THANK GOD IT’S FRIDAY:
jag satt rastlös utan större planer när jag fick snilleblixten att byta ut den traditionella förfesten mot en fysiskt aktivitet, och bokade in mig och sju kompanjoner för en timmes bowling. visst, superfysiskt kan man inte kalla det, men när öl är inblandat kan man inte ha en snittpuls på 180. efter att ha presterat över allas (mest av allt – min egen) förväntan kilade vi hem till konne för lite hederlig förfest och andhämtning. planen var egentligen att bara ”ta en öl”, men istället blev det superutgången allan och vi omringades av 10 asiater på tempel. vid tresnåret hamnade vi på efterfest hos stolt, och där slocknade samtliga fem knattar på rad i soffan.

SATURDAY NIGHT SPECIAL:
vid 07.00 vaknade jag och min nyfunna internetbästis med ett ryck, och kollade hajjakt och alvin & gänget ackompanjerat av asgarv. hem for jag och slängde ihop en kantarellmacka (bara för att jag kunde) och intog sedan viloläge på soffan. vid fyra började nästa dags hålligång. tacodinner med tjejerna organiserades och efter en och annan panty(?) flash och babyfreeze var vi på väg in till stan. överallt och ingenstans brukar jag sammanfatta var jag varit på en utekväll, och det fungerar även denna helg. skrällen kommer inte förrän 04.20 då jag och stolt hoppar på båten till danmark för att tura. 4 pölser senare stiger vi åter igen i land i helsingborg, och då har klockan slagit fem. UNDERBART avslut, måste jag säga!

SUNDAY FUNDAY:
i vanliga fall vaknar jag innan tuppen efter utgångar, men just denna smashing dag låg jag kvar i sängen till ettsnåret utan minsta tanke på att gå upp. för att bevisa för mig själv att jag aldrig blir bakis – bara trött – åkte jag på shoppingtur med mamma och sedan en sväng till härliga ängelholm för lite catching up. vid tio tackade jag för mig och somnade med tanken att det bara är en vecka kvar till jag flyttar. efter det drömde jag om fenrir greyback från harry potter. han och jag var i ett hus som polisen försökte ta sig in i, och han gick totalt berzerk. planen var att kasta bord på poliserna, men han var totalt värdelös och missade fönstren. polisen grep fenrir och jag surrendade med händerna över huvudet, när plötsligt mina vänner och familj kom in och såg på mig med skamsen blick. ja, jag är djupt störd.

med storslagen fascination klickade jag mig häromdagen in på twitter, hemsidan jag föraktat det senaste året. fram till nu har jag inte på något vis förstått varför människor twittrar, varför man skriver # och @ mitt i inläggen och varför varje tweet ser ut som jerusalems förstörelse. för mig har twitter varit som statusuppdatering på facebook, fast alla kan läsa vad du vill få sagt genom 140 bokstäver.

nu har jag i alla fall konstaterat att twitter är bra – för kändisar. att ellen degeneres eller kim kardashian twittrar lika ofta som en annan petar näsan (jäkligt ofta) kan jag se som meningsfullt eftersom det kan vara spännande att se vad kändisar hittar på om dagarna. när händelser som weiner-incidenten äger rum blir man ännu gladare att twitter finns.

när gertrud, 54årig fyrbarnsmamma från nässjö, twittrar om bristen på mellanmjök hos den lokala grossisten inför sina två vänner (eller followers för att tala twittriska) blir det mest patetiskt. eller inte patetiskt, men det förlorar sin funktion. skriver man samma statusuppdateringar som på facebook, inför samma publik som man har på just facebook, är det liksom meningslöst att ta upp internets utrymme med samma statusrad.

trots detta har jag, statusuppdaterarnas mästare, skaffat just twitter. nu ska jag bli som gertrud och förvänta mig att ett gäng okända krakar ska följa mig i varje steg, varje dag. ni kommer redan väldigt nära inpå genom den här bloggen, men nu tar vi det ett steg längre och ni får hänga med ner i min ficka. genom mobilen alltså. just nu längtar jag redan tills jag ficktwittrar som bildt!

”@aAAAaAaAAAaAaAaAAAaaaaaAAAaAAAA”

att formulera sig skojigt på bara 140 bokstäver kan dessutom bli en utmaning, så vi ses på twitter. här har ni en direktlänk så ni kan följa mig:

http://twitter.com/#!/boltenstern

nu ska jag bara komma på min första statusrad också. jag känner mig nervös, men excited!

de senaste veckorna har jag laddat inför detta inlägg, men just idag känns det rätt att skicka ut det. idag är jag redo för era hatkommentarer, är redo att förlora 50% av mina trogna anhängare och är även redo att få en käftsmäll eller två på öppen gata.

jag orkar nämligen inte med dubbelmoralen som jäkligt ofta visar sig hos det kvinnliga släktet, som jag trots allt tillhör. det är så förbaskat jobbigt att lyssna på tjejers gnäll om jämställdhet för att dagen efter höra att pojkvännen varit ett rövhål som inte betalt biobesöket.

vi gräver lite djupare.

jämställdhet är viktigt, jag håller med. vi strävar åt rätt håll, men visst sören går det långsamt! lika lön oavsett kön, att könsneutralisera färger för barnen och att höja statusen på så kallade ”kvinnoyrken” är sannerligen steg i rätt riktning, men alla dessa moment blir genast lönlösa när man inte lever som man lär.

männen förväntas betala vid restaurang- och krogbesök, förväntas uppvakta frugan på bröllopsdagar/födelsedagar/alla-hjärtans-dagar och förväntas vara stor, muskulös och beskyddande. män SKA bjuda tjejer på drinkar för att visa sin uppskattning. män SKA försörja familjen i nio fall av tio. män SKA förstå sig på humörsvängningar och att de ska få livet att verka som the notebook för sin tjej.

här har vi praktexemplar på gamla könsroller som lever kvar, precis det man egentligen försöker utplåna. tjejer letar efter sin drömprins som ska leverera blommor via brandstegen, sin mr big som förlåter otrohet med diamantringar och sin noah som bygger ett drömhus i väntan på att du ska dumpa din nuvarande pojkvän. killar förväntas kämpa så förbannat hårt för tjejer, medan tjejer inte tänker på att de borde göra detsamma för killarna.

en gång i tiden kände jag en tjej som ringade in kläder och skor från ELLE som hon sedan subtilt lämnade framme för sin pojkvän att se. motivationen löd: ”han måste ju veta vad jag vill ha”. på en vanlig onsdag, 10 månader från hennes födelsedag. hade jag varit hennes pojkvän hade jag antingen sparkat ut henne med huvudet före, eller sagt upp hennes prenumeration på tidningen. troligtvis båda. hade han ringat in dyra klockor och bilar i KING hade hon, troligtvis, skapat tumult och börjat storböla med orden ”DU KRÄVER SÅ MYCKET AV MIG” utsipprande mellan tårarna.

så låt oss summera detta: förväntar du dig att det inte ska vara någon skillnad på manligt och kvinnligt kanske du ska slopa sitt riddare-i-skinande-rustning-tänk. du kanske inte längre ska hoppas på att gifta dig med en rik snubbe som försörjer dig om du samtidigt predikar om att kvinnliga läkare tjänar mindre än manliga. dubbelmoralen blir jämställdhetens förfall. vi sätter käppar i hjulen för oss själva.

skrivkrampen slog till, men jag återkommer säkerligen med en fortsättning snart!

ps. ta inte detta fel. jag gillar att killar och tjejer är olika, vill ha en kille som är stor och stark och tycker inte att världen är orättvis för att killar inte förväntas sminka sig inför en utekväll. vad som däremot stör mig är att tjejer förväntar sig att killar ska slåss för dem medan de själva bara sitter hemma och tittar på sex and the city. skärpning!

runt tresnåret inatt fick jag för mig att antingen sätta mig på träningscykeln en timme eller skicka in en önskelåt till morgonpasset i p3. efter en snabb överläggning kom jag fram till att det sistnämnda lät som en bättre idé, jag och klickade alltså fram det här formuläret och önskade en riktig kanonlåt med en fin motivering.

imorse slog jag upp mina tunga ögonlock vid niosnåret, och efter två minuter i vaket tillstånd ringde ett stockholmsnummer. jag svarade, och det var p3′s tove meyer som bara ville droppa in och berätta att de kommer ringa mig imorgon klockan:

06.50

WOHO, jag ska vara med på radio! imorgon får ni alltså slå på P3 vid denna tid för att höra mig tjöta med kodjo, hanna och jörgen i några minuter, plus höra låten jag önskat. WOHO, detta gjorde min dag!

(för er som inte är morgonmänniskor kommer programmet upp på podden och jag kommer givetvis inte vara sen med att länka. JAG ÄR SÅ JÄKLA GLAD!

allt jag bloggar om nu är jobb, så efter detta stycke lovar jag att inte nämna det mer. iallafall inte förän veckan är slut. nu måste jag bara jåma mig en aning, för idag har jag betat av tio timmar, imorgon blir det tretton (!!!) och dagen efter det: tio. 33 spanska horas ska slitas på tre dagar, så ni lär inte se röken av mig.

on the up side: jag har kommit fram till att mitt tema på bloggen inte stöds av safari (jävla mögwebläsare ni kör, go mozilla!) så jag kommer få göra om hela designen. var ska jag hitta tid till detta? no freakin’ idea! idag smygbörjade jag dock på en header, så där har ni en snabbtitt på hur det kommer bli. när jag får tid och ork.

FÖRRESTEN, har ni några önskemål på design? här sitter jag och styr min diktatur med järnhand utan att ens fråga mina fina fanzzz. vit bakgrund är ett måste, sedan är det fritt fram att komma med förslag! whoopadoo!

dessutom är ni jäkligt bra som uppdaterat vårspellistan! fint jobbat, kitz. nu kallar bingen, och inatt somnar jag till denna underbara skiva från veronica maggio. speciellt fina låtar just nu: välkommen in, mitt hjärta blöder och inga kläder. holy mama, om jag kunde skriva låtar hade de kommit från min penna.

(jag följer med dig hem ikväll, för jag vill inte vara själv. jag följer med dig hem ikväll.)