när jag var liten var jag en typisk tösapåg. jag hatade att ha klänning, hatade att ha håret borstat och hatade dockor. jag tror aldrig jag ägt en barbie, men studsbollar, pokémonkort och bollvägg var jag en jävel på. anledningen till detta är antagligen min storebror, som bara är 20 månader äldre än mig.

när vi var små gällde det att härdas snabbt. redan i min lära-gå-stol (som jag sprang runt i när jag var 9 månader) började brorsan jävlas med att hoppa på och ta snålskjuts. till detta skrattade han såklart hysteriskt. på senare år tyckte han det var roligt att komma på olika hyss som lilla jag fick genomföra. när jag sedan fick skiten av päronen stod han i bakgrunden, och skrattade åter igen lungorna ur sig. vi har tillomed inspelat på film när jag försöker kasta maränger i mammas vinglas, och alexander ligger på golvet och mellan skratten skriker han: GÖR DET, ISSA! GÖR DET!!

jag kan tänka att detta hände rätt ofta.

när vi var 10/12 trodde folk att vi var tvillingar, vilket jag tyckte var jättekul. brorsan tyckte inte det var lika roligt, och beslutade sig för att jävlas deluxe med mig. vi startade krig, och i tonårens helvetesdagar hotade han mig med allt från CD-ställt till golfklubbor. å andra sidan var jag rätt jävlig jag med, och kastade kanalväljaren i huvudet på honom samt tvingade ner honom på golvet genom att hota att spetsa honom med en gaffel. oh, sweet memories…

men jag har ju inte bara lärt mig att slåss av min kära bror. när jag var mindre var han min ultimata idol, och jag skulle göra allt han gjorde. spelade alle fotboll började jag med, skalade han tennisbollar på trappan skulle jag givetvis göra det samma, och om han började spela tibia gjorde jag också det. jag blev alltså en lillebror, fast med långt hår.

idag är jag bara glad att ha en storebror som ändå är så pass när mig i ålder. vi garvar tillsammans, äter skinkpaket klockan 3 på natten och det finns ingen jag hellre träffa på krogen än min bror.

tack, kära alexander för att du gett mig min vinnarskalle, mitt pojkflickesätt och intresse för sport. WHOOP!