jag älskar nämligen töntar. det är underbart med människor som verkligen brinner för något, oavsett om det är harry potter eller kemiska betäckningar och atomnummer. det känns som att det är nördarnas tid. inte nog med att man brutalförälskat sig i killarna i big bang theory, det är dessutom något fint med zooey deschanel i new girl.

bäst av nördarna är ändå seth cohen, serienörden med en släng av indiefetisch. hans nördreferenser om george lucas, hans bandtröjor och ninja-tv-spel gör hela karaktären. visst, alla nördar jag tagit upp hittills är glamoriserade skådisar som på något vänster ändå lyckas hänga med snygga modeller och dejta populära människor, men om vi tar det till verkligheten då…

det finns inget tråkigare än att prata med en grå människa som inte tycker och tänker någonting. den raka kontrasten är att slänga käft med en människa som är insatt i ett ämne och verkligen brinner för det. jag imponeras av människor som memorerat nördiga ting, till exempel soran ismail som kan 1059 decimaler på pi. människor som kan återge varenda replik i en viss film eller serie, pappor som kör flygsimulator på datorn och de som går all in med kostymerna på halloween är mina favoriter.

själv har jag nördat en del i mina dagar. förutom att lära mig alla usa’s stater i bokstavsordning på tid klockade jag även hur många sekunder det tog att skriva alfabetet på tagentbordet och strävade dagligen efter nya personbästa. detta gick sedan över till att lära mig alla repliker i första säsongen av OC, för att sedan klämma in de flesta replikerna från mysteriet på greveholm och harry potter. i mellanstadiet blev jag datornörd som lanade tibia dygnet runt med min tjejkompis antonia, och sedan blev jag besatt av att färga håret i sjuka färger. när jag var liten samlade jag och min bror på tomma toarullar.

nu för tiden är jag väl relativt lugn på nördfronten och har mest potter-beroendet kvar. förutom att se minst en av filmerna per vecka styr jag min TV med en potterstav och har dessutom kluddat in en obliviate-tatuering på foten.

vad jag vill ha sagt med detta inlägg: heja nördigheten och människor som brinner för något!

när klockan närmade sig tre dukade vi undan och åkte in till stan för shortsshopping. när affärerna stängde åkte vi hem för att göra det vi gör bäst: käka. en del klagomål har kommit in att jag bara lägger upp matbilder på instagram, men VAD FAN. mat är det bästa som finns, people.

det var iallafall grillat som serverades, och bara kolla bilden. BARA KOLLA! jag blir lyrisk när det finns grillad kyckling, fetaost och avokado på samma tallrik. dagens samtalsämne har (tro det eller ej) varit familjeliv, och johanna yttrade en mening värd att lägga på minnet.

”det enda man behöver är en konstant sexpartner, en tvättmaskin och en grill.”

det ligger något i det där.

hela dagen har jag gått i förvirringens tecken. i min utopi har det varit söndag idag, så jag har gjort otroligt söndagiga saker.

1. söndagsstädat.
2. gjort matlådor.
3. tittat på prison break och stormdreglat över mr. scofield.
4. somnat ”på” balkongen (vänligen se bild ovan).
5. tagit en söndagspromenad.

och så visar det sig att det är lördag. så förargligt. det växer en liten oro i denna kropp som alltså måste ha en dubbelsöndag, eller så går jag bananas och inbillar mig själv att det är måndag imorgon. okej, nu tappar jag fokus. det jag skulle berätta var vad som skett de senaste dagarna.

min nya grej är att sova med mobilen på flygplansläge. det enda som är lite dåligt med att göra sig icke-kontaktbar är att man inte hör nödropen ens klasskamrater skickar ut om att jag försovit mig till föreläsningen… men vad gör det, när man ändå bara får lära sig att ”man inte får ljuga i text eller bild om man är journalist”? you don’t say…

på kvällen kom mina härliga studiebuddies hem till mig för lite tacohäng, som resulterade i någon sorts hemmafest (?). umeås fagraste herre, anton, var här tillsammans med järvsöpoeten josefine, och sist men inte minst: efterätternas skulptör – jacob. det blev väldigt lite sömn den natten, och dagen efter körde jag en bild i timmen för hockeysverige igen. den bild jag blev mest nöjd med kom efter förlusten, där kaptenen alfie ser hjärtekrossad ut.

efter VM satte jag återigen mobilen på flygplansläge och sov ostört till 12-snåret dagen efter. med en tvåtimmarsfrukost i magen träffade jag johanna som gått och blivit foxy red head, och sedan åkte jag till värmdö för grillkväll med 12 härliga honor. såhär såg jag ut när det begav sig:

när jag vaknade med snoret fladdrande från höger näsborre dagen efter var jag inte lika fager, kan jag avslöja. victoria och jag gick på vandring i solskenet, sedan kallade min nybäddade säng på mig. kan någon förklara hur det är möjligt att sova igenom både sms och telefonsamtal trots att luren ligger precis bredvid örat och tjuter högre än beredskapslarmet? nä precis.

när andra klackade upp någon decimeter snörade jag istället på mig träningsdojorna. jag kom på mig själv med att göra lyckohopp lite då och då, samt skråla med i håkan hellströms falsksång. kände mig så jävla töntig. slut på meddelande.

idag är det sista VM-dagen här i sverige, vilket i klartext betyder: detta är min sista arbetsdag. för er som inte är så hockeyintresserade kan jag berätta att herren på bilden heter alexander ovechkin, och han är en jävel på att åka båt med snygga tjejer samt att spela hockey.

och för er som gillar hockey kan jag berätta att jag kör ett nytt en bild i timmen-inslag på hockeysverige. klicka HÄR för att kolla in dagens bildskörd!

såhär ser det ut när jag ska försöka kolla film i min ensamhet.