lite såhär känner jag mig just nu. ensam, men det gör inget för jag har väldigt fina öron och en stor grön äng framför mig.

idag: bila till göteborg + hälsa på mina fina kids på jobbet + boka robyn-ticket
imorgon: kika frölundas seriestart mot timrå med frida + helene (dinnerdinner)
lördag: robert gustavsson + dinner med göteborgs bästa
söndag: mysa med peter!

det var denna helgen, ja. bilderna kommer från fikan med finaste tvillingarna ida och lina.

idag har jag gjort min tjänst till samhället. NEJ, jag har inte pantat mina PET-flaskor. NEJ, jag har inte undvikit att spotta ut mina tuggummi på marken. NEJ, jag har inte hjälpt blinda tanter över vägen. idag har jag röstat!

för er som är under 18 kan jag förklara den snabba och förvånansvärt tradiga processen: man plockade sina valsedlar fritt mitt bland allt folk, så ville man vara lite lurig och censurera sitt val fick man plocka 32 sedlar för att förvirra de som tjuvkikade. jag brydde mig inte riktigt om censureringen, dock. de enda i min närhet var mamma och en okänd tjej i mjukisbyxor.

när jag samlat mina tre valsedlar i högernäven fick jag mina tre kuvert. jag gick bakom det gröna skynket som hängt med sedan 1992 och stoppade ner en lapp i varje kuvert. det fanns en frimärksduttare så man slapp slicka igen kuvertem, MEN jag ville göra detta valet fullt ut. jag slickade. det smakade värre än vanliga kuvert, kan jag säga. uppmaning till er röstare som ännu inte gjort er plikt: använd frimärksdutten.

när en valgubbe registrerat mig, leggat mig á la senaste krogbesöket och lagt mina röster i lådan förväntade jag mig att det skulle bli en filmisk stämning; håret skulle fladdra och en bakgrundsmusik skulle starta. inget hände. men nu har jag iallafall röstat.

idag hoppade jag på räserhojen och cyklade in till stan med musik dundrande i öronen. uppdraget var att fika och chilla på stan med min fina vän sara, och snart ska ni få se en bild på hur fantastiskt vacker hon är. men först: en tekoppsbild och lite mer cykelutsikt från helsingborg. och ja, jag stannade faktiskt när jag tog bilderna. jag är ingen vilding som kan cykla utan händer.

så, och nu kommer den eftertraktade sara att blow your brains out med sin skönhet.

på vägen hem hittade jag ett gäng kaniner. for your information.

när jag hämtat cyklat hela vägen tillbaka, lunchat och imponerats av min hurtighet åkte jag till malmö för att hälsa på min pappa och hans flamma. de bor i en stenmysig lägenhet mitt i malmö, och jag trivdes som fisken i vasken redan vid första andetag. jag började nästan gråta när jag såg min pappa och vovve öppna dörren och vifta på svansen. pappa viftade inte på något, men han log så fint som bara han kan.

när jag proppat magen full av lars-agne (lassagne á la dad) fick jag healing av annik,a, och nu är min rygg som ny. perfecto, säger jag. efter 45 minuter i bilen var jag hes och trött, eftersom jag sjungit/skrikit/skrålat fin musik i bilen. det är nog det bästa med att bila själv, att man kan låta hur man vill och släppa ut avgaser från både bilens bak och min egen. SÅ, nu ska jag slockna! puss, mina vänner!