pucken har precis släppts här på hovet, vilket ger mig andrum. tänkte påminna er, mina fellow readers, att hänga med mig en dag på jobbet. jag kör en så kallad en bild i timmen, och klickar ni HÄR kan ni följa mitt uppdrag sedan 09.00 imorse. den senaste bilden var rätt härlig, så jag slänger upp den här med.

ps. har jag sagt att jag älskar mitt jobb?

;

historien utspelade sig på ett uteställe i stockholm. johanna och jag hade fotograferat JVM-killarna när de landade på arlanda, och sedan följt dem hela dagen genom kungsträdgården och sedan avslutat med match på hovet. efter lite vin hemma hos mig hamnade vi alltså på det här utestället, och det sjukaste skulle hända.

vi hamnade i en inhängnad del av stället, dansade fuldansen och var troligtvis de enda brudarna som inte var uppklädda till tänderna. när vi traskade bort mot baren kom en kille fram till mig och frågade om det var jag som hette isabel boltenstern.

sure thing, detta stämde. därefter kom ett gäng konstiga meningar ut ur herrens mun, och jag gapade som ett fån. han sa att han hade en försenad julklapp till mig, och håvade därefter upp ett litet paket ur fickan.

min reaktion var som sagt hakan-i-golvet-aktig. att bli bjuden på en shot händer väl då och då, men att en främling lagt ner jordens tid på att slå in ett paket till mig… det var allt bra snällt (och lite läskigt). han berättade att han läst på min blogg att jag önskat mig denna pryl i julklapp, och att han hade haft med sig paketet lite varstans där han trodde att han skulle springa på mig.

nåväl. mitt på stället stod jag alltså och öppnade en julklapp. vad som fanns i paketet ser ni på bilden: en harry-potter-nyckelring i lego. inte nog med att jag var glad, jag hamnade i någon sorts chockad-och-rädd-koma också. där stod jag mittemot en främling som hade rätt bra koll på mig, medan jag inte hade en aning om vem han var.

problemet: jag vet fortfarande inte vem han är. han uppgav ett fakenamn när jag frågade och jag har inte sett röken av honom sedan dess, men vem du än är: du gjorde min kväll förbaskat bra och jag använder nyckelringen flitigt! frisyren går att snurra så man kan välja om harry ska vara glad eller ledsen. fantastiskt!

tjabba, tjena, tjo, tjenixen. jag tycker det är fruktansvärt att använda hälsningsfraser som börjar på tj… och med det sagt kan vi fortsätta till blogginlägget! för några minuter sedan placerade jag stjärten på en arlanda express-stol, och nu påbörjas resan hem mot skåne. det känns konstigt att inte ha mer än handtasken med sig hem. för er som inte har rötterna så nära danmark kan jag berätta att taske betyder väska. handtask på svenska är något helt annat, vad jag förstått.

det blir en liten blixtvisit till skåne över två dagar för att hälsa på mormor, garva med wenche och äta mammas mat. family first, ni vet. datorn och kameran stannar i lägenheten, men jag kan garantera ett antal instagraminlägg när jag ändå är nere vid kontinenten.

nu är det snart dags att hoppa av, så jag tackar för mig så länge.

det är måndag, vilket betyder att jag kört mitt favoritträningapass på SATS odenplan. ni som kan borde prova satscorepulse, det är kanske det jobbigaste konditionspasset någonsin. enligt pulsklockan maxade jag 190 idag, alltså samma som när jag springer så fort jag bara kan. slut på onödig info.

idag har vi leksand på besök på hovet. nu för tiden lider jag av morningsickness på matchdagar, och det är överjävligt. nervositeten ligger som ett lock på vardagen och det första jag tänker när jag vaknar är HOCKEY.

jag tänker nog lite för mycket på den där sporten. hela mitt liv cirkulerar kring kvalserie just nu. är jag inte på jobbet och intervjuar, så sitter jag på kontoret och skriver. annars är jag hemma och har hockey rullandes på tvn medan jag gör mig i ordning för pressvärdinnejobbet.

nu är kavajen slätstruken och fin. vi hörs senare, förhoppningsvis 3 poäng rikare.

just nu sitter jag inklämd med joel i baksätet på väg till bofors. eller karlskoga. eller vad det nu blir… kvalseriens första bortamatch står för dörren och jag är (i vanlig ordning) skitnervös.

de senaste dagarna har varit hektiska. inte nog med att jag har skrivit en hemtenta och sovit cirkus 4 timmar de senaste nätterna, det har blivit jobb också. rögle kom upp och höll hov på hovet, och det var en förbaskat konstig dag för mig.

det negativa: djurgården torskade och jag hann inte sitta ner en enda sekund under mina fem jobbtimmar. det blev kaos innan presskonferensen och mitt tidschema blev rätt uppfuckat, kan man säga.
det positiva: mamma, janne, alle och calle hade kommit upp från skåne för att kolla matchen. jag fick träffa gamla vänner från ängelholm. jag fick en present av mamma, och en av ljunggren. människor var jäkligt trevliga. min nya klänning satt som ett smäck. allt flöt på relativt bra och jag fick hälsa på många nya människor.

♢ ♢ ♢

igår lämnades hemtentan in, och det firade vi i klassen med rundpingis på strand. innan dess gick jag på kings of tennis, och efter det blev det restaurangbesök på pontus! helt jäkla fantastiskt, i might add. om det är någon som känner servitören med tatuering bakom högerörat; be honom ringa mig.

men åter till det där med pingisen… jag var i mitt esse igår. ibland är det fantastiskt att vara brud när det kommer till sport, för killar tror per automatik att man är kass. det är rätt lätt att motbevisa dem, och igår kom jag till final tillomed. de 30 personer som tittade på är den största publiken jag haft i min relativt korta pingiskarriär.

♢ ♢ ♢

nu vaknade joel till liv här bredvid mig, och nu är det strax dags att hoppa av. anledningen att jag skrev denna korta lilla anekdot var för att få möjlighet att lägga upp en bild på mig själv. det är ju inte varje dag, nä…

såhär ser yours truly ut idag: