igår vid 11-snåret slog rastlösheten till, och efter 242 gympaklipp på tuben var jag tvungen att köra lite vighet. mitt nya projekt är att komma ner i överspagat på pallbordet, och jag har en decimeter kvar. KÖTTA!

har ni några andra träningsutmaningar till mig? börjar bli sådär träningssugen…

imorse när jag satt vid datorn blev jag skrämd av ett KRANIUM SOM ATTACKERADE MIG!

hehehehehe, skoja ba’. detta är min nya sambo – albert! planen var egentligen att köpa en katt, men efter att mina vänner hotat med att aldrig besöka mig om jag skaffade en hårboll blev valet självklart. en dödskalle fick det bli!

dessutom ler albert alltid när vi ses. han har så fina tänder som man måste värna om.

det enda han egentligen inte är bra på är att kyssas. hans obefintliga läppar är liksom… obefintliga. så nu har ni träffat min man. he’rå!

10.00 – dagens mission var att traska runt på stan och inhandla en så kallad höstgarderob, men först var jag tvungen att springa lite ärenden. här har vi en bild som symboliserar mitt springande (läs: lunkande), alltså. en trött och ensam vovve hängde utanför coop, och såg lite ledsen ut.

såhär ser trapphuset till min skola ut. här hängde jag och DB ett litet tag, snackade och drack kaffe. mycket mysigt.

11.00 – t-centralen. alltid bra flow. (råkade först skriva blow, och det förekommer säkert sådant där också.)

14.00 – i fyra timmar sprang jag runt i butiker, och kom slutligen hem med en klänning, fyra tröjor, två par byxor och två armband samt en tygkasse och en döskalle. den sistnämnda är döpt till albert, och jag kom senare på kvällen på mig själv att säga ”HEJ ALBERT” när jag kom innanför dörren. stabil sambo. jag får lite dålig respons vid våra djupa samtal, bara. när mamma ser bilden nedanför lovar jag att hon i sitt stilla huvud tänker ”kära dotter, inte ännu en svart klänning”. jag måste poängtera att den är mörkmörkmörkgrå.

18.00 – det blev en fancy kvällsmat i form av fryssoppa innan jag åkte ut till täbban för att hyra film med sara. vi gick in i videobutiken med inställningen ”rolig film” och kom ut med king’s speech. ett totalt misslyckande, måste jag säga. vi gick på omslaget som skrek 12 OSCARSNOMINERINGAR samt min styvpappas goda råd, men efter 30 minuter hade jag somnat och sara pillade med sin telefon. det var som en två timmar lång tandläkarundersökning. en ren pina.

23.00 – på vägen hem i minusgrader tackade jag buddha för mitt sunda förnuft att ta med mig dunjackan. nu minusgraderna härjar, och nu är det bara två månader kvar till julafton. SER NI GLÄDJEN?! jag älskar julen. period. JS fick hålla mig sällskap i luren under hemfärden, och som vanligt skrattade jag fram en glädjetår. vilken vän, den där slörre är.

dagen började på värsta möjliga vis. ni som inte orkar med mitt eviga klagande kan hoppa ner till nästa stycke!

[HÄR BÖRJAR KLAGANDET]
imorse tog jag en ny väg till jobbet, helt enligt SL-appens klara anvisningar. efter lite bubble-shooter i tunnelbanan hoppade jag av i sundbyberg för att sedan byta till buss, men då såg jag på en av anslagstavlorna att ”BUSSEN STANNAR INTE VID SUNDYBERGS TORG”. nähä. två människor i neonvästar stod nära till hands, och jag frågade var jag skulle ta vägen för att komma med buss 509. som trafikdirigent tycker jag att man ska ha koll på denna basfakta, eftersom det PRETTY MUCH är deras enda arbetsuppgift, men ingen av de två kottarna hade en aning. ”prova att gå till höger här, så kan våra kollegor hjälpa dig”. fine. jag haffade tag i nästa neonpar och ställde samma fråga, och möttes av nästa lobotomerade svar: ”VI KOMMER INTE HÄRIFRÅN SÅ VI VET INTE VAR DU SKA GÅ”.

nej men vänta. kommer jag här ifrån? får jag timpeng för att gissa var fan jag ska ta vägen? NEJ. det är er simpla jävla arbetsuppgift att forsla folk från punkt a till b, inte stå och diskutera gummiblandning i skosulan. människorna som alltså skulle dirigera om trafiken hade aldrig varit på stället, och hade heller inte brytt sig om att kolla var bussen skulle gå från. istället fick jag traska runt i tio minuter, inse att det inte fanns en enda körbar väg eftersom hela sundbyberg tydligen var under konstruktion, och sedan GÅ till jobbet med jordens nackspärr. visst var det fint väder, men det var nog det enda positiva. 30 minuter sen blev jag, och kom in blötare än en wettexduk.
[HÄR SLUTAR KLAGANDET]
jag hann spendera 50 minuter på jobbet innan jag fick åka hem eftersom nacken stelnat i världens petrificus totalus-läge. istället bänkade jag mig framför min norska kurslitteratur, mina tsunamiutredningar och ett tomt wordpapper. sisådär 8 timmar senare är jag nästan helt klar med min hemtenta – YES!

imorgon är jag – HÖR OCH HÄPNA – helt ledig. inte ett enda ord är inskrivet i kalendern och jag insåg precis detta med skräckblandad förtjusning. vad i hela fridens namn ska jag hitta på? det får nog bli en en-bild-i-timmen, tror jag. har ni något kul att dela med er av? något bra tuben-klipp eller en rolig historia kanske? #lättroadtjej91

ps. har nu raderat cirka 32 svordomar från detta inlägg för att inte klassas som samhällsfara.

bästa och finaste brorsan blir idag 22, och det firar jag på distans med några glas vin.
GRATTIS BROR, jag älskar dig!