
min kropp har återgått till högstadieformen. jag har världens innebrännare , finnar och kvisslor kring snoken. HALLÅ, tack kära adobe för att photoshop finns. kolla, inte en fläck i sikte! som med vanish!

min kropp har återgått till högstadieformen. jag har världens innebrännare , finnar och kvisslor kring snoken. HALLÅ, tack kära adobe för att photoshop finns. kolla, inte en fläck i sikte! som med vanish!
SKEV BRUD LESS PÅ LIVET, HhhhEHehHEHehHEhhe. berätta något kul? make my day? make my date? hade det inte varit kul att datea (dejta) här i sverige? jag har blivit lite småbesatt av the hills och tycker det är superfestligt när två kompisar drar på middagsdate bara för att. jag ska börja datea mina vänner.

brb, ska bara råna en bank först. signalement: pittögd med ankmun.

det har varit en knasig natt i min hjärna kan jag lova. pappa trampade ihjäl djävulsfiskar, louise hivade i min mobil i havet och jag färgade håret svartvitt och valde boxning före gymnastik. drömtydning, någon?
märker ni hur jäkla dålig jag har blivit på att blogga, va? jag får nästan gå i terapi så jag får min gamla humor tillbaka. känner mig jäkligt torr på flera plan. WHOOPA, där kom en ordvits innan ni visste ordet av! nu har jag supahmegabrottom till jobbet och ska springa som de gör i tom och jerry. de bara försvinner och så kommer fartsträck efter de i luften. obs, fartsträck och fartränder är två helt olika saker. nu pyser jag. ZOOOM!



kollapsa på jobb.
åka hem och kräka.
sova bort hela dagen.
sova bort hela natten.
äta en liten skål flingor.
börja må superilla igen.
ont i kroppen efter allt sovande.
kan inte stå för då trillar jag ihop.
denna vecka har ju börjat jättekalas…

HAHAHA, när jag skulle videoblogga mitt seriösa inlägg ville datorn inte spara det, så jag drog till med ett testklipp. här får ni se det istället alltså. jag orkar inte med mig själv, hahaha.
många har frågat hur jag redigerar mina bilder, och om jag kan visa några före/efter-exempel. era ord är min lag, även om det tar någon månad innan jag får tummen ut stjärten. ni får ursäkta kornigheten, det är giffen som har skulden.

först och främst kan jag tala om att jag inte brukar redigera såhär mycket, men när jag väl började var det rätt skoj så jag drog på det tunga artilleriet.
STEG ETT: jag använder healing brush tool för att ta bort alla finnar och linssmutskluttar. just nu har jag en hel finnfabrik i pannan, som ni ser försvinner på några små klick. synd att man inte kan photoshoppa sitt verkliga fejs.
STEG TVÅ: jag ljusar upp hela kalaset med levels.
STEG TRE: och drar i alla möjliga spakar i curves.
STEG FYRA: jag ljusar i detta fall upp ögat lite, men det gör jag inte varje dag precis. bara på festtillfällen som detta! dessutom mörkade jag ögonbrynet och den obefintliga ögonskuggan en smula.
STEG FEM: jag sminkade mig själv med en liten blusher, haha. detta gör jag inte heller så ofta. dessutom fick jag smink i håret denna gång, men det gör väl inget. jag blev iallafall av med ringarna under ögonen.
STEG SEX: och som finish drog jag ner mättnaden lite, och sedan var det klart minsann!
jag återinför landssorgen som uttalades förra veckan, men maximerar den till en världskatastrof. objektivet som omkom kan inte mäta sig med vad som idag skedde utan orsak. mina ögon tåras som ett nytrimmat bevattningssystem när jag berättar för er att:
MIN KAMERA ÄR DÖD!
jag har skakat, hyperventilerat, gråtit och gjort hjärt-och-lungräddning på min älskade kamera, men inget har hjälpt. han vill inte mer. respiratorn har stängts av. allt som återstår är nu att invänta nästa lön och låta den gå oavkortat till bellsis-nya-kamera-fond. det skär i hjärtat, kan jag be att få tala om.
och som ni kanske förstår har bloggen nu mist sin halva mening. foto + humor har alltid varit min slogan, men nu är bara sista delen kvar. och jag ska göra allt som står i min makt för att upprätthålla någon sorts skrattfaktor i denna tragiska berättelse. tills vidare kommer hjärnan få jobba dubbelpass, och på fredag återupplivar jag min jättegamla canon eos 350D från sin koma. nostalgiskt, eller hur…
så min kära kamera, om du under vår tid tillsammans lärt dig läsa vill jag tala om att jag älskar dig väldigt mycket. jag minns våra första dagar tillsammans, när vi fotade gustav till mitt fotoprojekt på esteten. du var med när jag för första gången såg peter spela hockey. du fotade mig på balen och studenten, och levererade flertalet gymnastikbilder. du stod ut med mig som blond, rosahårig och brunett genom spanien, sverige, usa och kanarieholmarna. vi ses i nästa liv, min finfina kompanjon.

tills vidare skjuter jag mig själv i huvudet en smula. och som ni säkert räknat ut med lilltån blir ”veckans bild” inställd denna uke, och vem vet hur framtiden ser ut… nu har jag i alla fall lärt mig att en lycka aldrig kommer ensam.

JAG ÄR SÅ FASLIGT DANSSUGEN!