anledningen att det var tyst som i graven här på bloggen igår var för att jag jobbade hela dagen, och sedan fick jag ett spontanryck som innebar att jag åkte hem till skåne för en blixtvisit. bruden på bilderna är anledningen att jag asade mig upp ur sängen imorse. antonia var frukostfikasugen, och att skippa veckans enda sovmorgon för henne är en självklarhet. att jag dock vaknat 3 gånger tidigare på natten (av en tupp som gal, ett gäng fåglar som skrek i granen utanför och en mobil som febrilt vibrerade) kan vi förtränga.

efter fikan blev jag bjuden på lunch och renovering hemma hos den här dockan, lilla tyra. om man tar sig en ordentlig titt på bilden kan man förstå varför jag envisas med att kalla henne dockan. she’s OH SO SWEET!

på plats hade vi en annan favorit; lilla fabian som var otroligt mammakär.

mammorna jenny med fabian och tyra, plus den lilla kludden som snart kommer. tänk, snart har jag ett till litet barn att fota, woho! sålänge får han/hon agera stol till storebror fabian.

superparet slängde ihop en pastasallad samtidigt som de grävde med grävskopor OCH nattade skrikande bebis. ibland hoppas jag på att peter har ärvt sin brors superhändiga kvalitéer och jag på något magiskt vänster lyckas skaffa mig ett bra tålamod tills jag en vacker dag ska avla fram nya boltensternare. men det är många år kvar. jag har tid att leta lite energi på vägen.

jag förstår inte varför min självdisciplin är värdelös. alla jag känner kan ta två kakor och sedan (bokstavligt talat) lägga skiten på hyllan, men jag äter till burken är slut. bo-fucking-ho, tur att det inte är beach 2011 snart!

jobbet tar upp all min tid, och bloggen blir lite lidande som ni kanske märkt. har ni inget trevligt att berätta för mig?

jag älskar mitt jobb på många sätt och vis, men något jag blir så less på är människor utan någon action i kroppen. jag ser så många par där kvinnan packar upp på bandet, springer ner och lastar ner allt i kassar och sedan jäktar tillbaka till betalstationen för att doppa kortet och få sitt kvitto. mannen står som en vilsen fågelholk och kliar sig i huvudet, och har redan siktat in sig på höjdpunkten: fem-kronors-korven. vad hände med teamwork?

något jag däremot blir himla glad i hjärtat av är folk som tänker på att det är en stackars kassörska som ska scanna alla varor, så de lägger streckkoden tillgänglig. att lyfta 30 småplankor för att komma åt den understa äppelskalaren är ingen höjdare, så tänk på det nästa gång ni handlar.

något jag märkt på mina få veckor i kassan är att barn är helt underbara. hur griniga föräldrarna än är över att kön tar ”SÅÅÅ LÅNG TID” så är barnen alltid pigg och glada, vinkar och hälsar. de gör min dag, varje dag. barn plus de som pratar engelska, för att vara helt ärlig. det är något sjukt som triggar min hjärna varje gång jag får säga ”thank you, sir. here’s your receipt, have a nice day”!

nu ska jag iväg till jobbet. vi hörs senare, kids!

jag lovade er bildbevis på mig och min idol från pepe’s på tennisveckan. isabel boltenstern och henrik lundqvist. eftersom jag såg rälig ut ersatte jag mig själv med… mig själv. here we go, två snyggon och en full man! detta kan jag leva på länge, mina vänner…