>här kommer ett gäng bilder från balen, serverade på ett silverfat till min kära far.
jag och mina sockerpullor; melissa och jessica
moi
gustav och jag
jag och kummel
jag och robin
johan och jag
anton och jag
>herreminjäklagud va jag hade roligt igår! för er som har lite dålig koll var det helsingborgs bal igår, och hela dagen var bara så fantastisk! jag gjorde ett konstaterande; så snygg som jag var igår kommer jag aldrig vara igen. jag var på kulmen av min snygghetskurva! it can only go down from here!
dagen började med att jag rusade till min kära frisör jenny, och till ett glas mousserande fixade hon ljuvliga lockar på mig. jag har inga bilder ännu, men för att beskriva hur håret såg ut använder jag mig av min och jennys hemmasnickrade förklaring; ett finslipat knullruffs. there you have it, och ni kan nu få upp sexiga bilder i era små hjärnor. och så rätt ni har, sexigt var det! rätt va det var började det hagla också. allas miner gick från SUPERHAPPY till en likblek-jag-vill-dö-min.
efter att ha hämtat mormor i ängelholm var det dags för en snabbfix. kläder och smink grejades på 20 minuter och pang… helt plötsligt stod jag mitt på campeon och blev fotograferad av stolta mammor och ivriga småsystrar. och jag måste konstatera, ännu en gång; fan va snygga vi var!
fotografering i stadsparken hanns med, sedan var det ännu mer foto på sundstorget. glada mamma kom med tårar i ögonen och gav mig världens längsta och hårdaste kram som indikerade att jag sannerligen var finare då än annars. brorsan (alx) kom också och var bra, som vanligt. i heart my bro, som man säger. sedan sprang vi runt och tog bilder med ALLA människor vi kände, i princip. mamma höll i kameran, så jag har ingen aning om hur resultatet blir.
”fångad av en stormvind” var the themesong när vi skulle gå till balområdet. hade jag hoppat upp i luften hade jag antagligen flöget (som man säger i skåne) några meter. det var GALET och alla körde huckle-looken för att försöka rädda sin frisyrer. FÖRGÄVES. lockarna blev utdragna, men med mina magic fingers grejade jag det. jag vet, jag är king.
4 välkomstdrinkar senare var alla peppade på att se vem man skulle sitta bredvid. jag är hemskt ledsen, men jag har INGEN aning om vad min bordsherre hette. jag var mer insatt i tösabiten mittemot mig! det visade sig att det var en av min mammas vänninors dotter, och att vi hade en hel del gemensamt. våra morsor är alltså med i samma brudgäng och vingolfsgäng! världen är allt bra liten, konstaterade vi.
mingel stod näst på tur, och alla inledde konversationen med ”ÅH GUD, va fin du är!”. det var standardrepliken som cirkulerade den kvällen, och det var helt på sin plats. för alla VAR jättefina! som sagt; vi var på kulmen av vår snygghetskurva. dansen drog igång, och jag kan stolt säga att jag inte dansade vals. det fanns inte tillfälle, och hade jag dansat vals hade det troligen slutat på sjukhuset. istället gav jag mig på discodans till 90talsmusiken. det fina i kråksången är att ALLA kan texterna till nittiotalets kassa danshits. stämningen blir uuuultimat!
tempel, cantina, tempel, cantina… så fortsatte det tills jag fick en drink i huvudet, och då var det dags att tacka för mig. nu har jag blåsor på fötterna och skallebank, men jag måste bara säga detta en gång till: fan va kul jag hade, och herre buddha va fina alla var!
tack alla som var igår. tusen tusen tack!
>en vanlig vecka på campeon ser ut såhär:
nu för tiden ser en vecka ut såhär:
jag tackar och tar emot. 16 dagar kvar till dagen d, sedan är jag fri som en liten kolibri på grönbete. i en blomma.
>det förra inlägget var mitt trehundrade! fira?
det jag skulle skriva om nu är rabieshunden. jag vet inte om jag gjort det innan, men här kommer iallafall historien i korthet. våra grannar har en liten töntig vit sak som studsar runt obevakat i deras trädgård, och det ryktas om att det är en hund. den är ALLTID ute i deras trädgård, och ni vet hur lättretade små meshundar låter. så fort man sätter foten på VÅR gräsmatta (alltså på vår sida av staketet) går den lilla jäkeln igång. den voffar och voffar och ylar och piper. den slutar inte förens man går in, stänger dörren och gräver ner sig själv i källaren. alternativt sätt att få tyst på den är att skjuta den, men det hade antagligen kommit med i grannfejden då.
så där kom lilla jag, ville ut och volta på min egen gräsmatta, men som ni förstår kan man inte stå ut med lilla vita pudelskitens voffande mer än en kullerbytta, sen går man in i huset med fet huvudvärk…
som kronan på verket heter hunden fiffi.
vit, liten pudelhund. fiffi. erkänn att ni hatar det lika mycket som jag.
>matprogram är grejen för mig just nu. varje dag ´slår jag på tv’n, och top chef visas. egentligen är det inte så kul, men jag har blivit lite småbesatt av det. och inte bara av det; av ALLA matprogram!
top chef
du är vad du äter
hell’s kitchen
rachel ray
the f-word
i’m hooked! jag ska bannemig bli king på att laga mat, haha.
dagen har bestått av skola, träning och käk. nu ska jag skriva ett psykologipaper och sedan käka på restaurant med mor och janne. vad vi firar har jag ingen aning om, men mysigt ska det bli.