• ARKIV
  • gamla bloggen : isabel boltenstern
    act like a lady, think like a boss

    bloglovin

    Category: gamla bloggen

    >kvällens höjdpunkt

    >jag börjar gilla göteborg mer och mer, speciellt nu när jag har hittat den skönaste pinglan att luncha med PLUS att det är gothia cup. för vad händer under gothiaveckan? jo, detta…

    jag var påväg hem från peters lägenhet till min när jag mötte ett gäng amerikanare i 50+kategorin. en av männen körde runt en av icas kundvagnar mitt på gatan, så jag (iförd träningsoutfit och hockeykeps) gick fram till honom och peppade. jag menar, det såg rätt svettigt ut. han sa att han var ”fit for fight” och utmanade sedan mig på en springtävling.

    och jag är svag för utmaningar…

    klockan 23.14 lokal tid raceade jag med en amerikanare+kundvagn mitt i centrala göteborg.

    efteråt var hela klungan otroligt imponerade att ”jag var så positiv” och inte pratade ”svengelska”, så de ville ta ett kort på mig+mannen+kundvagnen. den bilden hade gärna fått pryda min fotovägg!

    >THE göteborgare

    >idag såg jag ännu en märklig filur i semi-huvudstaden. på bussen hem från jobbet var en man klädd i SKIDJACKA, och en big backpack. det är knepigt, eftersom det är juli och var 25 grader i skuggan. givetvis satt han på solsidan och svettades som en gris, och istället för att ta av sig jackan gör han följande:

    (varning för illamående och akut spyanfall)

    mannen drar upp en gulfläckig pappersservett ur byxfickan och börjar torka ansiktet. ok, det var där du skulle kräka. åt den där pissgulfläckiga superanvända servetten han säkert använt sedan 1996.

    jag säger som fjortisbruden på tåget:
    han hade inte alla fötterna på jorden.

    >multitasking

    >

    jag startar en ny livsfarlig trend… cykelbloggning!

    >göteborgsfenomen

    >redan efter en vecka märker man den OTROLIGA skillnaden mellan helsingborg och göteborg, och idag tänkte jag presentera ett fenomen. vi kan kalla det:

    50+åriga göteborgares kulmagstäckande tröjor

    för ja, efter redan en vecka har jag stött på två mirakulösa skapelser, som kallas tröjor. båda skådades på bussen till jobbet i fredags, och den enda rimliga förklaringen till motiven måste vara att männen jobbar på en industrianläggning (och därför inte bryr sig ett skit om hur de ser ut). eller att det var cassual friday…

    kulmagen är defenitivt med i leken, men vad som är tröjorna som döjer omgivningen från att skåda behåringen. den första tröjan kan beskrivas såhär:

    svart-ingen-form-överhuvudtaget-tröja med texten ”riktiga män rakar pungen med vinkelslip”. jag har sett den innan, men det var på höganäs marknad år 1998 ungefär. jag kan verkligen tänka att mannen som bar denna var skitstolt när han visade upp den för sina vänner, och att de hade en fest för att hylla skapelsen… men när han sedan stod där, ensam och övergiven på bussen mot mölndal, ångrade han bittert att han valde just den tröjan på morgonen. för ja, det är ju alltid lite mer pinsamt att stå för saker och ting när man är ensam.

    den andra tröjan har blivit min personliga favorit. jag helt enkelt ÄLSKAR att hata den!

    picture this: en söndertvättad svart t-shirt (men noll passform), vit text och paint-ritad bild av en fisk och ett fiskespö (jag anar att hans 5-åriga dotter varit i farten och målat) , och textsnittet COMIC SANS MS. bara detta är ju en pinsam start… men nu är ni säkert nyfikna på vad texten sa?

    det är inte hur djupt den går, utan hur du vickar din mask fram och tillbaka”!

    MEN HERREGUD MÄNNISKA?! du kunde väl lika bra skrivit ”jag har mindervärdeskomplex för min 4-centimeterskuk och lever på hoppet”? det är ungefär samma budskap.

    att båda tröjorna var urtvättade till en mörkgrå nyans tyder dessutom på en sak: de har användts vid flera tillfällen. för många firmafester, för många grillfester, för många ölkvällar med polarna, för många bussturer till jobbet.

    gothenburg – the fashionable way of living.

    >amerikansk mentalitet

    >jag ringde precis min kusin som bor i florida, och i telefon svarade han sekreterare. jag presenterade mig som isabel boltenstern, fick bokstavera mitt namn och sedan sa hon:

    christian is busy with a patient… can he call you back?

    (detta är standardrepliken när man ringer till hans jobb, men jag har kommit på trixet. allt man behöver säga är:

    ooh, that’s OK. i’m his cousin from sweden, so i just wanted to see how he’s doing.

    det blir alltid samma respons, något i stil med ”ooooh, i’m so sorry” och sedan springer den lilla kvinnan för att hämta christian. max 1 minut, sedan pratar man med världens underbaraste människa. vi började snacka om sommaren, och vad som kommer efter. såfort han yttrade orden ”hälsa på” var jag snabb med att vråla ”JAAA” i telefonen. dessutom passade jag på att fråga om han visste någon som behövde en au pair till hösten/vintern/våren…

    he’s gonna call me back this weekend with an answer.