idag har termometern stått på starka 30 grader, och en svalkande pool har varit det enda sättet att överleva. vi fick besök av najela och jessica, plus sistnämndas två söner. vanligtvis är jag ganska kass med barn, men idag har jag agerat siminstruktör halva dagen. nehemiah på bilden nedanför var min exceptionella elev, som envisades med att kalla mig wizzabel. det är mitt nya trollkarlsnamn.

dagen innan vi åkte var jag tvungen att försöka justera mig till den nya tiden, så vid fyrasnåret slockande jag efter några öl med johanna och mårthen. med ett ganska tungt huvud vaknade jag 07.15 av att mina amerikanska vän bankade på dörren, och trots att jag försovit mig hann vi till flyget i tid. innan vi ens lyft från arlanda hade jag somnat, och vaknade inte förrän snudan snappade upp matdoften.

bredvid mig satt jag bredvid en amerikansk läkare, och han var ganska intresserad av mina tatueringar, svensk kultur och stieg larsson-triologin. flygningen gick otroligt lätt och första stoppet blev chicago där allt verkade handla om blackhawks. ack, vad jag önskar att vi hade såhär nischade barer i sverige med. lite annat än identiska o’learys!

det tog inte jättelänge innan den första starbucksbilden kom, jag vet. vad jag dock upptäckt under min första dag här: ALLT smakar så förbaskat mycket socker. det är kanske ingen världsnyhet, men läsken jamie bjöd mig på när vi kom hit gick inte att svälja. det var som att dricka sockerklistret man gör pepparkakshus med.

på andra flygningen hamnade jag bredvid en dam som älskade detroit red wings, och när jag visat bilder från VM hoppade hon av lycka. som kompensation fick jag se en hel bok med bröllopsbilder från hennes dotters stora dag. när vi landade stod jamies familj (+fastrar, kusiner, mormor) där och hälsade oss välkomna med skyltar och ballonger. jag kunde inte sluta skratta och le förrän 45 minuter senare, vilka människor! helt fantastiska. när vi kom hem fylldes huset snabbt av släktingar, och jamies fem bästa tjejkompisar kom över och adderade tre kids till skaran. mest populär denna afton: little baby ryder!

och här har vi busungarna nehemiah och isaiah, brorsor med 14 månaders mellanrum. två riktiga energistycken, men shit så underbara!

när klockan slog 23 kunde vi bara inte vara vakna längre, och jag har aldrig sovit så gott som inatt. ni som följer mig på instagram har sett det röda paret jag vaknade med, haha…

vem är din favorithockeyspelare i djurgården? och av alla som finns?
på isen: gustaf wesslau.
att intervjua: mattias carlsson.
personlighetsmässigt: mika zibanejad.

av alla spelare som finns måste jag välja kenny jönsson alla gånger om, både som spelare och person.

hur lockar du håret?

vem är din bästa vän och vad är så bra med honom eller henne?
det här var en ganska tricky fråga, och jag är gladaste ungen i stallet när jag inser att jag har problem att bara välja bara en vän. jag måste nog säga johanna, ändå. vi är ganska nya kompanjoner, men jag känner ändå att jag saknar henne varje dag vi är ifrån varandra. och jag blir så jäkla glad av henne.

det bästa med johanna: envis och så otroligt målmedveten, vettiga värderingar och pang på, underbar humor och en naturbegåvning på fuldansen. och hur kan man inte vilja vara bästis med någon som hyllar denna youtubeunge? hon är kreativ, fotar som en gudinna och tuschar ännu bättre, säger aldrig nej, trillar så jäkla ofta (=skrattar sönder åt detta), peppar mig till alla jobbprojekt och är den mest inspirerande kollegan man kan ha. jag kan tillomed pinpointa ögonblicket när vi blev vänner på riktigt. det var här:

vad ska man göra eller inte göra för att bli din vän?
man ska: ha en rejäl dos humor, kunna bjuda på sig själv och vara vettig och driven. bonuspoäng om man har en kramgo famn eller är bra på att ge hårbottenmassage.

man ska inte: låtsas gilla harry potter för min skull, ha ett gäng prickar i registret eller ta allt bokstavligt. långsynta människor går ganska fetbort också.

vem tycker du är bäst på twitter?
denna fråga är guld! äntligen får jag tid att hylla bra och roliga människor. det finns ganska många bra ordsmidare här ute i landet, och jag kan inte påstå att jag funnit alla guldkorn än. om ni har fler tips än de jag snart ska presentera får ni gärna hojta till. så nu, utan inbördes ordning:

josefine owetz
min vackra vän från järvsö som behandar ord som sin förstfödde son. hon färgdefinierar himlar, berättar anekdoter och skriver så förbaskat fint. när josefine släpper en bok tänker jag tvinga henne att signera första exet och ge till mig, så jag kan sälja den dyrt på auktion innan jag kastar in handduken.

johan forsberg
jag fick gnugga mig i ögonen och hämta upp hakan från golvet när jag hittade johans twitter. att en hockeyspelare – någonsin – skulle citera tranströmer och norén fanns inte i min vildaste fantasti, men se så fel man kan ha. denna herre har en hel del vackra och tänkvärda meningar att grubbla över. en sann ordsmed.

