då var det onsdag, och rastlösheten har slagit till. i sedvanlig ordning sitter jag och kollar so you think you can dance-klipp på tuben och det kliar i hela kroppen. jag M-Å-S-T-E kränga på mig ett par shorts och vighetsöva lite. utrymmet i mitt hushåll räcker tyvärr inte till piruetter och spagathandvolter, så jag får helt enkelt nöja mig med det näst bästa.

ps. mitt rättstavningsprogram i firefox tyckte inte att spagathandvolter var ett godkänt ord. istället föreslog de ”spränghandgranater”. så nära, men ändå så långt bort…

♢ ♢ ♢

saker jag inte tackat nej till just nu: solsemester, saltvattenhår, brunbrända ben och utomhusträning. cykelturer, trädgårdsfest, grillkvällar och studsmattehoppande. doft av nyklippt gräs, konsertmyller, picnic och att ligga vaken tills fåglarna börjar tjattra i gryningen.

som ni kanske märker jobbar jag efter ett visst tema här.

♢ ♢ ♢

idag har varit en så kallad tänkardag. vi vet alla vad detta betyder: jag är less på livet. när jag spenderar för mycket tid med min egna hjärna blir det något av en kortslutning, och när man kombinerar detta med för få soltimmar, för lite kärlek och en aning självömkan går det nedför.

dessa tankar ackompanjerat av kent, bon iver och lykke li är nästintill livsfarligt. martyen inom mig går bananas och idag funderade jag seriöst på att börja röka. (mamma får antagligen hjärtsnörp i kontorsstolen nu, men worry not.)

jag misstänker att jag kollar på för många tv-serier och vill känna mig lite bad-ass. egentligen ville jag nog bara ha en förändring och något att göra. insåg sedan att rökning är skitdyrt och att jag troligtvis inte ens hade haft råd med tändarjäveln.

plan B var att lära mig gilla sushi.

veckans i särklass bästa dag: måndag. jag förstår att kontorsnissarna gråter sig till sömns om söndagarna i vetskap om att de morgonen där på ska kliva upp innan solen, men för mig är det annorlunda. idag lämnade jag inte dunparadiset förrän 10, traskade till odenplan och körde mitt favoritpass.

när jag klampade ut från gymmet med smilbanden i skyn fick jag reda på att djurgården bytt tränare. hardy ut, zabel in. min första tanke: tur att tony zabel inte är min far, för isåfall hade jag haft ett riktigt patetiskt namn. isabel zabel. kan se framför mig hur folk tror att man stammar om man presenterar sig med ett sådant namn.

på min brevlåda hade det även stått att jag var en apple-produkt. iZabel.

okej, nog med skämtandet. man får ju inte ha för roligt. andra faktorer som gjort denna dag fantastisk: solsken, pratglada pensionärer, när man kommer på sig själv sjunga av glädje, möte. de flesta tycker nog att möten är skräp, men för min del betyder det nya äventyr. snart är det landslagsuppehåll i hockeysverige, vilket betyder att jag får fria tyglar.

och nu är det kväll. här sitter jag med en chipspåse vid min sida och kikar lite skånederby. hela min familj sitter på plats i malmö – denna ack så förpestade stad – men jag får visa min närvaro på distans. inser i skrivande stund att allt i detta inlägg på någotvis slutar med hockey, och att ert intresse är ungefär lika stort som energiflödet i en vandrande pinne.

jag är tillbaka på den positiva banan och känner nu att livet leker igen. det var skönt att klaga av sig lite, och här sitter jag nu med mungiporna i taket. om ett litet tag ska jag åka till derbyt, och efteråt ska jag för första gången få göra DIF-tv. håll i hatten, farmor. nu blir det åka av!

receptet för att må lite bättre när man känner att livet tagit ett sylvasst bett i hälsenan: gå på ett kickboxningspass och bjud över några vänner på en vinkväll. jag spöade igår skiten ur luften framför mig och det var kanske den bästa terapisession jag någonsin haft. yoga och meditation i all ära, men det finns inget som är så bra som att jobba upp en puls på 190.

och så har jag världens finaste vän. josefine fick höra mitt tjat om att jag är pank, och när hon sedan kom över på kvällen hade hon en present. ett kilo frukt plus frusna bär – alltså mitt levebröd. tusen tack, owetz. bäst på alla plan.

39 kvadrat är rätt fantastiskt. så fort man städat blir det stökigt igen, och tidsintervallet vi pratar om är ca 23 minuter. det är FANTASTISKT hur rörigt det kan bli av att man bara existerar. mi casa har fått ett nytt smeknamn: mi kamikaza.

PS: jag har blivit besatt av californication och har kikat 18 avsnitt på två dagar. rehab, någon?

idag har jag vaknat på totalt fel sida och ber redan i första meningen om ursäkt för vad som komma skall. en hel del i-landsproblem kommer nu som ett brev på posten, och jag borde hashtagga hela inlägget med #angermodeON.

roten till all ondska: min rastlöshet. just nu känns det som om livet står mer still än en pensionär i en rulltrappa, och jag får smärre utbrott av tillvaron. jag vaknar, tittar på tv, sitter vid datorn och äter godis. PUNKT. när ens enda höjdpunkt på dagen är att gå till gymmet vet man att det finns grava störningar i närvaron.

stör mig på att jag jobbar för lite och inte känner mig behövd. stör mig på att jag är pank och enbart har vin i kylen. stör mig på att mitt största pengaförfall går till mat. stör mig på att jag stör mig på saker.

hade jag fått välja hade jag startat dagen med ett träningspass 06.45 och därefter haft en fullspäckad dag fram till 21.30 då jag hade avrundat dagen med ett californicationavsnitt i sängen. så ser en exemplarisk dag ut i min värld, men istället vaknar jag vid halv elva, går till valfri selecta-maskin och köper ett kexchoklad till frukost. därefter: hem och kolla 9 avsnitt av någon tv-serie samtidigt som jag slösurfar och känner hur röven degar ihop sig. gör snabbnudlar. sätter mig ytterligare 6 timmar i soffan och byter datorplats till sängen vid halv två på natten.

ALLTSÅ OUTRAGE FÖR FAN! jag lever ett ålderdomshemsliv! här sitter jag, 20 år och en jävligt bra människa, men tar jag till vara på what my mama gave me? i helvete heller.

och nu är jag sen till föreläsningen också. denna dag lär inte skrivas in i historieböckerna.