vaknade i god tid, hann käka frukost utan att få stressutslag och hann med tunnelbanan. kände att jag var på topp, denna tisdag.

bytte till fel tunnelbana och hamnade mitt ute i ingenstans. när jag väl kommit till rätt ställe var jag 25 minuter sen till mitt läkarbesök, svettig och förbannad. upptäckte även att jag fått på mig olika sockar.

fick betala ytterligare 320 spänn för att efter två minuter få diagnosen ”jag har ingen aning vad som är fel med dina tår, men jag skickar vidare dig till en fotspecialist”. tack. det kostade alltså 840 spänn att komma tillbaka till ruta ett. (och nej, det är ingen tröst att säga ”nu har du bara 60 kronor kvar till fribeloppet”!)

åkte till danscenter för att få tillbaka mina pengar. stängt.

åkte till jobbet 3 timmar för tidigt för att jag inte orkade åka hem och ödsla tid. möttes av hallongrottor, kaffe och en glad jimmy.

kände mig som ett åskmoln när jag väntade på att få intervjua dagens spelare. boumedienne gick förbi och sa ”du är alltid lika jäkla glad”. då svarade jag att ”det ska man vara” och försökte leva efter min egen devis, och blev jag lite gladare.

kom upp till kontoret och blev retad av mina kollegor, i vanlig ordning. fick ingen respons på mina roliga skämt. tough love, som man säger.

lite mer kaffe. lite fler kakor.

fick tillbaka mina sjuhelvetes ryggproblem, så skrev artikeln från horisontellt läge på golvet. störde mig på allt.

missade tunnelbanan hem efter att jag blivit nersprungen av 32421 rihannabrudar i jeffery campbell-skor (och jag tycker de är så förbannat fula och klumpiga).

kom hem och insett att jag glömt mitt enda riktiga mål för dagen: att hämta mitt bredband på fältöversten. på med skorna igen, och ut i rusket. insåg också att batteriet på mobilen var nere på 3%, vilket betydde spotifydöden.

fick gå före en mysgubbe i kön. ”alltid damerna först, och visst ska du ha ett choklad också?”. visst fan skulle jag det. make it two, mister!

kopplade in bredbandet utan några som helst problem, och har nu äntligen kontakt med omvärlden utan att springa runt med en kvadriljon sladdar samt mobilen i släptåg.

insåg att jag hade lasagne färdig i frysen. och hallon. och keso. och mango. PERFEKT!

såg rögle piska malmö, vilket blev dagens stora uppsving. HELL YES!

missade eli’s födelsedagsmiddag……………………………

fick broder daniel på besök direkt från skåne med mitt sista(?) flyttlass innehållande massagedyna, sodastream och DVD. dessutom fick jag hit snoppöppnaren också. livet blev helt plötsligt fulländat.

bokade biljett till fleet foxes med sara! när jag ändå var framme med kortet köpte jag 9 klädesplagg från internet också. det är ju dumt att frysa, tänkte jag.

började älska stoffe på kontoret, som gett mig 620 filmer av bästa kvalité. (anna och sara, nu får ni komma hit på potter-maraton!)

jag somnar ensam inatt ingen. föreslog nätdating för mina föräldrar, men responsen var tvivelaktig. pappa började istället rekommendera golfspelaren ricky fowler som om han var en aktuell kandidat.

jag känner mig nykär. min elektroniska pojkvän har kommit tillbaka efter en veckas exil, och det är skönt att äntligen vara återförenade igen. första dagen var klurig som sören och så fort något roligt hände tänkte jag ”woho, detta måste jag blogga/twittra om”. det har varit en sjuk vecka på alla sätt och vis, så jag får väl sammanfatta den lite quickt.

först och främst: ett litet klargörande.
jag har inte varit stressad. jag har inte varit i närheten av att gå in i någon vägg. jag har inte mått kassler för fem öre. anledningen att jag tog denna internetbreak var för att bryta ett mönster som var totalt idiotiskt, nämligen att slösurfa på djävulens påfund: facebook. roten till all ondska (och alla dåliga betyg) kommer från den hemsida som – egentligen – är briljant. den är bara lite för briljant. man kan utan problem sitta och klicka sig in på gamla klasskompisars småsyskons pojkvänners kusiner och slösa timmar på denna meningslösa aktivitet.

sitter ni och kollar in era pojkvänners ex? kollar ni in snygga kompisar i bikini för att sedan känna er fläskiga och fula? klickar ni ofrivilligt er in på samma persons facebook 25 gånger per dag utan att ens reagera? går ni in på facebook på mobilen precis efter ni loggat ut från facebook på datorn? känner ni igen er? isåfall uppmanar jag till en facebookfri vecka.

nu till veckan: fy fan vilken frihet.
första två dagarna hann jag promenera totalt fem timmar runt djurgården, lyssna på musik och andas in en uns höst. får man träningsvärk av att vara ute och gå har man suttit still för länge… min kropp kände att den ville ta igen all förlorad sömn, och istället för att snitta 5 timmar per natt slog det över till 11. trots att jag sovit 9 timmar bestämde sig min kropp för att snooza 11 gånger innan jag slutligen stängde av larmet. fyra koppar kaffe har jag klunkat i mig dagligen, men har ändå behövt sova middag som en pensionär. fantastiskt!

jag har hunnit plugga, fika, intervjua brorsorna tjärnqvist i en timme, gjort en hemtenta, börjat mitt nya jobb som pressvärdinna hos djurgården, hållit min första presskonferens, haft nattgäst i form av kubista, spenderat helgen med min fina pappa, fixat klart det sista i lägenheten och fått godkänt på min första tenta… det är en hel del som hänt!

och så har jag hunnit fota.

under min tid i butik har jag sett så många praktfel, och kände mig tvungen att skriva ett inlägg om detta. med några lätta punkter kan du tänka över om du verkligen är en het kandidat för företagen, annars har du här ett gäng värdefulla tips att grubbla över!

1. bygg ett starkt CV.
att du klippt farmors gräsmatta i tre år eller sålt jultidningar som elvaåring kanske inte är helt hundra att ha med på sitt CV. se till att bygga upp ett ordentligt CV som för det första ser bra ut, men också som har ett vettigt innehåll. på mitt CV har jag fler icke-betalda jobb än betalda, men detta har fått mig att komma in på det spåret jag ville. att fota gratis för rögle i ett år gjorde att jag sedan fick fota till deras webbshop, och att vara hockeyfotograf gjorde att intersport fick upp intresset för mig. när jag ansökte till djurgården visade mitt CV att jag (obviously) är sportintresserad och villig att slita trots att jag inte får monsterlöner.

GÖR INTE: skriv inte ett fjuttigt CV, isåfall är det bättre att inte ha något alls. du måste kunna sälja in dig själv!

GÖR ISTÄLLET: ta till en början jobb oavsett lön, för i det långa loppet kan de ge dig precis de jobb du vill ha. ingen kan förvänta sig att bli art director som tjänar 30 lax i månaden på en gång. slit och visa lite jävlar anamma!

2. var man ska söka.
i detta land finns det fler butiker än hundar, men tro inte att alla letar efter helt gröna medarbetare. vanligtvis är personalen företags största utgift, så såklart vill de spendera pengarna på rätt personer. om du inte kan ett knyck om motorcyklar har du därför inte så mycket att bidra med på en MC-verkstad.

GÖR INTE: gå inte in i närmsta köpcentrum med 60 kopior av ditt CV för att sprida det i alla butiker som kommer i din väg. det finns troligtvis arton andra människor som gjort precis samma sak som du under de senaste 48 timmarna.

