det är något unikt med att få handskrivna brev nu för tiden. överallt kommuniceras det i ettor och nollor över datorn, och att skriva med näven är inget man gör varje dag. att få ett handskriver brev kan vara något av det bästa som finns (efter att bada tills fingrarna blir skrynkliga med någon som är för stor för badkaret) och idag låg ett tjejigt brev på köksbordet när jag kom hem. jag blev så jäkla glad!

första tanken: ÅH, linn har skickat ett brev från asien!
andra tanken: fast det är inte hennes handstil…
tredje tanken: undra om mikael persbrandt använder blommigt brevpapper?

en av er där ute i cyberspace har lagt ner tid på att skriva ett sött brev till mig, och jag måste bara tacka dig. ELIN! tack tack tack, för att du skrev det här brevet. det kom i precis rätt tid, kan jag meddela. jag ska skicka ett sms till dig, trots att jag inte har den blekaste aning om vem du är, men det är klart vi ska träffas. att annordna en läsarträff känns jättekonstigt, eftersom jag tror att 80% redan känner mig och 10% är här för att snoka reda på elakheter.

du ska iallafall veta att du gjorde min dag. detta brev ska jag spara tills jag blir gammal, och det är jäkligt mycket finare än alla kommentarer jag någonsin fått på elektronisk väg. vilka fina människor det finns, alltså…

det har gått lite mer än en månad sedan linn och petter åkte på den stora resan del två, och vi kan väl säga såhär: JAG SAKNAR DEM SÅ DET SKÄLVER I KRÖPPA! ni som vill följa deras tripp borde kolla in deras blogg som är sprängfylld med bilder, så klicka bara på någon av bilderna här för att komma dit.

jag trodde detta skulle bli en dagen-efter-dag på sofflocket. fel. wrong. error i systemet. nu har pappa och jag kastat i oss en brakfrukost, och en tripp till ikea väntar. när uret slår tre sätter jag stjärten i en behaglig stol på konserthuset för att lyssna på mia skäringer. dyngkåt och hur helig som helst. magi.

you will always be the bitter, saddest part of me

utopi: burra ner mig i ett duntäcke med valfri mysig person, äta fruktsallad och titta på en massa OC-avsnitt.
sanning: har ingen att burra ner mig med, så får svira runt på stan och frysa med fina tjejer. inte fy skam!
bara en tanke: varför går notting hill på tv sisådär en gång i kvartalet?
dagens kommentar: ”du kan alltid bjuda isabel på din killmiddag. hon är ju rätt killig!” – johans mamma
läskigaste känslan: att nästan somna vid ratten när man kör.