MÅNDAG: senaste vi hördes satt jag på tåget till stockholm, och när jag hoppade av började jag storböla.

- var isabel ledsen?
- nej sune, isabel var rörd.

på perrongen stod en tjej jag tycker om av hela mitt hjärta, och i handen hade hon en vit ros. det var johanna som ville hälsa mig välkommen tillbaka, och jag kunde bara inte hålla tillbaka tårarna. jag har nog aldrig lipat av glädje tidigare, men sören så häftigt det var. när jag kommit hem till lägenheten och lastat av mina väskor var det dags för nästa hjärtemöte – sara!

jag förstår inte vad det är med mig, men när jag gick genom soliga tessinparken fick jag den där känslan att man bara måste springa och göra ett lyckohopp. genomför man den planen klassas man dock som sjuk i huvudet, så jag tyglade löpsteget. på kvällen blev det promenad och temys. dessutom somnade jag med en magkänsla som vittnade omen ljus framtid. life is good, tänkte jag, innan jag slockande som en sten.

TISDAG: den där fantastiska känslan höll i sig även på morgonen, och jag gav mig på uppdraget träning. senaste gymbesöket ägde rum i maj, så ni förstår ju att denna kropp var smådöd efter 5 minuter. dessutom tyckte jag att ett bodypump-pass lät bra, och tänkte inte alls att jag skulle ta mindre vikter än när jag var bra tränad. jag säger som min kollega peter – fuck me running – jag var helt slut efteråt.

på kvällen var det dags att käka middag med en gammal klasskompis som jag inte träffat på 7 år. vi gick i samma mattegrupp i högstadiet, och det var ju inte igår. för övrigt känns det sjukt att det var SJU ÅR SEDAN man gick i högstadiet. man låter som en rikspensionär…

middagen var hur grym som helst. vi käkade på min favoritrestaurang grill på drottninggatan och jag fick slöjda ihop min egen tonfisk på stengrill. maten, vinet och sällskapet fick 10 av 10 grillspett och tillomed taxiresan hem var en fröjd. perfekt kväll!

okej, det här blev ett exemplariskt tja-tja-bloggen-inlägg, sånt jag hatar… idag ska jag fira johanna som fyller år!