idag vaknade jag upp med 39 graders feber, så istället för att jobba ståendes i 10 timmar bestämde jag mig för att sova av mig den höga temperaturen. vid lunch var det dags för dagens uppdrag: att sätta ihop en HEMNES-byrå från ikea. jag har tidigare skrattat åt människor som haft problem med ihopsättning av ikeamöblemang, men tji fick jag. för en gammal ikea-anställd som mig tog det TRE TIMMAR att få ihop 37,7 kilo trä.

när jag slog upp den 10sidiga manualen kände jag redan svetten pärlas i pannan. jag var sjuk, inte alls sugen på att lyfta tungt och använda hjärnan. skruvarna ville inte gå in, alla bitar som möjligtvis kunde vändas på fel håll vände jag, såklart, på fel håll. när jag skruvat i en timme insåg jag att bottenbiten var upp och ner, och då var det nedmontering på g. på spotify började pluras version av ”logiskt” spelas, och jag kände att den var riktad rakt mot mig.

det är så logiskt alla fattar utom du, du har inte en aning.

tillslut gick det så långt att skruvarnas gängor var söndersnurrade, så sista bitarna hamrade jag ihop med mjölksyra i armarna. när jag flyttat bilen tre gånger (max 1 timmes parkering i utanför lägenheten är hopplöst) var jag äntligen klar med lådmontering och ställde skiten på plats. då såg jag att jag satt två ribbor fel, och har nu 4 skruvhål på framsidan.

jag köpte med mig en 22tums tv hem också, vit och fin. det tog emot lite när jag såg vilket märke det var, men en timme senare hade jag iallafall en ny andersson i rummet. efter att ha spenderat 500 pix på en AC-modul (och senare fått en gratis, hej fattigdom?) testade jag att söka kanaler, och vad hände då? JO, då frös hela tvn och bilden skakade frenetiskt. jag säger som modebloggerskorna som köpt hem för små kläder från bubbleroom: RETUR! den vita tvn blev kortvarig, och imorgon måste jag alltså spendera 324809 timmar med att lämna tillbaka, få nytt, installera om, stöka och banka näven i bordet. jag blir så jävla förbannad på otursdagar. förutom historien jag precis drog till med var jag nära på att krocka två gånger och har totalt spenderat 120 kronor på parkeringspengar och har ändå kunnat bli lappad minst tre gånger. life is not so good anymore. jag funderar starkt på att sova innan håret tar fyr i doftljuset eller jag petar ut ett öga med en klementinklyfta. tro mig, allt kan hända en dag som denna.

1. jag har varit med i en amerikansk reklamfilm när jag var 8. ett filmteam haffade mig, brorsan och pappa på en golfbana och ville att vi skulle gå och se lyckliga ut, precis som vanligt alltså. min outfit: röda hängslebyxor med blommor i en miljard färger. ah, ljuva 90tal.
2. jag har aldrig sett sagan om ringen-filmerna, gudfadern-triologin eller twilight-rullarna.
3. varje vinter får jag c-vitaminutslag på axlarna eftersom jag äter cirkus 15 klementiner om dagen. det finns inget bättre än att starta en ledig dag med att gå till affären och inhandla dagens påse och sedan klämma i sig allihopa och varva det med en och annan lussekatt.
4. minst två av mina gamla lärare läser min blogg, vilket gör mig varm i hjärtat av blotta tanken.
5. jag har två helger i rad hittat spontandater på facebook. såhär går det till: man skriver en statusuppdatering som exempelvis ”isabel boltenstern vill fan inte spendera lördagskvällen ensam hemma med sex-and-the-city-filmen. FML!”, och efter det kommenterar en fin vän att vi borde ses ute. done deal, svarar man då, och möts om femton minuter. idag var det bea-bus som blev min räddare i nöden.

oskar är en av mina facebookhoes, vilket innebär att jag alltid skriver till honom på chatten om vi är inne samtidigt. vi har lite av samma humor: den överdrivna varianten. idag började vi prata om att tala sanning, och för att minnas denna man när jag är 50 måste jag citera oss. frutti, som oskar hade sagt!

