tjejer i lacktights som har 20 kilos övervikt ★ att mina nya vinglas är för höga för skåpet ★ förkylningstider på tunnelbanan

(jävlar, det är inte mycket som gått snett denna vecka!)

lördagens utgång som var toppen på alla sätt och vis ❤ kaptenbesök ❤ att komma hem till en nystädad lägenhet och en kladdkaka ❤ att stockholm fullkomligt kryllar av snygga killar ❤ vykort och brev som dimper ner i min brevlåda ❤ TGIF ❤ att möta gamla vänner från norrland på hemköp, bara sådär ❤ hockeyturnering med jobbet och träningsvärken som följde ❤ mitt nya nickname för att bli av med jobbiga människor på krogen: gunilla damaskus ❤ äta kladdkaka mitt i natten ❤ mina drömmar som bara blir konstigare och konstigare ❤ halsdukskyla ❤ att varje morgon beskriva himmelens färg med josefine ❤ brudarna i grupp J12 ❤ att den första julklappen är inhandlad till fina stolt  ❤ johanna lundberg ❤ kosthållningen kexchoklad, öl, chips och pannkakor

favorit…

låt: jag har det senaste året haft hon kommer med solsken på hjärnan när jag vaknar, och somnar jämt till samma nätter väntar alla. sedan har jag världens finaste minnen till the con, mannen i den vita hatten och white winter hymnal också. det gick sådär med att bara välja en…

plagg: festklänningar i alla färger och former!

artist/band: tegan and sara hänger jämt och ständigt med, precis som fleet foxes och the killers. nu är det mycket ben howard och lykke li som snurrar i boltens spotifylistor.

man: pappa! det finns ingen som har lika skön humor, starka åsikter och härliga kommentarer som my ol’ dad. han är som en optimal blandning mellan kjell bergqvist och martin timell, kan man säga.

jag hatar: att jag är så dålig på att svara på sms, människor som ger onda blickar för att man pratar i telefon på tunnelbanan, coca-cola, att behöva vänta… i princip allt som skrivs under DENNA kategori.

jag älskar: allt i denna kategori plus att åka skidor tills benen värker för att sedan sätta sig i en solstol och dricka varm choklad och lyssna på krasslig after-ski-musik.

jag trodde aldrig: att jag skulle tycka om stockholm så mycket som jag faktiskt gör, att jag skulle ha egen lägenhet vid 20 års ålder, allt jag skulle byta från PC till mac, att jag skulle tröttna på att fota, att jag skulle gilla ett annat hockeylag än rögle. se så fel man kunde ha…

jag vill tro: att äktenskap kan hålla livet ut. att choklad och vin är nyttigt. att hogwarts finns på riktigt.

jag hoppas: att livet fortsätter vara så great som det varit de två senaste månaderna.

Bullar eller kakor?
SVT eller kommersiell TV?
Klänning eller byxor?
Guld eller silver?
Bröst eller rumpa?
Smart eller rolig?
Göteborg eller Stockholm?
Let’s Dance eller SYTYCD?
Överraska eller överraskad?
Sommar eller vinter?
Mac eller PC?
Plugga eller jobba?
Försiktig eller impulsiv?
One Tree Hill eller O.C.?
Vinter-OS eller sommar-OS?
Topshop eller H&M?

bästa…
kyssen: rachel mcadams och ryan gosling på MTV movie awards. holy fuck, gosling osar sex vad han än gör…

festivalen: peace and love när man var kid, way out west nu.
bilden: en supergammal bild på min bror som håller om sin vän, och samtidigt häller ut en cider i stundens hetta.

skivan: the killers – sam’s town
lägenheten: min min min, som ni snart ska få en guidad tour i.
sommaren: 2011 var fan ta mig helt fenomenal.

när jag var liten… såg jag ut såhär. nu kanske ni förstår varför min dialekt är lite knepig, med tanke på att pappa har en odefinierbar dialekt likt berättarrösten i bamse, och mamma råängelholmska. grååååter dom?

när jag var 16… blev jag systerlös, färgade jag håret konstigt för sista gången, fick en bästa vän genom bilddagboken mitt i sorgen. (”inte nu, kanske sen kommer jag också tycka att allt dåligt för med sig nåt gott”, tänkte jag.) var liten och tyckte synd om mig själv, kan man säga.

när jag var 20 hade jag precis: flyttat till min första egna lägenhet, varit singel i ett år och älskat varenda dag. det är rätt svårt att få perspektiv på något man är mitt uppe i.

jag, 20, i min lägenhet och på mitt hemmagjorda bord.

när jag var 10 fick jag: mens. kul.

jag kommer aldrig: tillåta mig själv att bli superdeppig, tjock och alkoholberoende. jag kommer aldrig gå till ett jobb jag hatar eller vara tillsammans med någon för att jag inte vill såra honom vid ett break up.

jag kommer alltid: vara spontan, rastlös och vetgirig. tycka det är tråkigt med blyga människor, och jag kommer alltid stå på händer i tid och otid.

ni kanske märker att jag är förbannad. oh well, det är helt rätt. inatt skulle jag slå på min höstspellista på spotify och upptäckte något tråkigt. ja, om ni trycker HÄR ser ni samma sak som jag.

ABSOLUT INGENTING!

här har jag och några snälla människor skrapat ihop en grym spellista som räddat mina tunnelbaneresor de senaste två månaderna, och vad händer? ett jävla pansarhuvud kommer in och tar bort alla låtar! varför? ren och skär idioti! att det ens kan finnas så desperata idioter i denna värld.

du som är skydig till detta fasansfulla dåd. dra dit pepparn växer. eller nej, dra inte ens dit. sitt kvar på din jävla datorstol och inse hur tråkigt ditt liv är. hur makalöst ensam du är, som inte har 83 subscribers som hjälper dig hitta världens bästa låtar. tänk istället på hur dessa 83 personer, plus undertecknad, nu hatar dig av sina blotta hjärtan för att du tryckte på en ynka knapp vid namn delete. 

när du ändå är i farten,
kör en delete på dig själv.

och nu åter till er, som varit så jäkla grymma på att snickra ihop denna lista med mig:
är det någon som tagit en kopia på den? snälla snälla snälla?

vaknade i god tid, hann käka frukost utan att få stressutslag och hann med tunnelbanan. kände att jag var på topp, denna tisdag.

bytte till fel tunnelbana och hamnade mitt ute i ingenstans. när jag väl kommit till rätt ställe var jag 25 minuter sen till mitt läkarbesök, svettig och förbannad. upptäckte även att jag fått på mig olika sockar.

fick betala ytterligare 320 spänn för att efter två minuter få diagnosen ”jag har ingen aning vad som är fel med dina tår, men jag skickar vidare dig till en fotspecialist”. tack. det kostade alltså 840 spänn att komma tillbaka till ruta ett. (och nej, det är ingen tröst att säga ”nu har du bara 60 kronor kvar till fribeloppet”!)

åkte till danscenter för att få tillbaka mina pengar. stängt.

åkte till jobbet 3 timmar för tidigt för att jag inte orkade åka hem och ödsla tid. möttes av hallongrottor, kaffe och en glad jimmy.

kände mig som ett åskmoln när jag väntade på att få intervjua dagens spelare. boumedienne gick förbi och sa ”du är alltid lika jäkla glad”. då svarade jag att ”det ska man vara” och försökte leva efter min egen devis, och blev jag lite gladare.

kom upp till kontoret och blev retad av mina kollegor, i vanlig ordning. fick ingen respons på mina roliga skämt. tough love, som man säger.

lite mer kaffe. lite fler kakor.

fick tillbaka mina sjuhelvetes ryggproblem, så skrev artikeln från horisontellt läge på golvet. störde mig på allt.

missade tunnelbanan hem efter att jag blivit nersprungen av 32421 rihannabrudar i jeffery campbell-skor (och jag tycker de är så förbannat fula och klumpiga).

kom hem och insett att jag glömt mitt enda riktiga mål för dagen: att hämta mitt bredband på fältöversten. på med skorna igen, och ut i rusket. insåg också att batteriet på mobilen var nere på 3%, vilket betydde spotifydöden.

fick gå före en mysgubbe i kön. ”alltid damerna först, och visst ska du ha ett choklad också?”. visst fan skulle jag det. make it two, mister!

kopplade in bredbandet utan några som helst problem, och har nu äntligen kontakt med omvärlden utan att springa runt med en kvadriljon sladdar samt mobilen i släptåg.

insåg att jag hade lasagne färdig i frysen. och hallon. och keso. och mango. PERFEKT!

såg rögle piska malmö, vilket blev dagens stora uppsving. HELL YES!

missade eli’s födelsedagsmiddag……………………………

fick broder daniel på besök direkt från skåne med mitt sista(?) flyttlass innehållande massagedyna, sodastream och DVD. dessutom fick jag hit snoppöppnaren också. livet blev helt plötsligt fulländat.

bokade biljett till fleet foxes med sara! när jag ändå var framme med kortet köpte jag 9 klädesplagg från internet också. det är ju dumt att frysa, tänkte jag.

började älska stoffe på kontoret, som gett mig 620 filmer av bästa kvalité. (anna och sara, nu får ni komma hit på potter-maraton!)

jag somnar ensam inatt ingen. föreslog nätdating för mina föräldrar, men responsen var tvivelaktig. pappa började istället rekommendera golfspelaren ricky fowler som om han var en aktuell kandidat.