igår tog min mobil sin sista instagrambild, och idag är den död. jag vet inte var jag ska börja denna tragikomiska berättelse, men om vi spolar tillbaka klockan ca 2 år hamnar vi på min san diego-resa. två hemskheter skedde där: jag fick influensa och mobilen drunknade i indiska oceanen.

denna resa har bestämt sig för att upprepa historien, och efter att jag legat med influensa i san diego väntade jag mest på att något skulle hända min kära mobiltelefon. det hängde i luften, kan man säga. igår var jag på en typisk amerikansk partybuss, och i min väska hade jag alla nödvändigheter för en lyckad kväll, samt en cola.

colan bestämde sig för att explodera. detta märkte jag först när det droppade från min väska, och jag öppnade för att finna min BFF simmande i botten av ett colahav. jag blåste av festen, åkte och köpte ris och nu väntar 3 dygns risrehab för luren.

det tråkiga: det är min födelsedag imorgon, och jag kan inte ta emot ett enda sms eller samtal. det känns som om jag lever i exil. för första gången i mitt ynkliga lilla liv tackar jag därför facebook för dess existens, så jag kan ha kontakt med omvärlden.

PS. såhär såg den sista instagrambilden ut innan partybussen åkte. vila i risfrid, iphonen…