>nu är jag hemkommen från säsongens sista rögle griffins-match, haha. griffins… fint ska’re va!

jag är riktigt glad i hjärtat. ALLT var som det skulle idag.
1. kommentatorbruden som har en röst som tillomed döva hör SKREK SOM VANLIGT I MIKROFONEN. jag förstår inte vad hon tänker med… hon har en mikrofon precis framför sig, men trots detta SKRIKER hon med sin pipiga röst som om hon skulle överrösta en orkester. helt jäkla galen är hon…
2. gubbarna ovanför mig startade kvällen med den gamla hederliga kommentaren ”tjeenare, har du varit hög idag?” och sedan fortsätter de med otroligt sköna kommentarer genom hela matchen. idag gjorde rosa mål, och det händer inte allt för ofta. då säger en av gubbarna; ”sååja, nu börjar rosa komma i form. det var ju på tiden…”.
3. tjockiskillen som alltid äter hade tagit med sig EN EGEN CHIPSPÅSE då han antagligen insett att röglekiosken ruinerar den stackars pågen på veckopengen. han käkade flitigt, och bjöd i vanlig ordning inte på kompisen som satt snällt bredvid.
4. folk kom, folk gick MITT UNDER MATCHEN! det är otroligt hur man inte kan sitta ner i tjugo minuter, och folks kisseblåsor verkar vara minimala. typ jordnötsstorlek.
5. rögle gjorde mål, och glädjen varade i en halv minut, sedan var det kvitterat. det är så det ska vara i lindab. man är van.

utöver det gamla vanliga fick man se några juniorer spela idag, vilket alltid är kul. speciellt när man får se svedbergs 203 centimeterskropp bredvid bödkers knappa 175. den längdskillnaden är som mellan mig och peter, alltså en halv arm. hysteriskt kul att titta på, måste jag säga! tänk hur kul alla människor har när de ser mig och peter springa runt tillsammans… och tänk hur roligt det hade sett ut om bödker och svedberg skulle gå på stan och hålla handen… jag vet, min hjärna spexar till det för mycket.

och idag blev det hej-då-tårar åt abbotts och karlsson. jag tyckte det var trist när kempe lämnade, men karlsson känns fan mer. och speed-tvillingarna? ja, det ska bli otroligt spännande att se hur truppen ser ut i augusti.

nu sitter jag och ”tittar” på sverige som möter tjeckien i u18-vm. om ni också vill ”kolla” kan ni göra det HÄR. det är jättekul att läsa protokoll, jag lovar. just nu leder svearike med 2 mot 0, och jag sitter med ett gigantiskt leende på läpparna.

>
nu är det äntligen dags för projektarbetets slutfas, och detta resulterar i en fotoutställning på campeon (södra storgatan 23 i helsingborg). ca 20 opublicerade bilder kommer ställas ut, så kom och njut vettja!

när: 23 april klockan 16-18 (utställningen finns kvar på skolan dagen efter för de som missar vernissagen)
var: campeon frigymnasium, våning 3. södra storgatan 23, helsingborg.
hur: ett 20-tal opublicerade bilder visas, och dessutom finns det böcker där ni kan kommentera både ris och ros. tankar, reflektioner och kritik är hjärtligt välkommet!
fototema: jag har fotat alla bilder utifrån kents texter, men med en hejdundrande twist. kopplingen må vara långsökt, men den finns där i grund och botten!
käk: snacks och cider kommer finnas, så om ni inte kommer för bilderna kan ni iallafall vräka i er onyttigheter.
pris: hela 0 kronor för hela kalaset!
varför: kom hit för att kika på mina bilder, slänga käft med mig, käka snacks, inspireras och ÄNTLIGEN få lov att skriva anonymt vad du tycker om mina bilder.
vem: jag säger som göran p; ALLA SKA MED! bjud med familj, släkt och vänner. alla är välkomna!

jag har säkert glömt skriva någon information, så om det finns frågor kan ni alltid slå en pling eller maila.

0734 – 43 44 04
isabel.boltenstern@gmail.com

PS. bilden är ett smakprov på vad som komma skall!

>inatt klippte jag mig, men inte nog med det; jag gick på oscarsgalan efteråt också! jag satte mig med min familj, och då fick vi reda på att prisutdelaren var min mormor, som var ovanligt pigg och glad. hon pillade mellan tänderna, och torkade sedan av nyförvärvet på en kvinnas galaklänning, haha. way to go, grandma!

det blev iallafall min tur att ta emot ett pris, och det var då det konstiga började hända FOR REAL. mormor började sjunga ”sensuella isabella” och sedan sa hon ”den passar så jäkla bra in på dig”! huuuh?!

när jag skulle gå upp till stolarna där alla pristagarna satt började golvet gunga, och vände sig 90 grader… alltså skulle jag klättra upp för en klättervägg. det var då jag insåg att jag bara hade linne och trosor på mig, och min första tanke var: ”FAN, JAG HAR JU ROSA TROSOR!!!”. och det var vid det laget jag hörde mamma skrika med utmattad vad-var-det-jag-sa-röst: ”DU KUNDE VÄL ÅTMINSTONE TAGIT PÅ DIG EN KJOL?”.

väl i vinnarstolen högläste jag ur en barnbok och blev hyllad. najs.

som ett fristående kapitel tog jag upp min mobil och ringde ett nummer som ringt mig tidigare, och då hamnade jag hos peters hockeykompis marcus idoff. han ville inte prata med mig, så vi la på. bara sådär. haha, jag har så löna drömmar…

en liten textrad ut sensuella isabella:
”släck alla ljus, tänd på min kropp”

jag ska nog ringa mormor nu och höra vad fasen hon menade med det där…

>jag har världens bästa styvpappa, utan tvekan. en mer omtänksam människa är svår att hitta (men peter är ändå snäppet vassare!) och han är otroligt mån om alla i sin omgivning.

här sitter jag i vardagsrummet med datorn i knäet, och plötsligt kommer han in med en stor tallrik, en kniv och ett päron.

”grattis! det är väl precis såhär du vill ha det?”

damn right! denna människan kan mig innan och utan. min favoritsort i päronjungeln ligger på tallriken, och min favoritkniv som jag alltid har halkar runt bredvid. that’s love.

>HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHHAHAHAHHA

mamma: har du tänkt på vad peter blir baklänges?
jag: retep?
mamma: JA! REPET!

HAHAHAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAHAHAHAHAHAH
AHAHAHAHAHAHAHAHAHHAAHHAAHHAHAHAHAHAHAHAH
HAAHAHHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAAHHAHAHAA

”från och med nu ska jag kalla honom repet…”