hela dagen har jag gått i förvirringens tecken. i min utopi har det varit söndag idag, så jag har gjort otroligt söndagiga saker.

1. söndagsstädat.
2. gjort matlådor.
3. tittat på prison break och stormdreglat över mr. scofield.
4. somnat ”på” balkongen (vänligen se bild ovan).
5. tagit en söndagspromenad.

och så visar det sig att det är lördag. så förargligt. det växer en liten oro i denna kropp som alltså måste ha en dubbelsöndag, eller så går jag bananas och inbillar mig själv att det är måndag imorgon. okej, nu tappar jag fokus. det jag skulle berätta var vad som skett de senaste dagarna.

min nya grej är att sova med mobilen på flygplansläge. det enda som är lite dåligt med att göra sig icke-kontaktbar är att man inte hör nödropen ens klasskamrater skickar ut om att jag försovit mig till föreläsningen… men vad gör det, när man ändå bara får lära sig att ”man inte får ljuga i text eller bild om man är journalist”? you don’t say…

på kvällen kom mina härliga studiebuddies hem till mig för lite tacohäng, som resulterade i någon sorts hemmafest (?). umeås fagraste herre, anton, var här tillsammans med järvsöpoeten josefine, och sist men inte minst: efterätternas skulptör – jacob. det blev väldigt lite sömn den natten, och dagen efter körde jag en bild i timmen för hockeysverige igen. den bild jag blev mest nöjd med kom efter förlusten, där kaptenen alfie ser hjärtekrossad ut.

efter VM satte jag återigen mobilen på flygplansläge och sov ostört till 12-snåret dagen efter. med en tvåtimmarsfrukost i magen träffade jag johanna som gått och blivit foxy red head, och sedan åkte jag till värmdö för grillkväll med 12 härliga honor. såhär såg jag ut när det begav sig:

när jag vaknade med snoret fladdrande från höger näsborre dagen efter var jag inte lika fager, kan jag avslöja. victoria och jag gick på vandring i solskenet, sedan kallade min nybäddade säng på mig. kan någon förklara hur det är möjligt att sova igenom både sms och telefonsamtal trots att luren ligger precis bredvid örat och tjuter högre än beredskapslarmet? nä precis.

när andra klackade upp någon decimeter snörade jag istället på mig träningsdojorna. jag kom på mig själv med att göra lyckohopp lite då och då, samt skråla med i håkan hellströms falsksång. kände mig så jävla töntig. slut på meddelande.

såhär ser det ut när jag ska försöka kolla film i min ensamhet.

idag är det måndag, och för många människor betyder det start på nya livet. i min kalender står det snart SPANIEN med stora, röda bokstäver, vilket betyder att även denna flamma ska bättra på magmusklerna lite. jag ska deffa, som det så fint heter. i 9 dagar tänkte jag skippa socker och kolhydrater, och det ska bli intressant att se om jag ens orkar leva. kan man ens göra någon märkbar skillnad på 9 dagar? what the hell do i know, vi provar iallafall.

och eftersom jag ville motivera mig själv lite extra slängde jag ut mina sista pengar på ett par nya löparpjucks. för ett år sedan bodde jag i mina runtones från reebok, och efter några nikepar går jag nu tillbaka till de luftbubbelbeklädda skorna. det är som att springa på moln. de är chockrosa, vilket är lite enerverande. kan någon förklara för mig varför tjejträningskläder alltid ska vara rosa/lila? har vi inte kommit längre?

om ni vill komma med glada tillrop under resans gång, så är det fritt fram!

den första tatueringen jag gjorde var en harry potter-inspirerad historia på foten. samma dag som jag hade en date med min tatuerare kom jag på idén, och eftersom jag är lite av en WiLd and cRaZy lady tänkte jag inte två gånger. obliviate är en spell från harry potter som raderar minne. någon djupare tanke ligger inte bakom tatueringen, jag kände mest att det var en trevlig grej att ha på foten.

en vacker sommardag fick jag ännu ett spontant ryck. jag ringde tatueraren, fick en tid och satte mig i bilen. med mig: en penna och en post-it. med bilens instrumentbräda som underlag skrev jag ner mina två bästa vänners namn, och de fick sitta på fingrarna. inte heller dessa tatueringar ångrar jag, men placeringen var inte klockren. jag visste att de skulle slitas, men att de skulle vara halvt utsuddade efter två månader hade jag inte räknat med. nu har jag fyllt i de, och lilu ser bra ut. kirk har däremot halvt försvunnit igen, och nu ser det mer ut som om hon heter kink.

i februari var framförhållningen lite bättre – 24 timmar. min kära brors namn sitter som ett smäck ovanför armbågen. på samma bild fick jag med tatuering nummer två, alltså en evighetsåtta.

den senaste har jag tillägnat min nyfunna vän josefine owetz. jag vet att hon läser, så här kommer ett litet kärleksmeddelande till just henne: kom ihåg att fånga dagen, josefine. man vet aldrig när det är för sent.

de senaste dagarna har varit hektiska. inte nog med att jag har skrivit en hemtenta och sovit cirkus 4 timmar de senaste nätterna, det har blivit jobb också. rögle kom upp och höll hov på hovet, och det var en förbaskat konstig dag för mig.

det negativa: djurgården torskade och jag hann inte sitta ner en enda sekund under mina fem jobbtimmar. det blev kaos innan presskonferensen och mitt tidschema blev rätt uppfuckat, kan man säga.
det positiva: mamma, janne, alle och calle hade kommit upp från skåne för att kolla matchen. jag fick träffa gamla vänner från ängelholm. jag fick en present av mamma, och en av ljunggren. människor var jäkligt trevliga. min nya klänning satt som ett smäck. allt flöt på relativt bra och jag fick hälsa på många nya människor.

♢ ♢ ♢

igår lämnades hemtentan in, och det firade vi i klassen med rundpingis på strand. innan dess gick jag på kings of tennis, och efter det blev det restaurangbesök på pontus! helt jäkla fantastiskt, i might add. om det är någon som känner servitören med tatuering bakom högerörat; be honom ringa mig.

men åter till det där med pingisen… jag var i mitt esse igår. ibland är det fantastiskt att vara brud när det kommer till sport, för killar tror per automatik att man är kass. det är rätt lätt att motbevisa dem, och igår kom jag till final tillomed. de 30 personer som tittade på är den största publiken jag haft i min relativt korta pingiskarriär.

♢ ♢ ♢

nu vaknade joel till liv här bredvid mig, och nu är det strax dags att hoppa av. anledningen att jag skrev denna korta lilla anekdot var för att få möjlighet att lägga upp en bild på mig själv. det är ju inte varje dag, nä…

såhär ser yours truly ut idag: