>dagens konversation med sigrid under matten fick mig att inse att jag sover för lite. (i blame the projektarbete, såklart)

s: vi slutar om en timme!
i: OM TVÅ OCH EN HALV TIMME?!

s: nu är det bara en halvtimme kvar!
i: YES, BARA EN KVART KVAR!

tänk att ord kan förändras så pass mycket på 5 decimeters avstånd… strongt jobbat, fröken boltenstern! keep up the good work! jag körde en likadan slip när vi var påväg till usa och jag inte sovit på ett dygn och skulle gå genom halva amsterdams flygplats:

”shit, det känns som att gå i kvicksilver…”

>idag var jag i ängelholm med mina ärkekompanjoner linn och petter, och när vi gick för att fika fick jag syn på en gammal half-a-pal som jag brukade tycka hade utseendet på sin sida. så som jag mindes honom var han bredaxlad, snaggad och otroligt social, och såg, ja… jävligt bra ut.

men när jag såg honom idag ville jag mest slänga mig framför hans fötter och be honom snagga sig igen. nu har han nämligen skaffat långt, flottigt, mörkfärgat hår, precis som alla andra i nordvästra skåne. det verkar vara trendigt nu, att se sjukt ovårdad ut. lite uteliggarstandard!

detta bör man göra för att undvika detta hiskliga mode;

först och främst ska man aldrig aldrig ALDRIG (mark those words) färga håret hemma. även om din mamma gör det, så blir det inte bra. det blir som en gigantisk enfärgad klump på huvudet, typ som en mössa. not nice. gå till en frisör och få det ordentligt gjort med highlights och hela köret! det kostar kanske en slant, men du slipper åtminstone gå runt med en död utter på huvudet. se det som en investering nu i finanskristider!

och långt hår på killar… NEJ NEJ NEJ! jag kan inte med ord beskriva mitt förakt till detta påhitt. och när det är sådär halvlångt hemmaklippt som en hjälm? ärligt… vad tänker man då? killen måste låtit sin frisör-paktikants-flickvän klippt honom i ett mörkt rum. ungefär så illa såg det ut. såhär är det; tjejer ska ha långt hår och killar ska ha kort.

som ett tredje tips kan jag uppmana alla killar med långt hår att TVÄTTA DET oftare än en gång i veckan. när det ser lika flottigt ut som mcdonaldspommesens fettfläckar på servetten är det ILLA. det har gått för långt, och det är då du vet att du borde duschat tre dagar tidigare. lesson learned?

nu har jag fått ut dagens vrede. tack för mig!

>ibland överträffar jag mig själv. jag ger andra så bra råd som jag själv aldrig tänker på när jag sitter i samma sits. påtal om sits måste jag göra som alexander, citera mig.

”det finns ingen skönare sits än toasitsen”

>hör och häpna, kära bloggläsare. jag, isabel boltenstern, har idag besökt gymmet. när jag sprang där på löpbandet kom jag på skrämmande fakta:

1. jag har inte haft rejäl träningsvärk på 6 år. och då menar jag inte sådär ont-i-benen-av-att-gå-i-trappan-träningsvärk, och inte heller ont-i-magmusklerna-av-hysteriskt-skrattande… jag menar sån träningsvärk man fick efter första dagen på gymnastikläger, sån smärta att man nästan inte kunde blinka för man till o med hade slut på muskelstyrka i ögonlocken. det var en härlig känsla, back in the days 2003… man kunde inte lyfta ett finger utan att dö lite inombords, och på köpet var man tvungen att under fem dagar slita som ett djur on top av träningsvärken. men det var värt varenda sekund. alla brudar skrattade bara åt varandra, och sig själva, när man skulle gå upp ur sängen och såg ut som pigga 90åringar.

2. jag har inte svettats rejält på 6 år. okej, jag svettades väl inte sådär överdrivet mycket idag heller eftersom jag tog en liten mjukstart… men snart så. imorgon ska det boxas, och då förväntar jag mig en såndär sexig svettring mellan skulderbladen. man ser så jäkla fit ut då. riktigt sån ”hughaah! jag är biffigast och sliter som ett djur för att vara fit på beachen ’09″.

3. jag är inte så fit som jag trott. mina förhoppningar var typ att jag skulle ha den där gymnastikkroppen livet ut trots att den enda motionen jag får är att gå till bussen (10 meter) och hem från den igen (2 meter). ack, så fel jag hade. mina muskler är så gott som bortblåsta, och vigheten börjar skita sig totalt. men nu, mina vänner… nu är det dags för en shape up. och då tänker jag inte ”sommaren 09″. jag tänker ”maj 09″.

så om någon har lust att skriva en peppande kommentar eller något sånt så är kommentarsfältet typ en centimeter härifrån.

>det är minsann inte varje morgon man vaknar upp i en fyraårings rum mitt ute i ingenstans utanför torekov hos familjen toremalm! det första man fick syn på när man öppnade ögonen var en söt liten katt, en etch-a-sketch, backelittelefon, dockor i mängder och en sån där nappflaska alla hade när de var små. den ser full ut när den står på bordet, sen ”töms” den när man vänder den upp och ner. jag fattar fortfarande inte hur de fungerar. om någon har en clue är ni välkomna till kommentarsfältet, haha.