GÖR ISTÄLLET: välj ställen du tror kan ha nytta av dig. har du spelat fotboll sedan du var 5 kan du passa perfekt på fotbollsavdelningen på ett sportföretag, och kan du rabbla all världens brödsorter i sömnen kanske ett bageri är att föreslå? använd dina styrkor och visa vad du är grym på – företaget behöver just dig!

3. konsten att lämna CV.
under mina månader i kassor på olika företag märker jag en så vanlig trend. det kommer dagligen människor som traskar rakt in i butiken, går direkt till kassan och lämnar sitt CV till kassörskan. ”hej, jag skulle vilja jobba här. kan du lämna mitt CV till din chef?” är den inte-så-kreativa frasen som ofta trillar ut ur personens mun, och redan här går allt åt pipan. kan du inte ens förmå dig själv att fråga om den butiksansvarige har du inget att komma med. se dig själv från chefens perspektiv. om du hade fått ett CV i din hand, utan bild eller personlighet, hade du troligtvis inte tänkt att ”wow, det här var en supertjej, henne ska vi ha!”. du måste komma personligen, presentera dig och ge ett bra första intryck. åter igen: visa lite jävlar anamma.

GÖR INTE: lämna inte ditt CV till vem som helst i butiken, och gör det dessutom inte med tvivelaktig blick och en liter svett under armarna. jag säger som anna i the o.c: CONFIDENCE!

GÖR ISTÄLLET: gå runt i butiken, prata med de anställda och gör ett gott intryck redan där. visa gärna för dem att du är med i matchen (snacka vattenpelare i regnjackor eller pronation i skor) för att sedan fråga om butikschefen är inne. tycker personalen att du är toppen kommer de troligtvis hjälpa dig! när du träffar butikschefen ska du inte direkt kasta över ditt CV i hans/hennes famn. skaka handen (ORDENTLIGT), presentera dig, beröm butiken och personalen och gör ett gott intryck. fråga om ett möte, och som SISTA punkt lämnar du över ditt CV. du måste göra mer intryck än ditt papper.

4. uppföljning.
chefer har alltid fullt upp, och har kanske inte nya anställningar högst på prioriteringslistan. gå in i butiken igen, och påminn om att du hemskt gärna vill vara där (om du inte redan fått ett datum för möte). att komma i person är femtio gånger bättre än att ringa eller maila – ett ansikte är lättare att komma ihåg än en röst eller ett namn.

GÖR INTE: ge inte upp för att du inte fått svar inom en vecka – ligg på och visa att du verkligen vill.

GÖR ISTÄLLET: bestäm tid och datum redan vid första mötet, och visa dig engagerad och kunnig. om det hänger löst i luften är det som sagt bästa att komma in som person igen.

5. när du fått en intervju.
kom förberedd: ha med anteckningsblock och penna samt kalender. jag tar alltid med mig några frågor när jag kommer dit, och kan dra exemplet när jag sökte till intersport i helsingborg. på mitt möte pratade jag och chefen om allt från vilken vara som såldes mest till rögle till gymnastik till säljknep. frågor jag hade med mig handlade om budget, produkter, konkurrens, intersport i utlandet. visa att du är påläst – att söka jobb på siba är inte någon hit om du inte vet vad blu-ray är.

GÖR INTE: kom inte tomhänt, ha inte ”vad blir min lön?” som första fråga och stirra inte rakt ner i marken.

