spice up your life
efter några veckor på min utbildning hamnade jag av ren slump i en helt fantastisk grupp. vi är sex tjejer och en stark man som får oss att stanna på mattan och inte prata om linda rosing, unga mödrar och fittkransar. (ja, detta är vad vi diskuterar lite då och då).
när vi satt och pluggade inför ett seminarium upptäckte vi en gemensam förkärlek för 90talsmusik. efter ett fåtal sekunder kom givetvis spice girls på tal, och alla paxade vars en spice. DET SJUKA: ingen ville ha samma. för er som inte förstår sensationen: det händer alltid att man tillslut bråkar och argumenterar om vem som är mest posh/ginger/sporty/baby/scary och det slutar alltid i tumult. i vår lilla grupp behövdes inte detta. alla var helt överens, och agnes axlade rollen som manager.
i lördags var det dags för los spice girls att laga mat och dricka vin i min lägenhet, och eftersom vi är fattiga studenter körde vi ihop en pastasallad i knytversion. agnes, som uppenbarligen har fler inkomster än CSN, tog med sig alla ingredienser till sangria och hackade loss.




efter att denna bild togs gick allt utför. vi skulle egentligen ut på krogen en sväng, men eftersom vi hade fullt upp med att skratta, sjunga, kolla salong betong och spice girls-filmen samt att dricka vin blev det bara inte av. klockan blev 12, vi tänkte: vi åker snart. klockan blev ett, vi tänkte: men bara liiiiiiite till. klockan blev tre, vi tänkte: ÄH, vi stannar här istället!
fina damer, tack för kvällen! jag säger som dileva: vi har bara varandra.







