VIDEOBLOGGAR

UTBRÄNDHET

JOBB

crossfit träningspass

Vilar mig i form till personbästa

13 juni 2017

Träningen går så vansinnigt bra nu, och min teori om att jag vilar mig i form sviker fortfarande inte. Under hela mitt liv har den tesen byggt mitt golfspelande: står på rangen och hivar iväg bollar max 2 gånger per år, har alltid min bästa runda på våren och TACKAR VÄDERGUDARNA när hösten går över till vinter för man äntligen kan lägga ner verksamheten.

Och de senaste veckorna har träningen funkat precis likadant. När jag tränar fem gånger i veckan vill sig i-n-g-e-n-t-i-n-g, men efter 10 dagar på sofflocket går jag in och gör nytt personbästa i clean and jerk. HUR blir det så? Lagrar kroppen ihop en herrans massa ork som den sedan kan ösa ur sig på en och samma tillfälle?

Det nya personbästat är nu 57 kilo, och det märkliga är att det inte ens kändes speciellt jobbigt. När jag tog 56 kilo för någon månad sedan var det SLITIGT, men nu… inga problem? Och jag har ju knappt gjort det sedan dess? Om någon har en teori om varför det blir såhär – välkomna att presentera idéerna i kommentarsfältet!

Efter lyften körde Alexander, Rickard och jag ”Jackie” med modifikation. Inom Crossfit finns olika förutbestämda träningspass som blir riktmärken och måttstockar för ens framsteg, och Jackie är en sådan. Så snabbt som möjligt ska man ro 1000 meter, göra 50 thrusters med 20 kilo och sedan 30 pullups. Jag ändrande om till följande:

Jackie fast ändå inte

  • 1000 meter rodd
  • 50 thrusters med 15 kilo (sitter i en squat med stången på framsida axel, skjuter rakt upp till stående och raka armar)
  • 30 toes-to-bar (hänger i räcke, hivar upp fötterna så tårna nuddar ribban)

Min tid blev 11:57, så om ni själva vill testa kan ni använda mitt resultat som riktmärke. Fy för sören, vad trött jag var i mina armar efteråt! När vi varvat ner några minuter tog Alexander några superfina bilder på mig. Ni som följer mig på Instagram har säkert sett DENNA som är min mest likeade någonsin. Men i samma serie presenterar jag ett litet handstående:

isabel-boltenstern-crossfit-handstaendeInte superplågsamt att ha en sambo som tydligen är aspirerande kampanjfotograf!

listor video

50 FACTS ABOUT ME

12 juni 2017

Veckans video är publicerad! Idag berättar jag 50 saker om mig själv – PÅ ENGELSKA! Klippet inkluderar en salig blandning av tatueringar, utbrändhet, vingömmor, skräddarsömn och.. finska pinnar! Personliga favoritpunkter ni inte får missa är #5, #36 och #45! Och ja, det bästa är nog ändå hur Alex tar över showen i slutet med det mest Voldemort-iga partytricket!

Prenumerera på min YouTube-kanal HÄR!

LIKNANDE KLIPP:
SAMBO SMINKAR MIG
SAKER JAG GILLAR A-Ö
10 SÄTT ATT LINDRA PRESTATIONSÅNGEST

listor mina dagar

6 anledningar att ni ska nominera mig till stora influencerpriset

10 juni 2017

Friends of the Internet, just nu kan man nominera sina favoritbloggare till Stora Influencerpriset. Eftersom jag inte har jordens största läsarskara kan jag inte bara säga så och förlita på att ni röstar, nej nej… Nu ska ni mutas.

Först tänkte jag erbjuda ekonomisk ersättning, men valde istället det lite mer korrekta sättet att vinna er kärlek: med att motivera varför jag är bra. Så varför inte använda mina två starkaste egenskaper – humor och… envishet?

Kategorierna jag tänker mig är ”årets nykomling” och ”årets kreatör”, men ni har fria tyglar. Så nu kör vi!

6 anledningar att ni ska nominera mig till Stora Influencerpriset

1. Jag är en helt vanlig människa. TRÅKIGT första argument, jag kan hålla med. Men hear me out: jag har provat att läsa de flesta bloggar, och fastnar exakt noll gånger av hundra för uppstyltade modebloggar med inhyrd fotograf. Jag önskar dock att jag gillade det, för då hade det varit så mycket lättare att hitta bloggar att följa, men jag vill liksom ha en människa att känna med och för. Up’s and down’s, vardagsbetraktelser, känslor och lite spret. Och det tycker jag att min blogg har!

2. Denna blogg är en av få som försöker utbilda och berätta om hur det är att leva med utbrändhet. Det var egentligen därför jag startade upp bloggen igen, för att ha en plats att sprida en mer mänsklig version av utmattningssyndrom som inte bara var läkartermer och Vårdguiden-texter.

3. Jag är (nog) den enda som beskriver träningspass med giffar.

isabel-boltenstern-stora-influencerpriset

4. En gång i veckan gör jag videos! Antingen så kör jag paryoga med en vän, eller berättar om bakomliggande orsaker till en utbrändhet. Även om ämnena varierar försöker jag göra det underhållande.

5. Jag är ganska rolig.

6. Min främsta merit i livet är att ha kommit tvåa på skol-OS i kast med liten boll, så ni märker ju att jag behöver något häftigare att stoltsera med.

isabel-boltenstern-stora-influencerpriset

”AND NOW, GO VOTE!”
1. Jag vet inte om man får rösta fler än
en gång, men kanske värt att prova?
KLICKA HÄR för att rösta.
2. Länka till bloggens startsida!
3. Älskar J.Law!

marbella 2017 utbrändhetsdagbok

Ett flummigt harmoni-inlägg

10 juni 2017

Alex är och tränar. Planen var att jag skulle hänga med, men när jag stod där med eltandborsten surrande i mungipan insåg jag att jag mår så förbaskat bra. Så bra som man bara gör några dagar per år, när allt är harmoniskt och planeterna verkar stå i någon särskild linje. Så jag gormade att jag stannar hemma, för jag vill liksom njuta tillfullo av den här känslan. Ha en dag när jag går hemma i morgonrock och bara KÄNNER hur bra allt är.

Så vad är det som gör livet så fantastiskt helt plötsligt?
Inte nog med att jag sitter på en balkong i Spanien,
det är något i kroppen också.¹

Känslan är att axlarna halkat ner en decimeter. Tempot på tankarna är långsammare, rörelserna är inte sådär jäktade som de brukar vara. Ett generellt lugn på någe’ vis?

Vi sover till 10, dricker förmiddagskaffe i två timmar och sedan gör vi exakt ingenting. Det finns inga planer för dagen, inga måsten, inga att-göra-listor. Vi löser sudoku i skuggan, testar Alex nya undervattenshus till kameran, lyssnar på poddar och tränar när andan faller på. Om det fanns Nobelpris i att carpa diem så hade vi varit självutnämnda vinnare.

Det bästa i kråksången är att vi båda resonerar på samma sätt: när man har ett vardagsliv som är hektiskt, socialt och flängigt är det skönt att ha raka motsatsen under semestern. Här besöks inga förbaskade sevärdheter, inte.

Jag tänker ofta att jag är så vansinnigt lyckligt lottad som är tillsammans med Alexander. Dels tror jag inte att jag hade varit där jag är i min återhämtning från utbrändheten om det inte var för honom, men också för att han är så okomplicerad. Men mer om det en annan gång, nu ska jag sörpla i mig en cola zero och nynna till gamla Tegan & Sara-låtar.

isabel-boltenstern-crossfit-regionals-01566+

¹. Nej, mamma. Jag är inte gravid.

jobb långtext

Sporthuset om trakasserierna

8 juni 2017

När jag vaknade imorse hade jag taggats i ett inlägg på Twitter. Podden Sporthuset hade dagen till ära diskuterat det som hände mig utanför Friends Arena, och vad Lovisa Giertta fick utstå under en segerintervju. Nu har jag precis lyssnat klart på avsnittet, och pausade flera gånger för att gorma ”ELLER HUR!” och ”PRECIS SÅ!” ut i tomma intet.

Det gick tydligen inte att bädda in spelaren på bloggen, så klicka på bilden här nedan för att komma till 15:40, då de pratade om ovanstående.

isabel-boltenstern-sporthuset

Tommy pratar om hierarkierna, att personer runt omkring inte vågar säga till, och precis detta skrev jag en debattartikel om i höstas. Klicka här för att läsa. Det är samma mekanismer som verkar nu: man högt upp i hierarkin (blottande SHL-spelaren) beter sig vedervärdigt mot kvinna, och män i hans omgivning vågar inte säga till. Tycker det blir jobbig stämning, är rädda för att gå emot ”ledaren” och garvar istället med. Jag tänker vara fräck och citera mig själv från Metro-artikeln.

Att komma med keps i hand när situationen ­ebbat ut hjälper inte det minsta, det blir snarare ­uppenbart att väldigt få män har modet att ställa sig på en kvinnas sida och ta hennes parti framför en annan man.

Och så lever struktur­erna vidare, hierarkierna blir tydligare och kvinnorna ödslar mer energi än ­någonsin – och mannen tar ännu ett besök till kaffe­maskinen som om inget hade hänt. Så kliar han sig i skallen och undrar varför så många kvinnor blir sjukskrivna från jobbet, varför utmattningsdepressionen blir vanligare och varför kvinnor ger upp drömmen om ett yrke där män styr med järnhand.

Svaret vet vi vid det här laget. Det tär på krafterna att stå ensam när de blåser.

Vi kan fortsätta med en kommentar jag fick här på bloggen dagen efter Europa League-finalen. För som Lena är inne på i podden: det är skrämmande hur folk försvarar beteendet i diverse kommentarsfält. Så vi tar en kommentar från ”Hank”, och dissekerar den:

1. Intressant härskarteknik att inleda med att subtilt poängtera att jag ”klagar”. Precis detta är ju grunden till att många i min situation inte säger något över huvud taget, för man ”vill inte klaga”. Värt att lägga på minnet när han fortsätter skuldbelägga. Och vidare: jag får alltså inte ”klaga” på männen som ofredade mig..? Trots att de är DE ENDA i denna ekvation som betett sig fel?

2. Att vistas på platser där män dricker öl är alltså anledning nog att ”skylla sig själv”? Kvinnor bör alltså hålla sig borta från festivaler, restauranger, uteställen, sportevenemang, födelsedagsfirande och allmänna platser under lummiga sommarkvällar eftersom män kanske dricker där. Hur kan ”Hank” ens ha såhär svag tro på mäns förmåga att kontrollera sig själva efter några öl? Kopierar in vad Alexandra skrev som svar till Hank i kommentarsfältet: ”Detta är sexuella trakasserier och är straffbart enligt lag och berusning ses inte som någon rättfärdigande omständighet.”

3. Absolut att min arbetsgivare har ett ansvar när det kommer till säkerhet. Svinbra att de, och andra arbetsgivare, nu fått reda på att det behövs.

4. Det är en arbetsmiljöfråga, men absolut inte i första hand. Det är en samhällsfråga, för det fortsätter hända gång på gång och det enda min arbetsgivare kan göra är att förmildra omständigheterna. Men ska det behövas? Att kvinnliga sportreportrar behöver säkerhetsvakter för att kunna prata till en kamera i sammanhängande 20 sekunder utan att bli antastade? Det ansvaret ligger på individnivå, och har inget med min arbetsgivare att göra. Och ”hat mot män” är bara så larvigt. Diskussionen har kommit så mycket längre än så, och jag blir lika förvånad varje gång någon vill dra tillbaka den intellektuella nivån till ”inte alla män”.

5. Hatmejl om män..? Va?

6. Om ens sunda förnuft försvinner när man dricker finns det bara en lösning på problemet – SLUTA DRICK! Exakt ingen kan råna en bank och sedan skylla på att ”hen var lite full”. Det blir liksom inte okej för att man skyller på att man har druckit alkohol! Ens ansvar försvinner inte med att promillehalten skjuter i höjden.