klockan är två och jag ligger fortfarande inrullad i täcket som en halvblaskig vårrulle från skolmatsalen. bakis? aldrig. igår hade jag dock en riktigt bra kväll, och komponenterna som skapade denna perfekta harmoni var följande:

1. tre poäng till djurgården
vi ska inte förpesta denna blogg med mer sport än nödvändigt, men att plocka tre poäng mot brynäs när det har varit rough times var trevligt. stämningen var bra mycket bättre än när det torskas, och kvällen kunde alltså börjas med ett leende.

2. minusgrader och konstant snöfall
det är något speciellt med att gå till jobbet i snökaos när solen ligger på. en bra kombo, som gurka och holidaydipp.

3. kontorsfest med melodifestivalen genom projektor
efter matchen åkte johanna och jag till frökens kontor och mötte upp med hennes härliga kollegor. de har jobbat med en melodifestivalhemsida för telia som vi alla var insatta i, och att skåda thorsten flink i skala 5:1 var fantastisk.

4. pingpongparty
…och på undervåningen på detta magiska kontor fanns ett pingisbord. känslan av att spela rundpingis blev som en flashback till fritidsgården. den enda skillnaden var väl att colan denna gång var spetsad. hur kul som helst!

till er som undrade: på instagram heter jag logiskt nog bolten.

veckans i särklass bästa dag: måndag. jag förstår att kontorsnissarna gråter sig till sömns om söndagarna i vetskap om att de morgonen där på ska kliva upp innan solen, men för mig är det annorlunda. idag lämnade jag inte dunparadiset förrän 10, traskade till odenplan och körde mitt favoritpass.

när jag klampade ut från gymmet med smilbanden i skyn fick jag reda på att djurgården bytt tränare. hardy ut, zabel in. min första tanke: tur att tony zabel inte är min far, för isåfall hade jag haft ett riktigt patetiskt namn. isabel zabel. kan se framför mig hur folk tror att man stammar om man presenterar sig med ett sådant namn.

på min brevlåda hade det även stått att jag var en apple-produkt. iZabel.

okej, nog med skämtandet. man får ju inte ha för roligt. andra faktorer som gjort denna dag fantastisk: solsken, pratglada pensionärer, när man kommer på sig själv sjunga av glädje, möte. de flesta tycker nog att möten är skräp, men för min del betyder det nya äventyr. snart är det landslagsuppehåll i hockeysverige, vilket betyder att jag får fria tyglar.

och nu är det kväll. här sitter jag med en chipspåse vid min sida och kikar lite skånederby. hela min familj sitter på plats i malmö – denna ack så förpestade stad – men jag får visa min närvaro på distans. inser i skrivande stund att allt i detta inlägg på någotvis slutar med hockey, och att ert intresse är ungefär lika stort som energiflödet i en vandrande pinne.

idag har jag vaknat på totalt fel sida och ber redan i första meningen om ursäkt för vad som komma skall. en hel del i-landsproblem kommer nu som ett brev på posten, och jag borde hashtagga hela inlägget med #angermodeON.

roten till all ondska: min rastlöshet. just nu känns det som om livet står mer still än en pensionär i en rulltrappa, och jag får smärre utbrott av tillvaron. jag vaknar, tittar på tv, sitter vid datorn och äter godis. PUNKT. när ens enda höjdpunkt på dagen är att gå till gymmet vet man att det finns grava störningar i närvaron.

stör mig på att jag jobbar för lite och inte känner mig behövd. stör mig på att jag är pank och enbart har vin i kylen. stör mig på att mitt största pengaförfall går till mat. stör mig på att jag stör mig på saker.

hade jag fått välja hade jag startat dagen med ett träningspass 06.45 och därefter haft en fullspäckad dag fram till 21.30 då jag hade avrundat dagen med ett californicationavsnitt i sängen. så ser en exemplarisk dag ut i min värld, men istället vaknar jag vid halv elva, går till valfri selecta-maskin och köper ett kexchoklad till frukost. därefter: hem och kolla 9 avsnitt av någon tv-serie samtidigt som jag slösurfar och känner hur röven degar ihop sig. gör snabbnudlar. sätter mig ytterligare 6 timmar i soffan och byter datorplats till sängen vid halv två på natten.

ALLTSÅ OUTRAGE FÖR FAN! jag lever ett ålderdomshemsliv! här sitter jag, 20 år och en jävligt bra människa, men tar jag till vara på what my mama gave me? i helvete heller.

och nu är jag sen till föreläsningen också. denna dag lär inte skrivas in i historieböckerna.

det har gått några timmar sedan jag publicerade helvete-inlägget, och jag tänkte nu skicka ut ett kollektivt tack till alla fina människor som hört av sig. sms, twitter och kommentarer här på bloggen gav mig hopp om mänskligheten. tusen tack till er. såhär i efterhand är jag riktigt glad att jag för första gången någonsin skrivit om vad som hände.