvärk på 6 år. och då menar jag inte sådär ont-i-benen-av-att-gå-i-trappan-träningsvärk, och inte heller ont-i-magmusklerna-av-hysteriskt-skrattande… jag menar sån träningsvärk man fick efter första dagen på gymnastikläger, sån smärta att man nästan inte kunde blinka för man till o med hade slut på muskelstyrka i ögonlocken. det var en härlig känsla, back in the days 2003… man kunde inte lyfta ett finger utan att dö lite inombords, och på köpet var man tvungen att under fem dagar slita som ett djur on top av träningsvärken. men det var värt varenda sekund. alla brudar skrattade bara åt varandra, och sig själva, när man skulle gå upp ur sängen och såg ut som pigga 90åringar.

2. jag har inte svettats rejält på 6 år. okej, jag svettades väl inte sådär överdrivet mycket idag heller eftersom jag tog en liten mjukstart… men snart så. imorgon ska det boxas, och då förväntar jag mig en såndär sexig svettring mellan skulderbladen. man ser så jäkla fit ut då. riktigt sån ”hughaah! jag är biffigast och sliter som ett djur för att vara fit på beachen ’09″.

3. jag är inte så fit som jag trott. mina förhoppningar var typ att jag skulle ha den där gymnastikkroppen livet ut trots att den enda motionen jag får är att gå till bussen (10 meter) och hem från den igen (2 meter). ack, så fel jag hade. mina muskler är så gott som bortblåsta, och vigheten börjar skita sig totalt. men nu, mina vänner… nu är det dags för en shape up. och då tänker jag inte ”sommaren 09″. jag tänker ”maj 09″.

så om någon har lust att skriva en peppande kommentar eller något sånt så är kommentarsfältet typ en centimeter härifrån.

>det är minsann inte varje morgon man vaknar upp i en fyraårings rum mitt ute i ingenstans utanför torekov hos familjen toremalm! det första man fick syn på när man öppnade ögonen var en söt liten katt, en etch-a-sketch, backelittelefon, dockor i mängder och en sån där nappflaska alla hade när de var små. den ser full ut när den står på bordet, sen ”töms” den när man vänder den upp och ner. jag fattar fortfarande inte hur de fungerar. om någon har en clue är ni välkomna till kommentarsfältet, haha.

>nu är jag hemkommen från säsongens sista rögle griffins-match, haha. griffins… fint ska’re va!

jag är riktigt glad i hjärtat. ALLT var som det skulle idag.
1. kommentatorbruden som har en röst som tillomed döva hör SKREK SOM VANLIGT I MIKROFONEN. jag förstår inte vad hon tänker med… hon har en mikrofon precis framför sig, men trots detta SKRIKER hon med sin pipiga röst som om hon skulle överrösta en orkester. helt jäkla galen är hon…
2. gubbarna ovanför mig startade kvällen med den gamla hederliga kommentaren ”tjeenare, har du varit hög idag?” och sedan fortsätter de med otroligt sköna kommentarer genom hela matchen. idag gjorde rosa mål, och det händer inte allt för ofta. då säger en av gubbarna; ”sååja, nu börjar rosa komma i form. det var ju på tiden…”.
3. tjockiskillen som alltid äter hade tagit med sig EN EGEN CHIPSPÅSE då han antagligen insett att röglekiosken ruinerar den stackars pågen på veckopengen. han käkade flitigt, och bjöd i vanlig ordning inte på kompisen som satt snällt bredvid.
4. folk kom, folk gick MITT UNDER MATCHEN! det är otroligt hur man inte kan sitta ner i tjugo minuter, och folks kisseblåsor verkar vara minimala. typ jordnötsstorlek.
5. rögle gjorde mål, och glädjen varade i en halv minut, sedan var det kvitterat. det är så det ska vara i lindab. man är van.

utöver det gamla vanliga fick man se några juniorer spela idag, vilket alltid är kul. speciellt när man får se svedbergs 203 centimeterskropp bredvid bödkers knappa 175. den längdskillnaden är som mellan mig och peter, alltså en halv arm. hysteriskt kul att titta på, måste jag säga! tänk hur kul alla människor har när de ser mig och peter springa runt tillsammans… och tänk hur roligt det hade sett ut om bödker och svedberg skulle gå på stan och hålla handen… jag vet, min hjärna spexar till det för mycket.

och idag blev det hej-då-tårar åt abbotts och karlsson. jag tyckte det var trist när kempe lämnade, men karlsson känns fan mer. och speed-tvillingarna? ja, det ska bli otroligt spännande att se hur truppen ser ut i augusti.

nu sitter jag och ”tittar” på sverige som möter tjeckien i u18-vm. om ni också vill ”kolla” kan ni göra det HÄR. det är jättekul att läsa protokoll, jag lovar. just nu leder svearike med 2 mot 0, och jag sitter med ett gigantiskt leende på läpparna.

>
nu är det äntligen dags för projektarbetets slutfas, och detta resulterar i en fotoutställning på campeon (södra storgatan 23 i helsingborg). ca 20 opublicerade bilder kommer ställas ut, så kom och njut vettja!

när: 23 april klockan 16-18 (utställningen finns kvar på skolan dagen efter för de som missar vernissagen)
var: campeon frigymnasium, våning 3. södra storgatan 23, helsingborg.
hur: ett 20-tal opublicerade bilder visas, och dessutom finns det böcker där ni kan kommentera både ris och ros. tankar, reflektioner och kritik är hjärtligt välkommet!
fototema: jag har fotat alla bilder utifrån kents texter, men med en hejdundrande twist. kopplingen må vara långsökt, men den finns där i grund och botten!
käk: snacks och cider kommer finnas, så om ni inte kommer för bilderna kan ni iallafall vräka i er onyttigheter.
pris: hela 0 kronor för hela kalaset!
varför: kom hit för att kika på mina bilder, slänga käft med mig, käka snacks, inspireras och ÄNTLIGEN få lov att skriva anonymt vad du tycker om mina bilder.
vem: jag säger som göran p; ALLA SKA MED! bjud med familj, släkt och vänner. alla är välkomna!

jag har säkert glömt skriva någon information, så om det finns frågor kan ni alltid slå en pling eller maila.

0734 – 43 44 04
isabel.boltenstern@gmail.com

PS. bilden är ett smakprov på vad som komma skall!