igår hade jag gjort det ultimata misstaget att skriva fel (!) i min kalender. istället för att gå på föreläsning chillaxade jag i soffan med 422 sidor analys av UDs arbete vid tsunamikatastrofen. om ni nu vill veta vilka exakta klockslag samtalen mellan freivalds och andersson ägde rum – ask me. känner mig som en chef inom ämnet.

idag startar jag dagen med en sväng till skolan, sedan en intervju, och efter det en grillunch med mina härliga kollegor. jag har inte så mycket mer att komma med just nu. hjärnan är som en liten gröt, typ som min dialekt.

de senaste veckorna har jag gått och grubblat på var man kan hitta en fint bord som inte ser ut som något annat, och framför allt inte kommer från ikeas gång 14 hylla 39. jag ville göra mitt egna soffbord, något som ingen annan har och något som man kan stå på händer på utan att det går sönder.

så jag kom på lastpallsbordet. stockholm är fullt av ombyggnader, och lastpallar finns överallt. pappa konstaterade att jag för det första inte skulle orka bära hem de, och för det andra att jag skulle hamna i brottsregistret om jag försökte. att klä sig i smidig svart trikå samt rånarluva föll därför bort.

pappa kom istället upp med tre lastpallar från hans jobb, och efter ett snabbesök på byggmax var jag stolt ägare till både sandpapper och målarfärg. mitt kök har de senaste dagarna luktat träslöjds, men nu är bordet klart! och jag älskar det! om man vill kan man slänga på en glasskiva överst, men då blir det svårt att gympa på…

nu har jag precis skrivit ännu en artikel för djurgården, och tänkte i samma veva berätta vad mina arbetsuppgifter är. för en månad sedan klickade jag mig in på djurgårdens hemsida och fann en artikel om att de sökte praktikanter. min första tanke var att det antagligen fanns 32049 andra (och mer meriterade) människor som sökte, så jag struntade i det. två dagar senare skickade jag (klockan 01.27) ett snabbt ordbajsmail om att jag gärna ville testa på att skriva hockey. såhär såg mailet ut!

responsen blev god, och några dagar senare åkte jag till kontoret för en intervju. efter en timme stod jag med ett A4 fullt av arbetsuppgifter i handen och var redo för min första intervju. jimmie ölvestad föll offer för mina frågor, och genom hela intervjun skakade mina ben. jag kände mig som ett dåligt monterat ikea-bord. första texten gick relativt bra, och jag blev välkommen tillbaka. andra gången skrev jag en intervju med de gamla SSK-rävarna almtorp och carlsson, och just den artikeln har flest läsare denna säsong. i’m proud!

nu har det gått lite drygt en månad, och mina arbetsuppgifter har utökats en del. skribentpraktiken har jag kvar, men dessutom har jag blivit erbjuden en anställning som pressvärdinna! i lördags testade jag på nya jobbet för första gången och är redan betuttad.

under alla hemmamatcher är jag närvarande och gör allt från att dela ut laguppställningar till att sköta om pressrummet och alla dess journalister. efter matchen är det jag som hämtar tränarna och håller i presskonferensen, och här är en stillbild från min första presskonferens. klicka HÄR (video) för att höra min sköna skånska stämma i några få sekunder.

jag älskar det, alltihop. det är extra lätt att kliva upp på morgonen när jag vet att jag ska hit och intervjua, skriva texter och tjöta gött med killarna på kontoret. vi har en go stämning, jag får dricka obegränsat med kaffe och ramlösa samt smuggla ner en och annan kaka genom foderluckan. kollegorna är bannemig de skönaste jag haft trots att de lyssnar på techno dagarna i ända, och det är skönt att för en gångs skull kunna prata hockey med någon. mina tjejkompisar tycker inte sporten är nervkittlande, precis…

och sedan älskar jag att svara ”jag jobbar för djurgården” när någon frågar vad jag gör utanför plugget.
det är en viss prestige i det.

sedan jag flyttade har något slagit slint i min hjärna. man märker rätt tydligt att jag är en produkt av mästerföräldrarna kerran och bubben, för här händer allt från snickeri till storstädning.

igår nådde jag kulmen på min händigkurva. inte nog med att jag invigde dammsugaren här på mina 39 kvadrat, jag slängde ihop 5 maskiner tvätt, tumlade och manglade (!!!) alla handdukar. mellan tvättarna drog jag fram sandpappret och slipsklossen för att uppleva lite mellanstadienostalgi. för er som inte vet så slöjdar jag ihop ett soffbord från lastpallar! när jag hade sandpapprat klart och tänkt tillbaka på min gamla kärlek – träslöjdsläraren kristoffer – slet jag fram mina rollers och målade en sista gång. bordet är klart, så ni får se det snart!

men varför stoppa där? handtvätt, matlagning och sortering av alla viktiga papper (som råkat bli a whole lot) toppades med en uns källsortering och fotande. visst sören organiserade jag om hela garderoben också, ställde skorna i typordning och hängde klänningarna i efter färgkoordinat. nu jävlar. i’m on fire, baby.

inatt utlyser mina ögon flodvågsvarning. på fredag hade syrran blivit 19. fy fan vad detta är jobbigt.