
för snart två timmar sedan yttrade jag de berömda orden ”nädu, nu ska jag nog gå och lägga mig” men ändå är jag kvar. jag plockade upp mias bok och givetvis hände det vi alla väntat på: inspirationen kom, tankarna startade tromber i hjärnan och ännu ett rörigt nattinlägg ska komponeras.
för snart exakt ett år sedan fick jag en världspanik. jag var hemkommen från USA, låg på mitt rum i pappas lägenhet och tittade på musikhjälpen. klockan var nästan tre på natten, och your heart is an empty room spelades samtidigt som jason nattade nour. en klapp på kinden.
och någonstans mellan ett låtbyte och vrålandet nedifrån gatan kände jag att det här lilla livet fan ta mig behövde ändras. jag ville inte sitta hemma och ruttna bort varje kväll, som jag varit rätt duktig på att göra i göteborg. vaknade, åkte till jobbet, åkte hem, surade och sov. ett mindre fantastiskt mantra som upprepades i för många månader.
”nu startar jag om på ny kula. nu jävlar!”
jag pausade bloggen. jag tog bort min facebook. jag raderade alla sms-konversationer på hela telefonen för att inte sitta och gräva ner mig i vad som varit, för nu var det nya tag som gällde. där och då började något som skulle bli ett helt fantastiskt år, och det är hit jag vill komma. idag var det thanksgiving, och jag tänkte mest berätta hur tacksam jag är för vad som hänt det senaste året.
jag är tacksam för att jag har:
träffat så många fantastiska människor, halkat in i det finaste tjejgänget skåne någonsin framställt, hamnat på sjuka glöggfester i ängelholm, spenderat mörka vårkvällar hemma hos iv och ana, fått en blombukett hemkörd till mig när klockan precis slagit 12 till min födelsedag, hittat världens bästa killkompis, varit på fantastiska picnickonserter med rätt folk, fått x antal gratisdrinkar av grabbarna på mogwai, kunnat trippa rakt över gatan för att komma hem och inse att pappa lagat fisksoppa som är exemplarisk fyllemat, skådat världens finaste leverfläckssamling, dansat till stängning, njutit av att köra bil mitt i natten och lyssna på lykke li, hittat denna förträffliga lägenhet…
listan kan göras lång, men precis som jag började inlägget tänker jag nu avsluta det.
”nädu, nu ska jag nog gå och lägga mig”