lars norén
noréns dagbok uppstyckad i tweets. ren och skär magi.

nils andersson
finner bara inga ord för denna människa. igenkänningshumorn är vansinnig och karln gör det så simpelt men grymt. jag struntar ganska ofta i att läsa min feed, och scrollar mest förbi allt skit som existerar, men så fort jag ser att nils skrivit tvärnitar jag med scrollfingret.

hur kan du vara så vig?
när jag var liten gick jag på ungefär alla sporter man kan tänka sig, men det var slutligen gymnastik jag fastnade för. jag antar att något kommer från mina föräldrar (oklart vem), men en hel del är väl upptränat under några års tid. jag har alltid fått vara sporty spice i skoluppsättningarna av spice girls eftersom jag kan kicka högt, och senast på gymnasiet skrev jag prov med ett ben upp på bänken bredvid pappersarket jag kluddade på. har jag händerna fulla öppnar jag dörrar med tassarna, och ett exemplariskt partytrick är att kunna hiva upp ett ben på en kompis axel. obs! gör ej detta om du har kjol alternativt klänning. när jag slutade på gymnastik försvann alla muskler ganska snabbt, och då blev jag ännu vigare än när jag väl utövade sporten.

slutligen: öva, öva, öva. det är nyckeln till allt.

om du fick träffa valfri karaktär från harry potter, vem skulle det vara?
det här kanske låter lite konstigt, men jag hade så grymt gärna spelat kort med voldemort och dumbledore. tänk vilken härlig kväll det hade blivit! snackar lite gamla rövarhistorier, blandar elixir, kastar en och annan förbannelse. när ruset efter the butter beer hade slagit till skulle jag utmana de gamla rävarna i ett battle, där jag så klart skulle agera domare. det är väl dags att en gång för alla utse mästarnas mästare – wizard version.

- oh, rektorn… ni ser lite krasslig ut. ni verkar ha drabbats av feber!

hur gjorde du ditt soffbord?
gjort och gjort… det är väl inte så mycket till ansträngning precis. jag fick tre lastpallar från min faders verkstad, och dessa målade jag vita med takfärg från byggmax. när jag ställt de ovanpå varandra var konstverket klart!

kan du inte berätta om lite sjuka bloggläsare? har folk kommit fram på stan? får du mycket kritik?
jag har egentligen inte varit med om några sjuka bloggläsare, tror jag. det absolut konstigaste, men också roligaste, var när det en vacker dag plingade på dörren hemma hos min mamma. det var en tjej som läste min blogg som kollat upp min adress på eniro, som bestämde sig för att åka och hälsa på. vi spelade kort i köket och snackade ett tag. det var kul!

för några månader sedan var jag på retro, en sportbar här i stockholm, och då kom det fram en tjej och undrade om jag var isabel boltenstern. min första tanke var att jag glömt mitt ID i baren, men tydligen läste denna dam min blogg. vi pratade hockey, och sedan sågs vi på VM för några veckor sedan. underbart!

jag gillar när folk kommer fram och tjötar, och mycket kritik får jag inte. det är isåfall mina killkompisar som säger att jag blir tråkigare för varje dag som går, men sådant får man ta. de som oftast kommer fram är egentligen killar jag känner lite halvt, och repliken är ganska standard:

”jag läser aldrig bloggar, men din är faktiskt ganska bra.”

och såhär skrev en kompis från göteborg på facebookchatten för ett tag sedan, fantastiskt kul:

vilket smink använder du?
eftersom jag kände mig lite överambitiös gjorde jag en liten planch av mitt smink. i själva verket är jag inte superintresserad av sånt här över huvud taget, men eftersom en av mina bästa kompisar jobbade på kicks blev jag otroligt bortskämd när det vankades födelsedag. här är vad jag använder:

vilken tycker du är den bästa träningsmusiken när man ska ut och springa?
jag har alltid tyckt att florence + the machine har fantastisk löpmusik! min fina vän josefine owets har skapat en pepplöparlista med en blandad kompott av upptempolåtar också, och den får mig att flyga fram. namn på denna spellista? springa långt (minst 10 km) och snabbt med josefine owetz!

vad är din största dröm?
jag har alltid älskat USA, och hade inte tackat nej till en liten condo precis vid strandkanten i san diego. när jag förra helgen var på gotland ändrades dock denna fantasi en aning då jag besökte en ny form av paradiset. vi bodde i en villa som låg ett stenkast utanför ringmuren. det var ett enormt hus med den vackraste trädgården jag någonsin sett, full av blommor, en bubbelpool, hammock och stor grill. in och ut ur huset sprang en två år gammal golden retriver, och hon var så förbaskat harmonisk. denna idyll hade jag gillat att komma hem till. och tänk att då kunna ha ett jobb där man vissa dagar kan jobba från verandan, gå ut och gå med hundrackan och dricka flädersaft med isbitar i.

okej, nu låter jag som niotillfem prio dumpningen, men det låter så jäkla vackert. iallafall om det är sol och sommar året om…