jag är hemma från en hektisk arbetsdag som blev rätt.. otippad. i 40 minuter låg hela kassasystemet nere och ingen kunde genomföra något köp, vilket ledde till tjugo meter långa köer, godisutdelning och bryska kunder. som tur var hade jag en söt liten tant först i min kassa, så vi diskuterade livet och åt ROLLO-kola tillsammans. det finns så många fina människor på mitt jobb, kan jag säga.

nu har sverige powerplay. jag har köpt sverige-finland-matchen över datorn och spanar nu in de blågula killarna. jag har inte ens listat ut om peter är med eller inte. 90-talet ringde och ville ha tillbaka din dåliga videokvalité, förstår ni…

imorgon bitti beger jag mig till stockholm likt planerat, och på söndag tar jag samma tåg som peter mot bästkusten igen. fredagkvällen kommer bestå av shopping, mysande med sara och darja, fika och inflyttningsfest för finaste honken. ni kommer bli uppdaterade, det kan jag lova.

jag måste bara vräka ur mig hur mycket jag saknar stockholm. det är nästan 2 år sedan jag var där sist, och då var det kollektivet och red hot chili peppers på tapeten. jag hatälskar verkligen att åka tunnelbana. det är mysigt, går snabbt och man ser alltid en hel del luriga filurer där, MEN. ett stort MEN är att skaparna till beck-filmerna gör det så jäkla läskigt. efter att ha sett filmen där ungar gömmer sig i tunnlarna och köttar sönder människor med stora macheter är man inte riktigt sugen på att ta sista nattvagnen.

tjahej!