jag kan inte beskriva hur mycket jag saknar er två. det hade varit snuskigt fint att ha er på hemmaplan, cykla ner till krogen och leverera sjabbiga ölflaskor till varandra från styret. kanske ragga upp en och annan stockholmare som erbjuder hemmaodlade cornflakes och champagne till frukost. eller få upp er till göteborg, käka gott och mysa rundor på stan med en rosa banjo. eller bara spela hockeyspel. dricka rosé och kolla på filmer där man inte behöver tänka.

det jag vill få sagt är att jag verkligen vill få hem er innan vi blir gamla och ruttnar i varsin ände av världen. jag saknar min bästa vän och den enda som kan göra hennes dagar guld värda. (peter vill också ha hem er, speciellt till grillsäsongen)

ni andra kan klicka på bilden, som de själva tagit, för att komma till deras blogg.

1. vi båda ser supernöjda ut, plus att peters näve förvirrar en aning. kniper han mig i snoken? det vet man aldrig! någon är dessutom VÄLDIGT stolt över sitt gips och tänker ”hm.. det här ska jag visa upp”!

2. HAHAHA, the flexer! jag kvävs av en puckel!

3. här finner jag inga ord. peter vill fota sin rumpa (?) och hoppar därför med stjärten i min huvudhöjd (160 cm över havet) samtidigt som han fotar (högerhanden). antagligen var jag mest rädd i bakgrunden…

gipsmannen är den bästa jag vet. och imorgon kommer han vara den bästa NI vet, efter att ni har sett alla våra otroligt charmerande bilder tillsammans. HAHA, jag skrattar så jag gråter.

sömnlösa nätter, tårar, svettningar, hjärnkramp, panik. hade behövt dig nu.