igår:
jag såg framför mig hur jag skulle vakna vid 1300-snåret av fågelkvitter och frukost på sängen, men det blev ett riktigt önsketänkande. 07.30 pep telefonen för första gången, och då hade min kära vän wenche TEXTAT ”god morgon, god morgon. hör fåglar sjunga glatt…” osv. jag ville skjuta henne. min vackra sovmorgon hade förstörts av inget mindre än den mest irriterande låten på jorden, som sätter sig i hjärnan på direkten.
när jag låg där i sängen och nynnade uppenbarade sig plötsligt ett fasligt ljud. grannen bygger om sitt hus, och klockan 08.00 tyckte han att det var lämpligt att börja borra i betong. smart, tänkte jag, och la en kudde på huvudet för att döva oljudet. effekten blev att det lät som om någon körde med en elvisp i huvudet på mig.
jag lyckades slumra till, men klockan 9 var det dags för nästa onödiga sms. jag läste, ignorerade, somnade om. en halvtimme senare var det dags för wenche igen. ”ÄR DU VAKEN?!”… suck, dags att gå upp.
idag:
aah, ännu en sovmorgon att se fram emot. MEN ICKE! klockan halv nio ringde mammas väninna och snackade gött i en kvart. efter det är det OMÖJLIGT att somna om, kan jag lova. ändå hamnade jag i den konstiga dvalan igen, men klockan 09.00 tänkte någon jäkel att det var dags att ringa på dörren. STRÅLANDE!
jag somnade om, och klockan 10 var det dags för två superkristna själar att ringa på dörren. ”vakttornet” var det enda jag skådade på deras tusen broschyrer som ville in genom vår dörr. nej nej nej, sa jag och la mig i sängen igen. hopplöst… istället för att somna om låg jag och kollade på lotta på bråkmakargatan och tyckte synd om mig själv.