GÖR ISTÄLLET: ha ögonkontakt, visa dig engagerad och påläst, anteckna och för en dialog. du ska sälja in dig själv samtidigt som du tar upp all info du kan om företaget. small talk är aldrig fel.

igår morse åkte jag till mitt nya jobb för att säga hej, få min tröja och skriva på kontrakt – trodde jag. i själva verket stannade jag 11 timmar och hjälpte till att bygga upp butiken. vi bar hyllor, lappade energidrycker, larmade funktionströjor och städade som dårar för att få klar butiken till öppningen, som var idag.

klockan 05.45 ringde min klocka imorse, och med världens piggaste hjärna hoppade jag iväg till jobbet. efter småpill och möte slog vi klockan 08.00 upp portarna, och folk bokstavligt talat SPRANG in för att fynda. i 5 timmar sprang alla grönklädda intersportare runt som syrsor på ett majsfält och hämtade storlekar, hjälpte kunder och vek kläder på bord som efter två minuter såg ut som jerusalems förstörelse. kön sträckte sig runt hela butiken, igenom alla avdelningar. folk var som galna, och jag älskar det! vilken succé det blev!

efter 30 minuters lunch var vi på det igen, och hela dagen gick så fort att jag inte hann hänga med. jag stod nog inte still en sekund, och hade väl en snittpuls på 140. JAG-ÄLSKAR-DET! hade alla arbetsdagar varit såhär hade jag tyckt livet var en dans på rosor.

när portarna slogs igen körde jag och mina nya kollegor segerdansen, firade att vi knäckt budgeten med råge och startade en massapplåd. 13 timmars jobb kändes så värt när man stod där och firade med värkande leder och skavande fötter. efter 14 timmar i samma skor kan jag dock konstatera att fossingarna inte luktar hallon. nu har jag badat och käkat, och är (snart) människa igen.

det enda negativa är stressutslag i form av finnar (som jag inte haft på 5 år) och blåsor över hela fötterna. nu ska jag skaffa mig åtta timmars välbehövd sömn, sedan kör vi ytterligare 10 timmar på sveriges nyaste intersportanläggning!

åter igen: GRYMT jobbat! imorgon smäller vi igen. POOW!

ännu en gång har klockan passerat 02.00 innan jag förmår mig själv att kladda ihop ett inlägg. för en gångs skull tänker jag vänta med att presentera min dag, trots att kameran gått varm, och istället tänkte jag skriva några rader om tankar som gått genom skallen på mig det senaste dygnet.

★ ★ ★

jag skäms. på senaste har jag varit en dålig bilförare, och då menar jag riktigt vårdslös och livsfarlig. inte nog med att jag har SMSat (!!!) när jag kört, jag har kommit på en ny hobby när jag kör till och från stan – att spana in killar. min hjärna har på senaste lagt ner 90% av sin kapacitet på att hitta en perfekt kille, och flera gånger har jag inte bara sett dessa skönheter – men även varit nära att köra ner dem med min renault clio. det har tillomed gått så långt att jag TUTAT (!!!) på puddingar som setts genom bilrutan, precis som en spansk strandraggare. allt som fattas är busvissling och vickande på ögonbrynen, sedan är jag fullfjädrad loser.

★ ★ ★

jag omkommer. om fem dagar ska jag ha förväntats packa ner mitt liv i ett gäng lådor och flytta hemifrån, in till en främling och starta om på ny kula. givetvis tror jag att allt kommer bli smashing tillslut, men faktumet att jag redan gjort en playlist med alla deppiga hemlängtanåtar bådar inte strålande.

★ ★ ★

jag vomerar. jag har totalt tappat hopp om att det finns vettiga pojkvänner i denna värld. anledning? killar som är i förhållande har inte bara raggat frekvent på facebookchatten och med poke-krig den gångna veckan, men även försökt attackera mig med sina läppar. har man flickvän kan man väl för fan ta sig i kragen och hålla sig till henne, eller göra slut INNAN man sänder ut skamlösa förslag till främlingar? att be någon random tjej ”komma över och laga middag” till dig efter en hård arbetsdag eller (even worse) ”sova över och få frukost på sängen” är bara vidrigt när din flickvän troligtvis sitter några kilometer bort och älskar dig utav bara helvete. till S.O, A.W och G.M; dumpa era svin till pojkvänner.

★ ★ ★

det var allt för nu. tröttheten slog till, och morgondagen måste också överlevas!