utbrändhetsdagbok

Negativa j*vla hjärna

10 maj 2017

Utan att veta varför har jag de senaste dagarna varit så förbaskat negativ. Trött, grinig och… negativ. Det har känts som att huden är för trång för min kropp, att det liksom kliar och skaver. Som ett barn i kollektivtrafiken med tre tighta overaller som inte går att slita av.

Och på tal om att slita: när jag är på detta humör tenderar jag att klösa sönder min hårbotten. Där är vi nu.

Att jag inte alltid är en solstråle är en sak, det är väl ingen, men jag blir tokig när det går ut över mina vänner. Jag kommer sent, skrattar halvhjärtat åt skämt och SKÄMS fan över hur dålig vän jag är just nu. Avslutar konversationer lite för snabbt, ställer in, svarar inte på meddelanden… Jag har ingen ork. Ingen gnista. Försöker samla kraft, göra blicken piggare och rösten mer alert, men det tar bara några sekunder innan jag faller tillbaka i halv-dvalan.

Saker jag blir trött på:
(the not-so-very-complete list)

Mig själv. Mitt humör. Att jag har tusen idéer men inte får något gjort. Att min stubin är kortare än klänningarna jag bar som 18-åring. Att jag inte kan suck it up som alla andra verkar kunna. Folk som inte förstår skämt på Twitter. Att detta garanterat är PMS. Att PMS finns. Att min hy är helt j*vla katastrofal. Att jag svär för mycket. Att jag känner precis som jag gjorde HÄR men ändå inte kan navigera i känslodjungeln. Att nya säsongen av Prison Break är totalt värdelös. Att jag inte kan vara ens LITE stolt över mig själv, någon endaste gång.

Det var nog allt för nu. God natt.

You Might Also Like

5 Comments

  • Reply PMS-Podden 11 maj 2017 at 10:59

    Fina du! Vi vet PRECIS hur det känns.
    PMS är vidrigt och högst jävla verklig även om våra hjärnor jiddrar med oss när vi mår som sämst.

    Hoppas du har en ok dag!

    STOR kram!

    Jenny & Charlie på PMS-Podden

    https://www.instagram.com/pmspodden/
    http://pmspodden.libsyn.com/

  • Reply malin 11 maj 2017 at 16:49

    kram! <3 jag förstår hur du känner. jävla PMS!

  • Reply malin 11 maj 2017 at 16:53

    jag kom att tänka på den här artikeln, precis när jag skickat iväg den förra kommentaren; http://www.dn.se/insidan/mensen-ar-alltid-ett-tecken-pa-halsa/
    jag hoppas inte du tar den som alltför klämkäck, även om den har sådana drag. sen jag läste den första gången känner jag mig mer ”okej” med min PMS. och som de skriver i artikeln lever vi i ett samhälle där vi inte passar in, just den veckan, och bara den kunskapen ger i alla fall mig lite tröst. hoppas du snart är igenom allt som känns crap!

  • Reply Stefan Hagel 6 juni 2017 at 13:35

    Hejsan!

    Läste en artikel på Expressens hemsida om hur Lovisa Giertta blev behandlad i ett hockeyomklädningsrum och upptäckte att det fanns en länk till en annan artikel, en om dig och hur du blev trakasserad inför Europa League-finalen. Fruktansvärt tråkigt att ni inte tillåts att göra ert jobb utan att drabbas av sexism. Stark av både dig och Lovisa att ni tar upp det. Jag håller på er i alla väder.
    Nu var det egentligen inte det jag skulle ta upp, utan det faktum att jag känner igen mig på pricken i din utmattningssyndromssituation (tror att jag stavade rätt). Gick själv in i väggen i januari 2015, efter att ha jobbat häcken av mig som reporter/redaktör på stressiga tidningar, skrivit två fantasyböcker, engagerat mig i en kulturfestival, ignorerat varningssignaler, sovit för lite, blivit sjuk längre och oftare … Ja, du vet ju.
    Ville bara tacka för ditt levande och ytterst vältaliga sätt att sätta fingret på hur det känns, och är, att vara utbränd.
    Sedan hoppas jag att du mår bättre och bättre allt eftersom. Som du säger, ”baby steps” är det som gäller.
    Min väg framåt, bort från stressen, är vindlande. Just nu jobbar jag ”hela” 25 procent. Wow, liksom.
    Men, men, jag ska nog hitta rätt så småningom.
    Till dess, fortsätt var den du är och var rädd om dig.
    Vänliga hälsningar,
    Stefan Hagel – journalist, författare, antropolog, fotograf, utbränd

    • Reply Isabel Boltenstern 7 juni 2017 at 22:56

      Hej! Stort tack för din kommentar. Lika beklämmande det är att se fler hamna i denna soppa, blir det någonstans en tröst att se fler berätta om sitt tillstånd och sudda ut eventuella tabun. Hoppas verkligen du känner samma tröst som jag i det! Ta hand om dig!

    Leave a Reply