>eftersom denna blogg är min dagbok (jättehemlig är den…) skriver jag ut varje inlägg. antgligen för att minnas olika personer, händelser och citat. OCH DÄRFÖR vill jag nu (för min egen skull) presentera vad annica kläckte ur sig för smartheter under campeons julavslutning.

vår klass hade julmys med klassföreståndaren i torsdags, och det bjöds på pepparkakor, lussebullar och VITA RUSSIN. anna (som satt mittemellan mig och annica) bad om att få en påse vita russin och annica utbrister: HAHA, EN WHITE RUSSIAN!

ehrm… det var kul om man var där.

>i onsdags var jag i danmark med skolan, och när vi åkte båt såg jag något som slog mig med häpnad. julia hade köpt ett choklad, och när hon ätit halva rullade hon ihop resterande hälft och lade den i fickan. en tystnad spred sig över bordet… det är fantastiskt att man han ha sån självdiciplin som julia.

om man är en normal människa som har ett choklad äter man tills det är slut, och i värsta fall slickar man pappret för att inte gå miste om något. men julia… hon kunde efter halva chokladet hejda sig och spara resten till bättre tillfälle.

jag vill vara som julia ibland.

>min farmor ringde precis och gjorde min dag! hon sa att hon verkligen ville träffa mig på julafton, och att hon saknat mig! WOAH! förstår ni hur stort detta är?

enda sedan jag och min bror var små har jag känt mig rätt nedvärderad av min kära farmor. ett exempel; när farmor kom och hämtade oss på dagis fick hon först syn på min bror och utbrast ”hej min lilla prins!” och sedan kom jag springandes i full fart och blev bemött av ett ”hej kråkan!”. så ja, prinsen och kråkan… man känner sig jäkligt betydelsefull ska ni veta!

uppväxten med kära farmor var inte alltid den lättaste… när jag kom in i trettonårsåldern färgade jag håret svart, och ja… det var fult, men det ville man liksom inte höra! finkänsliga farmor kom däremot fram till mig och vräkte ur sig något i stil med ”men hur fan ser du ut, barn?!”… tack, jag älskar dig också även om du har grått hår.

senaste spektaklet var när jag fyllde 17, och hon gav mig en present… det var en blommig 50-talsväska med matchande plånbok (precis min stil, ska ni veta…). det bästa var ändå att hon inte köpt presenten, hon hade hittat den i soprummet!

men nu har farmor iallafall blivit snäll! kanske för att jag ser ut som en tjej igen, med blont långt hår… MEN, jag älskar henne iallafall. den lilla kråkan.

>till dig som ville se min musiksmak:
KLICKA HÄR!

ZER U GO!

det är en finfin blandning av gammalt och nytt, och ja… metallica fanns inte med, men shuffla och njut!

>jag vet inte vad som händer med våra kära pappor, men de verkar ha totalflippat när de skulle skriva sina önskelistor i år… igår berättade matilda att hennes pappa ville ha kung fu panda i julklapp och idag sa min styvpappa att han ville ha ratatouille. det känns som om animerade filmer passar män i 50-årsåldern…

och nu berättade ludvig att han köpt carolina gynnings biografi ”ego girl” till sin pappa. herrebuddha, årets julklappsutdelning kommer toppa allas förväntningar!

min pappa önskade sig däremot bara en sak. en jordad förlängningssladd till micron. heja pappa!