klockan 05.00 svor jag att jag två timmar senare skulle vara klarvaken och ready to rumble, och visst känner jag mig själv bra. 07.12 var jag redo att starta dagen. hjärnan är på halvfart men ögonen vill bara inte stängas. när jag varit ute natten innan kan jag bara inte sova. så nu är klockan 10 och jag har redan hunnit köra hem från ängelholm, lagat frukost på sängen till min kära legopappa eftersom det är fars dag (ingen kan ha missat det) och duschat.

jag tycker så synd om människor som blir bakis i den mening att de spyr och är ett kolli dagen efter. eller inte synd, jag tycker mest att det är sjukt korkat att utsätta sig för det. hade jag mått katastrof dagen efter hade det liksom tagit emot när man blev bjuden på sista drinken. nu har jag världens tur och får bara några knepiga bakisfenomen:

1. jag kan inte sova längre än till 7 på morgonen.
2. min kropp vibrerar lite härligt.
3. jag har galet ont i höfterna, ljumskarna och knävecken.
4. jag får sjuka cravings efter protein.

så linn och petter, när ni vaknar och upptäcker att jag inte är där har jag redan varit vaken i snart fyra timmar. tusen tack för igår, tack för att ni orkade valla mig som ett får till mårtens (HAHAHA) och tack för att ni är så jäkla härliga.

ps1: för dig som undrar var poängen med mina inlägg är: there is no point.
ps2: du som väntar på bildbomben får scrolla ner, jag har lagt till bilderna i new-york-inläggen!
ps3: är en förkortning för playstation tre.
ps4: nu går det inte att komma till bloggen genom att skriva usabel.se längre. hädanefter är det isabelboltenstern.com som gäller. visst, det är lite längre, men gör bloggen till startsida så slipper ni knappa sönder tangentbordet. hehehehe.

jag tror inte att ni tar min sjukdom på allvar, ni läsare. här har er käraste legat nedbäddad i tre dagar utan att lämna huset! okej, det var en liten lögn. i förrgår tog jag en 400meters promenad till 7eleven för att köpa nödprovianten choklad. utöver det har sträckan ”toaletten tur/retur” varit mitt rekord.

tacka vet jag systrarna andersson. limpan har gett mig sitt svala sovrum på undervåningen, bäddat med dalahästlakan och kommit med c-vitamindryck och fruktfat. wenche har levererat dator och telefon SAMT gett mig en fantastisk massage som jag sent kommer glömma. ibland är det rätt skönt att vara sjuk ändå…

inatt hade jag svallningar likt en klimakteriekärring, och vaknade av att jag frös samtidigt som svetten rann över magen. i sånna lägen är det rätt svårt att veta om man ska ta av sig täcket eller inte, så lösningen var att ta på sig raggsockar och öppna ett fönster. beslutade mig även för att kissa, men orkade inte tända lampan så när jag satt där på porslinsstolen började jag bara skratta. jag skrattade åt mig själv. plötsligt kunde jag se mig själv utifrån, där jag satt med raggsockar och trosorna i knävecken, stirrade med en jävligt tärd blick och halvöppen dregelmun. ”jag ser ut som exorcisten”, tänkte jag.

mina spännande feberdrömmar har kommit tillbaka, så nätterna blir fartfyllda. jag var till exempel inlåst med skurken ”dag” från beckfilmerna (världens läskigaste skurk, enligt mig) och han kletade blod över hela rummet. vaknade, somnade om. drömde att jag låg med en av mina vänner, fast han var stor och tjock som en förväxt göran persson. det var hemskt och jag ville mest åka hem, men helt plötsligt kramade jag en hårig mage. vaknade, somnade om. gjorde inbrott i min gamla lågstadieskola och hoppade hopprep med min pingstkyrkelärare. vaknade… ja, ni förstår.

här får ni en lite mysig video att titta på när ni vaknar: