jag är beroende av att småäta, sniffa på pedans hockeysvettshänder, ha lite tid för mig själv, klicka in mig på olika bloggar 43 gånger om dagen för att se om the people i love har uppdaterat… unt så vajter.
jag gillar att längta efter saker och ting, göra saker man inte gjort på länge (pulkaåkning rekommenderas starkt), slösa bort sommardagar på stranden med en paraflaxdrink i näven.
jag äter allt som kommer i min väg. det godaste just nu är soygurth med frosties…
jag säger ja till livet. plus att resa, bli miljonär, fortsätta vara lycklig.
jag ger mig sällan in i mörka grottor och gränder där pedofiler kan hålla hus.
jag duktig på att fota, ha en förbaskad tur med att komma in på utbildningar, inte slösa pengar, höras.
jag stör mig på att människor låter så mycket när de äter, när gubbar skriker ut sina nysningar, att våra grannar börjar borra i väggen klockan 8 på morgonen en LÖRDAG.
jag läser socialantropologiböcker, bloggar, hockeysveriges news, statusuppdateringar på facebook.
jag är vackrast när jag fixat mig och satt på mig MC-dojorna.
jag skrattar åt fisar (obs, doftfria sådana), one semester of spanish – love song, ordvitsar.
jag är en typisk eskapist som vägrar förankra mig till verkligheten helt & hållet.
jag har aldrig tjänat ihop så många vuxenpoäng som på det gångna året.
jag är lycklig när jag har fullspäckat schema, vet att linn kommer hem detta året och när jag inser hur freakin’ good jag har det.
jag trivs inte med hur lite jag rör på fläsket occh att jag slutade på gymnastiken.
jag är dålig på att fälla ner toalocket, tillaga mat till mig själv, komma ihåg att höra av mig till mina nära och kära.
jag älskar att ha sköna chillkvällar med finfina bruttor, kolla hockey, brottas med peter. volta, dansa och resa tillhör väl också denna kategori.
jag uppskattar när människor kommer ihåg min födelsedag utan att kolla på facebook.
jag tror på ödet! allt händer av en anledning.

sara frågade varför alla hatade förnedringsprogramet paradise hotell, och efter att ha sett två program tror jag att jag kommit fram till svaret:

1. det händer ingenting, förutom att de solar/badar/pratar/sexar loss.
2. det kommer aldrig ta slut. när en person åker ut kommer två nya in.
3. INGEN ser bra ut. alla har den typiska dokusåpalooken á la 90-talet.

och sedan har min lilla vän MAGE att jämföra paradise hotell med mitt gamla favoritprogram, big brother… sara, jag får svettlökar av vrede. även om big brother var HEMSKT finns det ändå någon sorts charm med deras uppdrag (att sitta fast 2-och-2 med handbojor i en vecka och att åka superskateboard i räkdräkt…).

jag tröttnar aldrig på detta klippet, så här får ni njuta av lite blondinförnedring från 2006.

vem visste att man kunde vara såhär nervös, mitt på en tisdag? om trettio minuter ska jag bege mig till skolan och agera frågetecken. jag nyser varannan minut, och känner mig mindre charmig. första intrycket blir nog inte så underbart…

totalt. chocktillstånd. i. min. hjärna.
(jag är nya lapidus, hähä)

för en timme sedan fick jag ett mail från göteborgs universitet att lilla skåningen har blivit antagen till socialantropologi-kursen! jag är så galet glad, men mest… förvirrad? imorgon börjar utbildningen, och här sitter jag utan varken böcker, block eller pennor. var ska jag ta vägen? vad ska jag göra? vad fan är en kår? HJÄLP MIG!

nu ska jag ringa pappa och sprida de glada nyheterna. om du heter sara granvik eller gustav rudolfsson får du gärna slå mig en pling, eller logga in på hederliga MSN.