frågor och svar utbrändhet

dåligt immunförsvar efter utbrändhet?

16 augusti 2016
efter att ha lagt upp den här bilden på instagram fick jag önskemål om att berätta lite om utbrändheten och hur den behandlar mig när det blir hektiska dagar. kollar här:

instakommentar

det är alltså knappt två år sedan jag blev utbränd, och tack vare ett ganska luftigt jobbschema under våren mår jag förhållandevis riktigt bra i nuläget. och för att vara ärlig kan jag knappt minnas senast jag var sjuk. men de senaste dagarna, i samband med att jag kom tillbaka till jobbet, drog jag på mig halsont, huvudvärk, feber och har känt mig hängig, orkeslös och matt.
vi börjar med Leonas insta-fråga: kan du få sådana dagar efter/pga din tidigare utmattning?
– absolut, det är ganska vanligt att jag efter exempelvis en sändning känner mig ”bakis” dagen därpå eftersom ansträngningen (psykiskt och fysiskt, prestationsmässigt eller bara självkritiskt) varit hög. jag känner mer nu än tidigare att det sliter mer på mig, och har man flera sådana dagar i rad tar det på både immunförsvar och ork. det är, simpelt förklarat, för att jag inte fått nog med återhämtning.
händer detta för att jag precis började jobba?
– både ja och nej. dels är det för att jag gått från semesterläge (noll ansträngning) till reportageresa (stor ansträngning), men också för att jag två dagar i rad gick upp innan tuppen och lade mig strax efter midnatt. på detta anordnade jag en födelsedagsfest, kom i säng samma tid som jag dagarna innan gått upp PLUS haft reportageresa med fyra flighter (bakteriehärd deluxe) och tidspress för att två reportage skulle klippas. lägg därtill småkrypande känsla i kroppen inför första sändningen som äger rum på torsdag, plus att jag tränade tungt i söndags och har haft stresskänsla i fyra-fem dagar. så allt är liksom ett samspel.
därefter skrev Leona att hon kände sig krasslig trots toppendag/toppenvecka, och där känner jag såhär:
– PRECIS SAMMA HÄR! jag känner mig otroligt lycklig och glad just för att jag träffat många härliga kollegor, fina vänner, varit aktiv och liksom varit SOM JAG BRUKADE innan jag fick den här diagnosen, men lik förbannat säger kroppen till. för mig är det liksom olika vad min hjärna känner – och vad min kropp säger till mig. förr kände jag att det var negativ stress (att man inte hinner med allt) som var skadlig men nu är även den positiva stressen (typ att man har massa roliga saker framför sig men bara inte hinner andas mellan) som tar på krafterna. och någonstans försöker jag intala mig själv att det är logiskt: att göra saker kräver energi, mer eller mindre beroende på hur ansträngande de är, men de tar lik förbannat på krutet. familjemiddag tar på krafterna, telefonsamtal med en vän tar på krafterna och att gå på en promenad tar på krafterna – hur roliga de än är.
SIST MEN ABSOLUT INTE MINST måste jag säga att jag är så oerhört tacksam för frågor som dessa. de gör att man måste reflektera över saker och ting, och därmed bena ut varför saker blir som de blir. om någon känner igen sig, inte alls tycker likadant eller bara vill höra mer av mitt kvart-över-sju-svammel så hittar ni säkert till kommentarsfältet!

You Might Also Like

3 Comments

  • Reply Therese 18 augusti 2016 at 20:47

    mitt stora problem just nu är att hitta rätt växel. efter att ha fått, efter ca 30 blodprover som alla visade normala värden trots att hela min kropp skrek ut signaler på att nått var fel, höra att det var stressrelaterade symptom och att jag borde ”stresse mindre” och ”det blir bättre med tiden”.. Så fort jag känner mig bättre och automatiskt växlar upp skriker kroppen till och jag tvingas växla ner. Just nu går min bil väldigt hackigt så att säga. Det låter så lätt att hitta rätt växeln och hitta lagom, förstå hur man ska växla utan att allt hackar och bilen tvingas panikbromsa innan väggen närmar sig, men det är så himla mycket svårare än jag trodde. För hjärtat vill mer än kroppen orkar med.

    Jag vet inte om detta låter helt obegripligt eller ej, men hur gjorde du för att hitta balansen och rätt sätt att växla på vägen ”tillbaka”?

    • Reply Isabel Boltenstern 19 augusti 2016 at 12:30

      Det är supersvårt att veta hur man kommer reagera på stress/ansvar/belastning/prestation, så det man egentligen får göra är det klassiska: ta det lugnt och känna efter. Skriver ett inlägg om detta i dagarna!

  • Reply Charlotte 1 september 2016 at 17:38

    Tack för att du delar med dig av vad du har gått igenom! Det behövs i dagens samhälle.

    Har två frågor,
    1. Hur längesen var det du fick reda på att det var utmattning?
    2. HUR tog du dig ur det/HUR blev du bättre?

  • Leave a Reply