>linn säger:
mais oui cherie
isabel säger:
majs och cherry?

>i morse steg jag på ett plan i stockholm, med destination göteborg. jag var inställd på att sitta på min favoritplats, 1A, men istället blev jag undanknuffad till 4E. INTE OKEJ. jag svor på att jag skulle plocka fram k-pisten och mangla ner personen som var så pass viktig att jag fick flytta bak TRE rader, men när personen steg på planet ångrade jag mig. det hade ju varit lite småtrist att skjuta vår kära drottning silvia i mittgången på ett sas-plan.

för ja, jag har idag varit två meter ifrån drottningen. det var så jäkla surealistiskt… att se henne stå där i sitt fluffiga, nyfärgade hår plus en rosa kavaj… inte illa pinkat, sillfia. dessutom hade hon en massa tantkompisar med sig, plus två bodyguards som höll i pickadollor. ja, vapen. 30 cm från mitt huvud.

när jag såg henne var det som när jag såg dileva första gången. det känns som man joinat en sekt eller något, och man blir lite småillamående och snurrig. dock kan det ha varit min förkylning och att jag sovit 4 timmar den natten… men det är alltid konstigt att se en tv-person i verkligheten. det är så jäkla spännande att se dem i 3D. följande tankar gick genom min skalle när jag såg henne:

1. va? är det silvia? vad gör hon här? är det verkligen..? o.s.v
2. nähe, ska inte drottningen ha frukost ska bannemig inte jag heller ha det.
3. vad fasen ska hon göra i göteborg?
4. obama flyger eget jet, silvia åker sas budgetplan… heja sverige!

det var intressant när jag sedan ringde pappa för att berätta vem som stulit min plats…

jag: pappa, gissa vem som fick min plats på flyget!?
pappa: kungen?
jag: drottningen…

han kan, den där mannen! nu ska jag kika på harry potter 4, efter att ha sett femman med bästa saran igår. jag slänger upp en poll också där ni kan rösta fram den bästa potter-filmen, hehe. i love my nördigness!

>det där med tunnelbanekortet som man bara drog i slussarna för att gå igenom har ändrats, och min värld är aningen raserad. nu för tiden finns inte magnetremsan kvar, och man får istället springa och visa kortet för en gubbe-i-lådan-typ för att komma igenom. jag protesterade. jag gick fram till gubben-i-lådan som oturligt nog var en tant i 50-årskategorin. när jag frågade kvinnan varför de tagit bort magnetremsan svarade hon följande;

”det är för att de anställda på äckliga jävla fitt-kuks-cp-pressbyrån vägrar ge ut kort med magnetremsor för att det antagligen kostar för mycket för dem…”

när hon sa dedär fetstilta orden flyttade hon sig närmre mikrofonen så jag VERKLIGEN SKULLE HÖRA RÄTT. för ja, allt är pressbyråns (och danmarks) fel.

men inte hängde vi läpp för det. jag, honken, sara och superryssen darja fikade på ett kvällsfik (saltvattens-te är ovanligt gott). MEN, jag måste ju säga det här! när man åker tunnelbanan träffar man alltid någon man känner, och först på tur var björn från kollektivet. jag såg inte riktigt att det var han förens jag hoppat av… men det var ett kärt återseende på håll!

idag är det min brors student, och hur ser himlen ut? dödsgrå och små droppar kommer ner från den. jag tror det kallas regn, men det var så länge sedan jag såg det sist så jag är inte säker. det kan vara någon som spottar från balkongen ovanför…

idag är det den andra juni:
mellanbrorsan tar studenten
jag tar studenten om 10 dagar
jag fyller 18 om 30 dagar

tänkte bara fylla i alla oklara luckor för er. andra juli, det är då ni ska skicka era gratulations-sms med skamliga förslag om aktiviteter som inte kräver kläder.

>i know, jag är sen med detta ämnet… MEN! jag måste få ut lite vrede. hur i HELA FRIDENS NAMN kan elleonor (eller hur hon nu väljer att stava sitt fjollnamn) vinna robinson? det är galet! eller ja, först och främst är det mest galet att GAMLA DELTAGARE bestämmer vinnaren, men att sedan den töntigaste av de alla vinner… jag finnr inga ord för min ilska.

det som iallafall är mystiskt är hur en kontorsnisse som hon kan vinna över mister robinson himself? jag menar, jarmo har visat på 230948 olika sätt att han är THE survivor i vildmarken. människan hugger sig själv i handen med gigantiska knivar, blöder i huvudet och smäcker fingrarna ur led. och som om inte det räcker käkar han larver och skiter ner sig också. detta, mina vänner… detta är en fighter. att bara höra hans söderkisdialekt gör mig helt… ah, jag blir till mig i trasorna helt enkelt. visst, han är 54 och ser ut som 76, men han är ändå den hunkigaste gamlingen på min radar just nu (efter persbrandt, of course).

nu har jag ett plane to catch, så nu får det vara nock. nu ska man göra stockholm osäkert once again. (jag är bannemig king på att lägga in engelska fraser i mina meningar. man borde egentligen blogga på svengelska…)

>äntligen är det dags att åka tillbaka till stockholm. som jag har längtat efter de svettiga gubbarna på tunnelbanan, de svartklädda emokillarna på plattan, de dyra människorna i sturegallerian och sara i täbban. på något vis är stockholm mitt andra hem, mitt hjärtas stad som jag innerst inne älskar mer än mitt största gosedjur bruno.

ikväll blir det kvällsfika med sara och förhoppningsvis några andra söta människor som jag kommer spendera ännu en sommar med. i can’t wait! det är nu ett halvår sedan vi träffades senast, jag och min trogna följeslagare och högra hand; sara. nu är det dags att börja peppa festivalsommaren 09, som vi egentligen började peppa i augusti förra året. nu börjar taggningen, och nu ska vi köpa kompisböcker minsann! bara en sån grej… och spatsera en stund på stockholms gator är ju bara det finaste man kan göra. ta tunnelbanan också, förresten!

det sjuka i kråksången är att jag känner en innerlig glädje när jag ska köpa tunnelbanekort, när jag vandrar omkring på perrongen och köper kexchoklad i automaterna. småsaker som betyder nada för en 08:a är världen för en helsingborgare. att köra ner rabattkortet i skånetrafikens automater eller att skicka ett sms för att få en spårvagnsbiljett kan inte mäta sig med känslan när man kör sitt veckokort i slussarna till tunnelbanan, och sedan går igenom helt felfritt medan tanten bredvid kör fast med valkarna.

detta, mina vänner… detta är kärlek.