att lämna
”jag var den som ville lämna. att lämna gör lika ont som att bli lämnad. skulden man känner när man lämnar och förödmjukelsen man känner som lämnad är lika. att känna övergivenhet och att överge är lika hemskt. sant. man sörjer inte mindre. jag vet hur det känns att gå och veta i magen. vi kanske ska skiljas. jag vill skiljas. jag vill hugga kniven i vår familj. mina barn. min man. skilja oss. är inte glad längre.”

just nu läser jag, för fjärde gången, mia skäringers bok. ”dyngkåt och hur helig som helst” har blivit min bibel. hon är så klok, den där mia, och trots att jag inte har varken barn eller gift mig känner jag igen mig i allt. every fucking thing.
ja, vi har gjort slut. it’s out there. ni vet det. inga fler frågor, så blir det inga bråk.
nu ska vi iväg på födelsedagsmiddag. jag är i san diego, jag är nitton och har hela livet framför mig. på något vänster känner jag att allt kommer ordna sig väldigt bra tillslut. jag har oddsen på min sida. tack och adjö från isabel som är djupare än marianergraven idag. sånna dagar behövs också.




