när jag skulle skriva om en dag som kille insåg jag hur lite det egentligen är som skiljer oss åt, och slog det mig att komplex är nästa femma som enar oss. jag tror inte det finns en enda människa på denna jord som är komplexfri, och det är ju synd. när man hör miranda kerr säga att hon har komplex undrar man ju var världen är på väg, och genast känns allt hopplöst. om man tillomed är världens vackraste kvinna och ändå klagar, vad fan är då perfekt?

jag hade gärna varit en decimeter längre, skippat världens mest slitna hår och bytt ut det mot blont svall. mina ögon hade hemskt gärna fått vara lika stora, och om båda pekat åt samma håll hade jag blivit superglad. och om muskulaturen i höger ögonlock varit som på en normal människa hade jag hoppat av lycka! nästippen hade kunnat vara mindre, och överläppen större, samtidigt som någon kunde plocka bort min gummihakspets som ser totalgalen ut när jag ler i profil. tänderna ser ut som om någon kastat in på måfå, och halsen får någon gärna förlänga på mig också.

hela jag är hårig, och tuttarna är olika stora. förvisso brukar jag säga att det är en bra grej, eftersom man passar alla killar. föredrar de små bröst vänder jag bara högersidan till, och är åsikten tvärt om rekommenderar jag vänster. revbenen mina står ut så när jag ligger på rygg ser det ut som om jag har ett extra tuttpar under de riktiga (och fyra tuttar är nog för mycket för alla killar…).

min navel är inte alls tjejig och fin, snarare ser den ut som ett russin. och under naveln hittar man bilringen som kommer fram när man sitter ner. när man ändå klagar: min rumpa är enorm. beyoncé hade typ sett liten ut bredvid mig, så g’daang är den. matchande till detta har jag dessutom powerlår som tyder på taskiga gener och konstiga muskler. mina lår är dubbelt så stora som min brors, och det beror inte på att de är feta. nej nej, folk tränar för att bli smala men när jag tränar växer mina lår. att mina lårben dessutom är en decimeter för korta gör att looken blir ultimat kort+tjock. vaderna är också stora, på grund av för korta hälsenor, och så är jag lite lätt hjulbent också. smalbenen är konstant taggiga, eftersom rakhyvlar i princip förstörs av mina tjocka hårstrån. jag har hög vrist som gör att jag inte kan ha alla skor jag vill, ringtån ser ut som en snedvriden kycklingklubba, och så väger jag ungefär fem kilo för mycket.

här har ni den kompletta listan, men egentligen finns det ju bara två saker att göra: skita i det eller köra en heidi montag. eftersom jag inte är sugen på att plastikoperera hela mig föredrar jag därför alternativ numero uno. jag överlever nog ändå. det finns alltid de som ser värre ut.