när jag vaknade idag var jag riktigt sugen på att damma av mammas antika symaskin och sy mig en klänning. i brist på typ fick jag ta mammas nyårsklänning från 1999 (modet var SJUKT för tio år sedan) och göra till min egen. här har ni lite före-och-efter-bilder. fast ja, jag är ju inte riktigt klar. har massa småsaker att rätta till och göra om, men jag har inte tid just nu. blixtvisit till göteborg i lastbil med halva familjen för att kolla hockey står på schemat. so long!

ps. jag har inte rört en symaskin sedan 9an, så var snälla, va?

detta inlägg skrivs i snällt syfte. jag vill skona er från en hemsk framtid… SNAGGA INTE HALVA HUVUDET!!!

jag vet, det är supertrendigt att se ut som en seminazist just nu, men don’t. det kanske är shit-så-najs till sommaren, playan 2010, men jag kan lova er att det inte ser lika fräscht ut på samma playa ett år senare. då kommer snaggen nämligen vara 10 cm lång, och du kan inte längre ”lägga över håret för att se normal ut”. nej, då kommer det se ut som om du gömmer ett långhårigt marsvin på örat. och ni kanske aldrig tänkte sätta upp håret? nej, jag tänkte väl… för hur många klämmor ni än har kommer ni aldrig kunna sätta upp det och fortfarande se friska ut.

så mitt råd till er som tänkte snagga er i veckan: vänta två månader och se om trenden fortfarande är den samma. jag tror nämligen inte det.

såhär såg min snagg ut efter fyra månader. och då var jag ändå klok nog att lämna kvar polisongen för att se normal ut framifrån. ni som tillomed kapar bort den har satt er sista potatis.

om jag var singel hade jag definitivt satsat på denna lammköttshunken!

tyra banks hade varit skitnöjd med den där posen. it’s fierce!

det lönar sig att komma hem ibland.

OJ, va man inte har tid att blogga när man har roligt. jag är hemma i helsingborg och det är skönare än vad jag trott. hockey, restaurantbesök med pappa, träningsnarkomani med mamma, roadtrips med peter och fika med hans mamma. i love lite today!

det är otroligt skönt att komma hem till päronen i helltown igen. 10 dagar i paradiset, där man varken behöver diska eller städa. man får titta på hockey på tv med en pappa som slänger ur sig de skönaste kommentarerna, och man får mysa och spela alfapet med sin kära mor. maten står på bordet utan att man behöver lyfta ett finger, och allt man behöver tillföra är glada tillrop och en gnutta kärlek.

och ikväll blir det 20-årsfest för min barndomskompis matilba. är det bara jag som reagerar på att mina vänner inte längre är tonåringar? helt plötsligt är alla vuxna, bjuder på middagar och vin, kör bil och reser till bali. nu är vi vuxna, people…

allt som fattas här i helsingborg är typ… lounge(s) och NK?