dagens arbete är nu avslutat, och läsa gör ni genom att (i vanlig ordning) klicka på loggan. idag blev det som sagt fredrik claesson och jimmie ölvestad som fick prata in i min mikrofon. denna gång skrev jag inte en hel roman, så även ni som slöläser har som skyldighet att gå in och läsa!

nu ska jag skriva ihop en snabbis om kempe som fyller 23 (hurra hurra hurra), sedan blir det hem för att agera hemmafruga. storkok, städning och pluggande står på agendan för kvällen, och för en gångs skull tänkte jag träna också.

efter denna vecka lär jag ha stressutslag över hela kroppen och håravfall över hela huvudet. på onsdag börjar mitt nya jobb på intersport, och jag kommer spendera 10 timmar om dagen i affären fram till söndag. dagen därpå har jag min första tenta, så kommer troligen ligga sömnlös om nätterna med pannlampan på. tre böcker ska läsas, två kompendium och 89 powerpointpresentationer. hej då, livet.

imorgon blir det derby med jesper, och det kommer bli… sjukt. min referensram är rögles mot malmö, och jag får gåshud vid bara tanken. så mycket hjärta. imorgon kommer det troligtvis bli en ännu sjukare upplevelse när jag traskar in i ett fullsatt globen, där DIFare och AIKare inte precis hånglar upp varandra i periodpauserna. här är det krig.

nu är jag äntligen hemkommen för dagen, och artikeln om wesslau är nu publicerad på hemsidan. i vanlig ordning kan ni hockeytokiga damer och herrar läsa den genom att klicka på DIF-loggan här intill.

(haha, sjukt att jag först skrev rögleloggan i bara farten…)

jag trivs så jäkla bra på praktiken, och hade gärna spenderat varje dag där.  killarna på kontoret är riktiga klippor, och vi har lite samma humor. min kära kollega jimmy uttalade sig följande idag:

”att du börjar sjunga om en bordsduk bara sådär bevisar att du passar in hos oss.”

egentligen har jag sisådär 150 sidor medieteori att läsa, men har istället lovat bort mig till en konsert. jag har lovat att agera publik och fylla ut en lokal med min kroppshydda, och måste nu rusa illa kvickt.

innan jag går tänkte jag bara slänga in två feel-good-reklamer. det är reklamer för skoda, om hockeyföräldrar, som är så fantastiskt fina. äta, skita, andas hockey.

idag kutade jag från skolan någon minut tidigt för att hinna intervjua mattias carlsson och jonas almtorp, nykomlingar från södertälje. väl där såg det ut som om jag sprungit igenom en vattenspridare av svett, men vad gör det? frågestunden gick strålande och artikeln kan ni läsa på DIF’s hemsida. klicka på loggan här intill så kommer ni direkt till min text!

nu sitter jag och försöker läsa om presshistoria till tentan, men det går kärvt när frölunda bjudit hem växjö på elitseriepremiär. min hockeyabstinens är total, och det ska bli fantastiskt att sätta stjärten på ett av hovets alla säten på lördag. djurgården tar emot modo, och jag ska andas in atmosfär och gråta av lycka. det sämsta med sommaren är utan tvekan brist på is.

till för två veckor sedan associerade jag en djurgård med ett zoo, men igår spenderade jag min första praktikdag i hovets katakomber och upptäckte att spelarna inte alls var som djur. möjligtvis snälla hamstrar, om något. enorma hamstrar som tacklas.

igår gjorde jag alltså min första intervju någonsin. när spelarna snubblade av isen haffades jimmie övlestad för ett gäng frågor, men allt jag kunde tänka på när jag väl stod där face-to-face med en riktig urdjurgårdare var följande:

1. fan va enorm han är, säkert 2.40 lång och väger 182 pannor. minst.
2. hihi, det ryker om honom.
3. vad gör man om det börjar klia där under all utrustning?
4. honom vill jag inte möta i en mörk gränd.

trots halvt utslagna tänder och en massiv kroppshydda var han trevlig, och bäst av allt: han förstod allt jag sa. mr ölvestad har förvisso åkt land och rike runt ett antal gånger, vilket gör honom rätt kunnig i dialektfrågan. nästa gång ska jag nog spexa till det och byta dialekt mellan varje fråga, bara för att förvirra lite.

ja, han var medietränad. han visste precis vad jag skulle fråga, och precis vad han skulle svara. ibland svarade han tillomed på saker jag inte frågat bara för att det kom på löpande band, men jag klagar inte. ju mer spelarna pratar, desto mer har jag att citera!

okej okej, slutpratat. för att läsa vad jag kokade ihop kan ni klicka på DIF-loggan här till höger!

mitt hjärta gör förbannat ont just idag. ingen kan ha missat att ett plan störtat, innehållande nästan hela KHL-laget lokomotiv yaroslavl. när det väl hände kunde jag inte komma på ett enda ord att skriva, för vilka ord kan beskriva hjärtesorg världen över? det har nu gått ett par timmar, men klumpen i magen är fortfarande kvar.

och hur kan det egentligen vara såhär? jag känner inte personerna, har inte träffat någon i deras familj eller ens sett dem spela. det finns bara ett undantag, stefan liv. det är något visst när det är en svensk inblandad, och att det just hände när jag satt på en hockeyredaktion och andades sporten förvärrade situationen. allt blev jävligt surrealistiskt.

så många familjer har idag splittrats. barn, pappor, pojkvänner och män har idag omkommit, och jag lider så fruktansvärt mycket med alla anhöriga. det gör ont, det här.

idag blev det inte en tyst minut för min del – snarare fyra tysta timmar. såhär ska det inte se ut: