här sitter jag och kikar på tredje avsnittet av fångarna på fortet. eftersom jag har en våt dröm om att bli kommentator tänkte jag nu sitta och skriva ner mina tankar under programmets gång. ni hittar det på tv4play.se!

02.30 - vänta… thomas bodström är med i fotbollslaget?! kan ni tänka er de dystra minerna från resten av gänget när den fjärde storspelaren skulle utnämnas, och de läste upp ”thomas bodström” på lappen? de hade säkert förväntat sig henrik larsson eller typ… zlatan. men in kommer bodström. stackars satar som måste dras med en kostymnisse.

05.20 – ”raul, slå i gånggången!”. jag drabbades av ett glädjerus när jag såg att det var samma raul som stod där nu med megatopsen som för 10 år sedan. undra vad han har gjort under denna långa tid? blivit fembarnspappa?

07.25 – gunde efterlyser någon med starka armar och styrka i överkroppen… I ETT HANDBOLLSLAG? stämmer inte signalementet in på alla där? det är som att beskriva en gärningsman som ”en människa” på efterlyst.

12.20 – MEN ÄRLIGT TALAT? är killen helt bakom flötet? snacka om att göra en luftpastej, för att använda fotbollstermer. och hur peppade är laget utanför? ett gäng neandertalare. från och med nu håller jag på handbollskillarna!

12.45 – jaha… raul hette visst laboul. med alternativ stavning.

14.45 – HAHAHA, jag älskar när dvärgen (förlåt, den kortväxta) visar för kameran hur många nycklar laget har. och se där, han har också stannat kvar på fortet de senaste tio åren! tillomed frisyren är antik.

15.20 – jag får rysningar igen, men denna gången av det sämre slaget. fader fourahahhaha eller hur den förra lilla söta gubben stavade sitt namn är nu utbytt mot en sliskig wannabe-elvis-kille som liknar pappa på 70-talet. undra vad de tänkte när de brainstormade fram honom? ”ah, vi gör en karraktär som ALLA tjejer frukar att möta klockan 3 på krogen! pilsk som fan ska han vara också!”.

16.15 – okej, bodström var lite smartare än mig. jag och slangen var ungefär på samma spår – vi hann inte börja tänka innan det var över.

19.00 – hahahaha, jag struntar blankt i alla handbollskillar nu. mannen i min blickfång är gunde som står och kommenterar, skrattar och har roligt i sin egna lilla värld. sportnissarna är dödsinne i uppgiften och svanen står mest som en mobbad skolelev som vill haka på men inte riktigt förstår allvaret. om ni nu varit med om en sån situation… hans skratt gör mig iallafall otroligt glad!

21.00 – min första tanke när bodström visade sin hopplöshet i cellen var att kryssa ner rutan och gå och lägga mig. fy fan va värdelös han är… jag blir arg när jag ser sånt här.

23.45 – bodström frågar vem han ska begära skadestånd av för skrapsåret på sitt knä. skjut honom, snälla? politikerskämt funkar inte utanför rosenbads väggar.

36.00 – fotbollskillarna har åkt ut och de berättar sorgset att de gärna ville prova på fler celler, att de var besvikna med sina insatser unt så vajter. och sen kommer bodström, glad som en mört eftersom ”tigrarna fanns där på riktigt”. man kunde lika bra skicka honom till borås zoo.

55.50 – HAHAHAHA, så skönt att kunna dra skämt när man nästan skiter på sig. ”jag kan flyga, jag är inte rädd!”.