min gudson joey

igår besökte jag för första gången mitt splitternya gudbarn joey. visst, han är inte så värst human i sitt beteende (kissar inomhus och äter jord) men han är himla fin ändå. här har ni några bilder på vovsingen jag spirituellt ska vägleda genom livet!

mr. tribbiani är ett fan av att sitta ner när han är ute på promenader. 90% av tiden orkar hans 5centimetersstumpar inte bära hans minimala kropp, så han slår sig ner var som helst.

buskar är ett himla hyggligt ställe att hänga på, tycker joey.

då tackar joey för denna gång, och ”vi ses snart igen” gissar jag att han hade sagt om han kunde tala.