jag har ju glömt att berätta något som nästan är roligare än att flytta! igår natt vaknade jag av ett jädra smäll klockan 04.30-ich. DUNK, lät det ungefär (ha lite inlevelse). jag satte mig upp i sängen och tittade på peter, och där låg han med kenny jönssons hockeyklubba i huvudet. vi har nämligen tre klubbor ovanför sängen, och de har aldrig trillat förrän nu när vi ska flytta (dåligt tecken?). peter hade alltså fått klubban i huvudet, men det sjuka är hans reaktion: NADA! han tog klubban, la den bredvid sig, och snarkade vidare. jag är så glad att jag inte låg innerst den natten, för då hade det blivit kalabalik. min inre dramaqueen/demon hade visat sig och jag hade antagligen väckt hela trapphuset med världens skrik.