nu sitter jag och kollar OS-final i hockey. kissblåsan känns sprängfylld trots att jag precis tömde, så jag antar att jag är nervös. dock kan jag inte bestämma mig vilka jag ska hålla på än. och vi är i overtime nu. stabilt, isabel… jag känner lite såhär; usa och kanada är väldigt lika. de är tvillingbröder, med väldigt få skillnader. (i know, canada… you’ve got free health care!)

jag hoppas nog lite mer på kanada ändå, trots att jag är en liten usa-bel i grund och botten. tänk alla kanadensare som sitter där och bara väntar på att få skrika lungorna ur led… nä, nu måste jag fokusera. det får bära eller brista. jag känner att jag kommer gå vinnande ur denna finalen vad som än händer.

imorgon ska ni få se riktigt fina bilder som kommer få det att vattnas i flabben på er, kära läsare!

jag kan inte beskriva hur mycket jag saknar er två. det hade varit snuskigt fint att ha er på hemmaplan, cykla ner till krogen och leverera sjabbiga ölflaskor till varandra från styret. kanske ragga upp en och annan stockholmare som erbjuder hemmaodlade cornflakes och champagne till frukost. eller få upp er till göteborg, käka gott och mysa rundor på stan med en rosa banjo. eller bara spela hockeyspel. dricka rosé och kolla på filmer där man inte behöver tänka.

det jag vill få sagt är att jag verkligen vill få hem er innan vi blir gamla och ruttnar i varsin ände av världen. jag saknar min bästa vän och den enda som kan göra hennes dagar guld värda. (peter vill också ha hem er, speciellt till grillsäsongen)

ni andra kan klicka på bilden, som de själva tagit, för att komma till deras blogg.

idag har varit den mest händelserika på MUCHO länge. efter en gnutta storfrukost och alfapet-spelande körde jag mot helsingborg för att möta upp med de snyggaste twinsen.

jag passade på att leka lite elle interiör, som ni kanske ser. och tattoo-fotare också.

efter det åkte jag till lindab och tittade på blödande män med en av mina hockeyfrugor, matilda!

och nu är det middag och hemmamys med familjen :* hejrå!

såhär ser det ut när pappa önskar mamma en fin födelsedag. HAHAHA, sjukt mycket roligare än ett vanligt grattis-kort från gallerix…

1. vi båda ser supernöjda ut, plus att peters näve förvirrar en aning. kniper han mig i snoken? det vet man aldrig! någon är dessutom VÄLDIGT stolt över sitt gips och tänker ”hm.. det här ska jag visa upp”!

2. HAHAHA, the flexer! jag kvävs av en puckel!

3. här finner jag inga ord. peter vill fota sin rumpa (?) och hoppar därför med stjärten i min huvudhöjd (160 cm över havet) samtidigt som han fotar (högerhanden). antagligen var jag mest rädd i bakgrunden…