efter missödet med utelåsningen fick jag stanna för polisen också, vilket inte var helt oväntat. har man tur så har man! tillslut kom jag iallafall fram till ängelholm och fikade med linn och lotta. kläder provades och vindruvor slank ner i magen innan det var dags att ta sig till helsingborg igen. då var det antonia som stod på schemat.

kvällsmat och snacks i magganparken var precis vad jag behövde efter otursdagen. tack kära vänner för en finfin dag, och vi ses den andra juli (HINTHINT).

i mitt nyvakna tillstånd bestämde jag mig för att agera snäll dotter och köra mamma till jobbet. i all min hast tog jag på mig en stor tröja och ett par trosor, och joggingskor. det är ingen förträfflig outfit vill jag lova. när jag lämnat av mamma och kommit hem igen insåg jag mitt stora problem: jag hade låst mig själv ute. illa. ”jag ringer mamma”, var min första tanke, men var låg min mobil? på köksbordet. bra jobbat. kommer på en plan b: jag åker till pappas kontor och hoppas INNERLIGT att min bror är där med sin nyckeluppsättning. när jag spatserar in på det testosteronfyllda kontoret (fortfarande iförd t-shirt, trosor och joggingskor) ser jag det jag fruktat. ett tomt skrivbord.

en telefon hittade jag iallafall. inget svar på mammas telefon. inget svar på pappas telefon. men min kära bror hade vett nog att svara. ”vi åkte precis på lunch och kommer tillbaka om en timme”. så nu sitter jag på ett kontor och fibblar med fakturor utan att få betalt. det var INTE såhär jag hade tänkt spendera min lediga måndag!

”jag bölar aldrig” fick jag snabbt ta tillbaka när jag såg daniels tal till victoria. jävlar, så vackert. här kan ni klicka för att se hela talet! standing freakin’ ovations!

upd. nu hittade jag den på tuben, så kolla här!

när man inte riktigt kan sova, när man är kär upp över öronen och lyckligast i världen är det rätt najs att sitta och lyssna på i’d rather be with you och fälla en glädjens tår. livet är allt bra ibland alltså!

idag har peter överträffat sig själv i att vara den charmigaste pojkvännen på earthen:

1. vi bestämde oss för att ta tag i våra liv och storstäda lägenheten. kläder, snorpapper och tekoppar gav ett intryck av att vi levde i en återvinningsstation. det luktade ungefär lika gött också. jag startade med att rymma upp alla kläder, hänga in eller kasta i tvättkorgen. peter däremot sätter sig på en köksstol, demolerar ugnen in i minsta detalj (skruvar ut alla skruvar för att få loss glasrutorna) och börjar putsa. alla knappar, pinaler och galler blev som brand new, och det är ju jättebra… MEN, hur fanken får man för sig att starta med något så obetydelsefullt som ugnen när man ska bättra på helhetsintrycket i lägenheten? skit i klädbergen och de möglande klementinskalen på bordet, nu ska ugnen bli skinande ren!

2. ”varför är du så brunstig, älskling?” fick jag höra idag, och magrutorna bättrades på efter ett skrattanfall.

3. mitt hjärta skulle bära mig uppochner på axlarna, men skallade mig istället i stjärten och vi båda bröt ihop i asgarv. då, när jag låg som en handfallen sill, skriker han ”TA BORT DIN RUMPA!!”. oförklarligt, men kul.

jag älskar dig, peter. du gör verkligen mina dagar tusen gånger bättre än de annars skulle varit :*