det här är en guide till hur min (och kanske andras) tjejers hjärnor fungerar vid månadens deppigaste vecka. humörsvängningar är hemskt för befolkningen i allmänhet, men individen själv i synnerhet. min dag har egentligen varit strålande, men PANG så slog skitet till.
symptom: man trivs inte i sin kropp, känns som om man vill ut. hade kunnat riva och slita sönder huden på nolltid och man känner sig ömtålig som en kosta boda-vas. lättirriterad. hatar allt, inte minst sig själv. hatar sig själv för att man stör sig på allt, till och med snälla människor som bara vill en väl.
saker man hatar med sig själv:
- lättirriterad
- konstant växlande kroppstemperatur
- tror automatiskt det värsta om alla människor
- godissuget och den halvskeva kroppsuppfattningen som kommer med den
- att man över huvud taget måste resa sig ur sängen på morgonen
- att man stöter bort alla människor
tankar jag alltid tänker:
- ”tänk på döden”, det där fantastiska citatet ovanför ingången till en kyrkogård i göteborg
- ”jocke berg är den enda som förstår sig på deprimerade kvinnor i nöd”
- ”DU RÖR INTE MIG!”
- ”SLUTA STIRRA!”
tankegången i min hjärna idag:
”trots att jag spenderade mina senaste 3 CSN-bidrag på kläder har jag denna morgon inget att klä på mig. skit samma. ser ut som en säck potatis ändå. helvete, nu hinner jag inte vela längre. skolan börjar om 15 minuter och jag måste gå NU. helvete, måste borsta tänderna. HELVETE, tappade tandborsten i vasken. HEEEELVETE, har nu tandkräm över hela tröjan och måste nu byta om också. strålande.”
efter att ha genomlidit en föreläsning där man växelvis svettas och fryser, samt inte kan få någon info att stanna i hjärnan, går man en runda på stan och inser att man hatar världen. inklusive sig själv.
”på jakt efter jobbkläder, ja. men hur fan ser allt ut? måste ALLT vara genomskinligt eller med paljetter? och vad fan glor du på? KOLLA JAG KAN OCKSÅ GLO. kärring. och tight är det mellan klädställningarna så man måste smeka sig förbi alla idioter som inte står på rätt ställe. river ner fem plagg med min väska men har liksom inte ork att vända mig om och plocka upp de. byter istället affär. här finns fan inget att ha. men snälla människor, måste ni stå och prata barndomsminnen i ingången? och ta bort din räliga unge som springer runt mig. avdunsta, barn. måste ringa mamma och klaga lite.”
- hej mamma!
”åh gud, varför ringde jag nu henne? har ju egentligen inte ork att ens röra på läpparna en dag som denna. orkar än mindre svara på frågor, vara glad eller social. ser till att lägga på snabbt, hon förstår min situation. okej, dör av värmeslag nu. måste slita av mig kläderna innan jag HÄMTAR EN YXA OCH MÖRDAR FOLK I MIN NÄRHET. åååååååh, det var ju fan vad ont man ska ha i ryggen också. och ingen karl har man som kan massera en. kommer vara singel för evigt. ”
och som sagt: den man hatar mest är sig själv. hatar ens egen hjärna för att den spårar såhär. tro mig, det är inget man genomlider för att det är kul.
