• ARKIV
  • gamla bloggen : isabel boltenstern
    act like a lady, think like a boss

    bloglovin

    Category: gamla bloggen

    >till dig som behöver:

    >jag är glad att jag har dig, min älskling.

    >onsdag

    >nejmenheeej, vad har du gjort idag?
    mjo, klippt sönder två par jeans bara...

    fan va korkad jag är.

    >sovställningar

    >när jag var liten och hade utvecklingssamtal med min superkristna bibelälskande lärare anne-marie fick jag alltid tre mål:

    1. inte prata så mycket
    2. ha bättre ordning på mina saker
    3. sitta still

    det där med att sitta still har aldrig varit min sak, och när jag väl sitter gör jag det på de mest konstiga sätten. jag hatar att sitta rakt uppochner. det är lika tråkigt som att titta på ett gäng radhus. min provställning (så som jag sitter när jag har prov i skolan) är ofta att sitta längst ut till vänster på ett bord, och sedan kasta upp vänsterbenet på bordet så skon är utanför. hur najs som helst. det är som att allt blod bara forsar till hjärnan och så blir man dubbelt så smart. rocket science!

    många undrar hur jag blev så vig, och jag svarar alltid att jag inte vet. det bara blev så. när jag väl tänkte på saken kom jag på att jag inte bara satt i viga ställningar under hela min uppväxt, jag sov knäppt också. ibland lade jag mig i sängen för att stretcha lite innan jag fick min skönhetssömn, och så somnade jag när jag låg i spagat. hur najs och relaxing som helst!

    jag tror att jag är en sucker for pain. i helgen sov jag hos peters föräldrar, och för att bota min onda rygg körde jag en kenny; la mig på spikmattan. efter att ha legat i en minut somnade lilla jag, och sov i någon timme eller två. när jag sedan vaknade för att rulla runt insåg jag att jag somnat på vassa plastspikar, och reste mig. det kändes som om allt blod i min kropp runnit ut genom hål i ryggen. lite som passion of the christ.

    det jag iallafall ville komma fram till är att min kropp är hur flexibel och stryktålig som helst. heja bellsibellsi!

    spikmattans spikar och jag i min favoritsovställning.

    >stämningsdödaren

    >frågor du inte vill svara på, speciellt INTE när de kommer från dina 12-åriga kusiner:

    - när fick du din mens?
    - när började du raka benen?
    - kan du lära mig hur man gör med tamponger?
    - brukar du ha sex?
    - hur gör man med kondomer?
    - hur stor är en snopp?
    - vad är en dildo?

    lär de sig inget i skolan numera?!
    jag vill nog aldrig få egna barn.

    >i’m evil

    >jag är fan hjärtlös. evighetsparet har gjort slut, och min reaktion till ”the boyfriend” i dramat blev:

    ärligt? jag trodde ni var som kackerlackor, som aldrig dör…

    och förresten kommer jag nu ihåg samtalet jag hade med anna för tre månader sedan. jag hade precis blivit ihop med peter, och hon hade dissat ett ragg av den simpla anledningen att studenten snart kommer. jag kände mig så jävla blåst. alla hennes argument startade ett tredje världskrig i huvudet på mig. VAD GAV JAG MIG IN PÅ?

    hon frågade hur jag kunde binda mig precis innan studenten, hur jag kunde tygla mig inför studentresan till costa, hur jag i princip kunde lägga mitt liv i någon annans händer. när jag väl skulle bli fri, kröp jag självmant in i min peter-bur.

    sen åkte jag upp till göteborg, träffade peter igen och sedan tänkte jag bara en sak: anna kunde slänga sig i väggen. peter-buren var inte en skranglig metallgrunka, den var en guldbur pimpad med diamanter och sidenlakan. vattenskålen kom från dior, nästan… och peter-buren innehöll ju trots allt en sjukt fantastisk kille också. KATCHING, storvinst på lotto!

    det låter väldigt o-isabel-igt, men att ha peter är fan det bästa jag vet. vi är de riktiga kackerlackorna.